Doktoranders perspektiv

Utbildningen verkar för att doktoranderna tar en aktiv del i arbetet med att utveckla utbildningen och lärprocesser.

Forskarutbildningen vid lärosätet har en bred och öppen allmän studieplan som skräddarsys genom den individuella studieplanen, med forskarutbildningskurser som är upplagda så att doktoranderna deltar aktivt och ansvarar för sitt eget lärande. Doktoranderna har också goda möjligheter att delta i internationella kurser och utbyten. Bedömargruppen anser dock att det faktum att det läggs ett stort ansvar på doktoranderna för upplägget av utbildningen - bland annat vad gäller vilka kurser som ska läsas - kan medföra problem gällande huruvida avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden och beprövad erfarenhet kan säkerställas. Miljöpsykologi är i sig självt redan en avgränsning i relation till psykologi och bedömargruppen finner det problematiskt om doktorandernas forskarutbildning skulle komma att avgränsas än mer. Bedömargruppen ställer sig frågan om det finns tillräckligt tydliga ramar för att säkerställa en likvärdig kvalitet/kompetens hos samtliga doktorander vid lärosätet.

Formulär för utvärdering av handledningssituationen finns framtagna och en rak och öppen kommunikation mellan doktorand och handledare eftersträvas. Doktoranden beskrivs i underlaget som en kollega i forskargruppen. Kontinuerlig dialog i vardagspraktiken är en målsättning vid lärosätet. En sådan ansats ser bedömargruppen som positiv, men vill dock betona vikten av att inse att doktoranden ändå alltid befinner sig i en ojämn maktrelation under forskarutbildningen.

Doktorander finns representerade i samtliga beslutande organ och omfattas av arbetsmiljölagstiftningen, vilken inkluderar både den fysiska och den psykosociala miljön (med ansvar hos prefekt via skyddsombud). Doktoranderna har egna rum, placerade så att de ligger i anslutning till handledarnas och de andra doktorandernas rum. De doktorander som i huvudsak arbetar från annan ort får en egen arbetsplats under de perioder som de är på institutionen. Alla doktorander har fri tillgång till forskargruppens mätinstrument och laboratorielokal. Den psykosociala miljön torde kunna säkerställas genom dagliga informella samtal med handledarna, genom forskargruppens sammansättning (olika disciplinär bakgrund och erfarenheter) som möjliggör att deltagarna lär av varandra. En stödjande kultur inom gruppen där hänsyn tas till livssituation bidrar även till den goda psykosociala miljön. På formell nivå diskuteras doktorandens psykosociala situation som anställd i utvecklingssamtal med prefekt eller ställföreträdande prefekt, och som doktorand i samtal med studierektor.

Utbildningen följs systematiskt upp för att säkerställa att doktorandinflytandet används i kvalitetssäkring och utveckling av utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Åtgärder som nämns i sammanhanget är flera till antalet. Den lärosätesövergripande LU-barometern samlar in doktoranders och alumners (och handledares) synpunkter på forskarutbildningen, vilka sammanställs av avdelningen Kvalitet och utvärdering vid Lunds universitet. Vid fakulteten görs sedan en uppföljande doktorandenkät. Ansvariga för utformning och analys är fakultetens studierektor för forskarutbildning, kvalitetssamordnare och forskarutbildningsnämnden. Representanter från Teknologkårens doktorandsektion deltar också aktivt i arbetet. Resultatet från den senaste av LTH:s doktorandundersökningar 2014-2015 används som diskussionsunderlag i LTH:s forskningsnämnder, studierektorsgrupp för forskarutbildning, doktorandintroduktioner, handledarutbildningar och docentkurser. Bedömargruppen noterar även att en mer systematisk utvärdering av den psykosociala arbetsmiljön vid institutionen håller på att tas fram.

Forskarutbildningskurser utvärderas av doktoranderna skriftligt och anonymt, vilket vanligtvis sker vid den sista fysiska träffen och med en efterföljande diskussion för dem som vill lyfta frågor direkt i gruppen. Resultatet sammanställs därefter tillsammans med reflektioner från de undervisande forskarna och sparas så att det blir tillgängligt för bland annat doktorandgruppen och kan användas vid utformandet av nästa kursomgång, oavhängigt undervisande person. Denna form av kursutvärdering ser bedömargruppen som mycket positiv, och alltför ovanlig vid landets lärosäten.

Bedömargruppen noterar dock att det inte sker någon formell uppföljning av alumner. Vid intervjun framkom emellertid att forskargruppen har behållit kontakten med de flesta som disputerat, vilket ter sig naturligt då flertalet stannat kvar inom akademin och vid lärosätet.

Bedömargruppen konstaterar att de flesta formella system för uppföljning ligger på en högre nivå än på avdelningsnivå, vilket skulle kunna anses vara på en alltför övergripande nivå. På avdelningsnivå är systemen mer informella, vilket kan vara bra så länge allt fungerar. Däremot kan detta medföra en risk för att eventuella problem inte hanteras på lämpligt sätt. Det medför även att det är svårt för bedömarna att avgöra huruvida resultat av mer specifikt miljöpsykologiorienterade uppföljningar faktiskt omsätts i åtgärder och huruvida de återkopplas till relevant part. Bedömargruppen anser som nämnts att den individuella studieplanen är i behov av utveckling. Den saknar struktur och möjlighet till god överblick, samt är i dagsläget mycket svårnavigerad.

Sammantaget bedöms doktoranders perspektiv vara tillfredsställande.