Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Bedömargruppen anser att bland annat utbildningens upplägg i form av hierarkiskt nivåorganiserade kurser med ett antal principstyrda block inom dessa nivåer säkerställer måluppfyllelse vad avser kunskapsformen kunskap och förståelse. Ingen kurs är obligatorisk, men regler finns för minsta antal högskolepoäng från de olika respektive blocken. Vilka kurser som är lämpliga för den enskilda doktoranden görs upp i samråd mellan doktorand och handledare.

Den första nivån (Nivå A) är uppdelad i fem block som syftar till att täcka examensmålen om grundläggande forskningsfärdigheter, främjande av kritiskt och kreativt tänkande och utvecklandet av bred kunskap utöver det egna specialistämnet. Här ingår kurser i statistiska forskningsmetoder, forskningsdesign och även universitetsgemensamma kurser. Metodkurser ges en gång per år. Den andra nivån (Nivå B) innehåller fyra block med kurser som fördjupar kunskaper inom det egna intresseområdet. Här finns särskilda läskurser. Exempel på en kurs som ges för doktoranderna i syfte att ge bred kunskap och förståelse för vetenskaplig metodik är den nämnda kursen i statistiska forskningsmetoder, vilken sedan flera år är standard inom forskarutbildningen vid Örebro universitet. Samtliga doktorander genomför denna kurs som omfattar totalt 15 högskolepoäng. Kurserna omfattar totalt 90 högskolepoäng och avhandlingen 150 högskolepoäng. Eftersom få doktorander antas varje år, blir deltagarunderlaget för enskilda kurser litet och infaller kanske inte vid önskad tidpunkt för den individuella doktoranden.

Forskarutbildningskurser i kvalitativ metod har förekommit, men ges inte för närvarande i egen regi då lärarkompetens och tillräckligt underlag när det gäller antal doktorander saknas inom ämnet för att kunna garantera tillräckligt hög kvalitet. Kvalitativ metod utgör inte desto mindre en del i vad som kan anses vara bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet och bedömargruppen betraktar detta som ett utvecklingsområde, eftersom metodologisk bredd inom den egna forskningsmiljön är en tillgång. Bedömargruppen vill framhålla betydelsen av att doktorander har kunskap också i kvalitativ metodik för att klara framtida uppdrag som granskare av artiklar och avhandlingar exempelvis i betygsnämnder, samt för peer review-uppdrag med mera.

Tre gånger per termin ges en seminarieserie med inbjudna föreläsare. Doktoranden ska då kritiskt utvärdera och diskutera innehållet skriftligen och muntligen. De förväntas läsa ett antal valda artiklar rekommenderade av föreläsaren. I ett uppföljande diskussionsseminarium examineras doktoranden. Varje forskargrupp har därtill olika fora där doktoranden får presentera och diskutera sin och andras forskning. Det obligatoriska halvtidsseminariet och slutgranskningen då en extern granskare anlitas utgör andra bidrag till säkerställandet av kvaliteten på utbildningen. Det kan även anordnas ett frivilligt slutseminarium då doktoranden får tillfälle att öva sitt försvar av avhandlingen inför kollegiet. Detta sammantaget ger bedömargruppen intrycket att utbildningen säkerställer måluppfyllelse vad gäller bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet.

De uppgifter om genomströmning som finns tillgängliga ligger i paritet med motsvarande för övriga landet, och föranleder därför inga särskilda frågor utöver hur lärosätet arbetar generellt för att doktoranderna ska slutföra sin utbildning inom stipulerad tid.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljning omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Systematisk uppföljning sker genom att den allmänna studieplanen kontinuerligt revideras samt genom att individuella studieplaner upprättas redan tidigt under utbildningen. Den individuella studieplanen skapas i samråd mellan doktorand och handledare, men tas även upp i handledarkollegiet och fastställs av prefekten. Individuella studieplaner följs därefter upp årligen. En tidigare version av den individuella studieplanen betraktade studierna utifrån ett retroaktivt perspektiv, men efter omarbetning kan den nu på ett bättre sätt följa doktorandens progression. Obligatoriskt halvtidsseminarium och slutgranskning med en extern granskare är två andra viktiga kontrollinstanser, där doktorandens måluppfyllelse följs upp.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Ett antal kurser om statistiska forskningsmetoder, design och fördjupade studier inom psykologi ger verktyg för doktoranden att utveckla förmåga att planera sin forskning och att använda adekvata metoder. Ett aktivt deltagande i seminarier och forskningsmöten samt granskning av andras arbeten kräver också att doktoranden ska kunna klara att hålla tidsramar, samt kunna muntligt diskutera forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället. Egna konferenser hålls i de tre forskarmiljöerna, där doktoranderna spelar en viktig roll i organisationen av desamma.

Förmågan att planera och med adekvata metoder bedriva forskning säkerställs i hög utsträckning genom avhandlingsarbetet. För att avlägga doktorsexamen vid lärosätet har ämnet som policy att avhandlingen ska innehålla minst tre vetenskapliga studier som är inskickade för publicering. Minst två av dem bör vara publicerade alternativt accepterade för publicering, medan den tredje bara behöver finnas i manusform. Praxis är som nämnts att doktoranden är första författare till huvuddelen av de i doktorsavhandlingen ingående arbetena. För att stötta doktoranderna i skrivandet av avhandlingen finns en kurs i vetenskapligt skrivande. Deltagande i vetenskapliga konferenser, för vilket doktoranderna kan få fakultetsmedel, är en viktig form för att presentera den egna forskningen. Vid Örebro universitet har de flesta doktorander i psykologi, genom sitt deltagande i en av de tre stora forskningsmiljöerna, stark samhällsanknytning.

I självvärderingen nämns kurser som huvudsaklig metod också för att säkerställa doktorandernas måluppfyllelse vad gäller färdighet och förmåga. Seminarierna och presentationerna av forskning vid nationella och internationella konferenser bedöms som likaledes viktiga inslag i utbildningen, men det är inte helt klart i underlaget hur ofta seminarier genomförs eller vilken roll handledaren spelar i detta sammanhang. Progressionen med avseende på förmågan att planera och med adekvata metoder bedriva forskning är svår att bedöma eftersom det inte är klart hur innehållet i avhandlingen utvecklas i det dagliga arbetet under forskarutbildningens gång. Bedömargruppen kan dock inte finna att några systematiska brister skulle föreligga beträffande måluppfyllelsen av kunskapsformen färdighet och förmåga.

Pedagogikkurser ges och doktoranderna erbjuds institutionstjänstgöring i form av undervisning. De får även göra populärvetenskapliga sammanfattningar och presentationer för bland annat politiker och vårdgivare. Flera avhandlingsprojekt involverar också andra samhällsaktörer som till exempel socialtjänst och polis. Dessa inslag i forskarutbildningen bidrar till måluppfyllelse vad avser förmågan att bidra till samhällets utveckling och att stödja andras lärande.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Individuella studieplaner är ett viktigt instrument för att säkerställa att doktorander når målen och för att ha översikt över progressionen. Halvtidsseminarium samt slutgranskning där en externt anlitad granskare ger återkoppling på doktorandens prestationer är ytterligare kunskapskontroller där examensmålen gällande bland annat färdighet och förmåga får tillfälle att följas upp. Uppföljning av färdighet och förmåga på individuell nivå sker även genom seminarier, kurser och olika typer av presentationer där deltagare/åhörare kan ge återkoppling på exempelvis doktorandens förmåga att muntligt diskutera forskningsresultat. Uppföljning med fokus på själva utbildningen, exempelvis gällande huruvida omfattningen av och innehållet i kurser är adekvat, verkar emellertid att döma av underlaget inte ske på ett lika systematiskt sätt. Här föreligger således ett utvecklingsområde.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Säkerställandet av doktorandernas intellektuella självständighet och vetenskapliga redlighet samt deras förmåga att göra forskningsetiska bedömningar sker dels genom deltagande i bland annat kurser i etik och vetenskapsteori och dels genom avhandlingsarbetet med försvarandet av denna vid disputationen. Även andra kurser inom nivåerna A och B erbjuder träning i intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet. Doktoranden kan även i samråd med handledaren som nämnts välja kurser som saknas i det ordinarie utbudet men som bedöms viktiga för avhandlingsarbetet. Också detta bidrar enligt bedömargruppen till måluppfyllelse vad avser intellektuell självständighet. Kurserna är uppdelade i gemensamma och individuella moment och upplägget i form av de olika blocken ger en tydlig progression vad gäller flera examensmål - däribland dem vad avser värderingsförmåga och förhållningssätt.

Aktivt deltagande i och presentation av egen forskning vid seminarier, internationella konferenser samt halvtids- och slutseminarium stödjer likaledes måluppfyllelse vad gäller värderingsförmåga och förhållningssätt. Flertalet doktorander bidrar till författandet av etikansökan som rör det egna forskningsprojektet, varvid vetenskapens roll i samhället och ansvar för hur den används diskuteras. De aktiva forskningsmiljöerna är härvidlag viktiga för måluppfyllelsen.

Som exempel på hur specifika kurser kan bidra till måluppfyllelse vad avser insikter i vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används beskrivs i självvärderingen en kurs i utvecklingspsykopatologi som samtliga tre forskarmiljöer deltar i. Här tas ett aktuellt forskningsämne upp och diskuteras utifrån ett samhällsperspektiv. Fokus ligger på forskningsmetodik samt kliniska och samhälleliga tillämpningar. I ett av flera olika inslag på kursen får doktoranderna göra en värdering av vetenskapliga artiklar bland annat utifrån vad som i självvärderingen benämns "det normativa" och "det icke-normativa". Kursen examineras dels genom att doktoranden vid en minikonferens presenterar ett eget arbete kring en specifik frågeställning inom området och dels genom en skriftlig inlämningsuppgift i form av en fiktiv projektbeskrivning. Bedömargruppen ser positivt på att kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt på ett så pass koncist sätt finns representerad i kursdelen av forskarutbildningen och vill lyfta fram kursen i utvecklingspsykopatologi som ett gott exempel härvidlag. Enligt självvärderingen kan det emellertid ibland vara svårt att fylla vissa kurser då antalet doktorander är tämligen litet. Sammantaget är bedömningen inte desto mindre att utbildningen förefaller säkerställa doktorandernas måluppfyllelse vad avser kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Vid en revidering av den allmänna studieplanen har på ett genomgripande sätt de nationella examensmålen analyserats och hur måluppfyllelse med avseende på dem ska säkras i utbildningen. Det finns även planer på att utveckla den individuella studieplanen ytterligare på ett sådant sätt att specifik måluppfyllelse på ett än mer koncist sätt kan säkerställas i dessa. Uppföljning av måluppfyllelse på individuell nivå sker som nämnts bland annat genom seminarier, kurser och olika slags examinerande moment. Däremot förefaller uppföljning av själva utbildningen med avseende på huruvida dess utformning och genomförande säkerställer måluppfyllelsen inte ske på ett lika systematiskt sätt, att döma av det underlag som legat till grund för bedömningen. Därför betraktar bedömargruppen detta som ett utvecklingsområde.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget vara tillfredsställande. Vad gäller aspekten måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt ser bedömargruppen en styrka beträffande detta att insikter rörande vetenskapens roll i samhället och människors ansvar för hur den används på ett tydligt sätt adresseras i delar av kursutbudet på forskarutbildningen.

Bedömargruppen anser att utbildningens upplägg i form av hierarkiskt nivåorganiserade kurser med ett antal principstyrda block inom dessa nivåer säkerställer måluppfyllelse och inte minst progression när det gäller kunskapsformen kunskap och förståelse. Den första nivån är uppdelad i fem block som syftar till att täcka examensmålen om grundläggande forskningsfärdigheter, främjande av kritiskt och kreativt tänkande och utvecklandet av bred kunskap utöver det egna specialistämnet. De fyra blocken i den andra nivån innehåller däremot kurser som fördjupar kunskaper inom det egna intresseområdet. Frånvaron av forskarutbildningskurser i egen regi inom kvalitativ metod ser bedömargruppen som ett utvecklingsområde, då också kvalitativ metod utgör en del i bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet och då metodologisk bredd inom den egna forskarutbildningsmiljön är en tillgång. Sammantaget ger beskrivningen i underlaget likväl bedömargruppen intrycket att utbildningen säkerställer måluppfyllelse vad gäller bred kunskap och förståelse.

Det finns krav på aktivt deltagande i seminarier och forskningsmöten samt granskning av andras arbeten, vilket bidrar till måluppfyllelse med avseende på förmågan att hålla tidsramar och att muntligt diskutera forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället. Förmågan att planera och med adekvata metoder bedriva forskning säkerställs i hög utsträckning genom avhandlingsarbetet. För att avlägga doktorsexamen vid lärosätet har lärosätet som policy att avhandlingen ska innehålla minst tre vetenskapliga studier som är inskickade för publicering. Minst två av dem bör vara publicerade alternativt accepterade för publicering. Praxis är att doktoranden är första författare till huvuddelen av de i doktorsavhandlingen ingående arbetena. Flertalet doktorander har genom sitt deltagande i en av de tre stora forskningsmiljöerna en stark samhällsanknytning, vilket torde främja måluppfyllelse vad gäller förmågan att bidra till samhällets utveckling. Olika inslag i forskarutbildningen - däribland doktorandernas institutionstjänstgöring i form av egen undervisning - bidrar till måluppfyllelse vad avser förmågan att stödja andras lärande. Sammantaget anser bedömargruppen att utbildningen säkerställer måluppfyllelse också vad gäller kunskapsformen färdighet och förmåga.

Säkerställandet av doktorandernas intellektuella självständighet och vetenskapliga redlighet samt deras förmåga att göra forskningsetiska bedömningar sker dels genom bland annat deltagande i kurser i etik och vetenskapsteori och dels genom avhandlingsarbetet inklusive försvaret av denna. Doktoranden kan även i samråd med handledaren välja kurser som saknas i det ordinarie utbudet men som bedöms viktiga för avhandlingsarbetet, vilket också det enligt bedömargruppen bidrar till måluppfyllelse vad avser intellektuell självständighet. Bedömargruppen vill lyfta fram innehållet och examinationen i en kurs i utvecklingspsykopatologi som ett gott exempel på hur måluppfyllelse gällande kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt kan ske inom ramen för en specifik kurs. Sammantaget anser bedömargruppen att utbildningen på ett förtjänstfullt sätt säkerställer måluppfyllelse med avseende på kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt.