Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Forskarutbildningen i miljöpsykologi styrs av Lunds universitets föreskrifter för utbildning på forskarnivå, den allmänna studieplanen för forskarutbildning i miljöpsykologi samt den individuella studieplanen. Den består av 90 högskolepoäng kurser samt 150 högskolepoäng avhandlingsarbete, vilket vanligtvis består av en sammanläggningsavhandling med tre till fyra artiklar och en kappa. Det framgår av underlaget att tillgodoräknande av relevanta kurser på avancerad nivå är möjligt till en omfattning av 45 högskolepoäng, i samband med antagning till forskarutbildning.

Den allmänna studieplanen för miljöpsykologi specificerar endast en obligatorisk kurs: Miljöpsykologisk orientering (7,5 högskolepoäng). Skälet till att endast en kurs är obligatorisk anses vara ämnets tvärvetenskapliga karaktär och att doktorander som antas har stor variation i bakgrundskunskaper, både ämnesmässigt och metodologiskt. Därutöver erbjuds löpande ytterligare två forskarutbildningskurser i miljöpsykologi: Miljöpsykologisk historia (7,5 högskolepoäng) som är teoriinriktad och Miljöpsykologisk forskningsdesign och metod (7,5 högskolepoäng) som är metodfokuserad. Dessa kurser söks och läses också av doktorander från bland annat andra institutioner vid LTH, Sveriges lantbruksuniversitet och Malmö universitet. Den obligatoriska kursen Miljöpsykologisk orientering utgörs av en seminarieserie där doktoranderna kan presentera och diskutera det egna arbetet i en vidare krets. I övrigt kan utläsas ur självvärderingen att doktoranderna från utbildningens första dag ges tid till inhämtande av ämneskunskaper, samt att innehållet anpassas till avhandlingsarbetets ämne och doktorandens bakgrund i form av litteraturstudier och olika slags valbara ämneskurser. Utöver kurser och avhandlingsarbete anses deltagande i seminarier och konferenser vara en viktig del i att säkerställa kunskap och förståelse. Konferenser som anges i självvärderingen är SAGEP (en nationell konferens inom specialområdet), Young researchers workshop (IAPS) samt någon internationell konferens i miljöpsykologi. De seminarier som pekas ut är främst mittseminariet (år två eller tre av utbildningen) och slutseminariet, där en extern granskare deltar.

Bedömargruppen finner det svårt att utifrån underlaget avgöra huruvida det kan sägas säkerställas att doktoranden, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik. Oklarheter råder kring vilka kurser doktoranderna läser förutom den enda obligatoriska kursen. Likaså anser bedömargruppen att det föreligger en viss risk vad gäller progression förknippad med möjligheten att tillgodoräkna sig upp till 45 högskolepoäng från avancerad nivå. Bedömargruppens uppfattning är således att det finns behov av att skapa en tydligare struktur för att säkerställa en gemensam kompetensbredd och nivå för samtliga doktorander, som också går att bedöma. Detta bör ske genom att utveckla den individuella studieplanen, där det i nuläget är svårt att utläsa hur progressionen ser ut och att få en överblick över doktorandernas arbete.

De uppgifter om genomströmning som finns tillgängliga ligger i paritet med motsvarande lärosäten för övriga landet, och föranleder därför inga särskilda frågor utöver de rutiner kring systematisk uppföljning som finns vid lärosätet angående hur de arbetar generellt för att doktoranderna ska slutföra sina utbildningar inom stipulerad tid.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljning omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

De kvalitetsutvecklande åtgärder som omnämns i självvärderingen bygger generellt på informella strukturer. Informella möten med handledare i den dagliga samvaron på arbetsplatsen såväl som formella handledningsmöten nämns, liksom delaktighet i forskargruppen som ett redskap för att följa upp doktorandens utveckling och identifiera behov av åtgärder för att kunna fullgöra forskarutbildningen. Forskargruppens tvärvetenskapliga sammansättning betraktas också som ett förstärkande verktyg, så till vida att doktorandens behov kan matchas med befintlig kompetens inom gruppen. Mer formella strukturer för uppföljning utgörs att döma av underlaget av den årliga översynen av den individuella studieplanen, forskarutbildningskurser (där examinationen utgör en form av uppföljning) och möjligheten att ta in externa handledare med specialkompetens vid behov.

Bedömargruppen ser de nämnda informella och formella strukturerna för uppföljning som positiva, men ser svagheter gällande systematiken i hur resultat av förekommande uppföljning omsätts i kvalitetsutvecklande åtgärder. Bedömargruppen ser således behov av mer tydliga strukturer kring uppföljning, åtgärder och återkoppling inte minst i form av en mer utvecklad individuell studieplan som förtydligar doktorandens progression med avseende på examensmålen.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Bedömargruppen anser att utbildningen säkerställer förmågan att planera och bedriva forskning i nationella och internationella sammanhang, att presentera forskningsresultat muntligt och skriftligt, samt i viss utsträckning stödja andras lärande. Doktoranden deltar i den övergripande projektplaneringen, vilken följs av detaljplanering inför specifika empiriska studier och uppgifter. Externfinansierad forskning sätter vissa ramar, men inom dem får doktoranden möjlighet att forma innehållsriktning och studiedesign. Kursen Miljöpsykologisk forskningsdesign och metod stödjer särskilt denna aspekt.

Doktoranderna tränas tidigt i att presentera sin egen forskning såväl muntligt som skriftligt. Forskarutbildningskurserna i miljöpsykologi samt de LTH-gemensamma kurserna är uppbyggda så att doktoranderna aktivt får träna på att presentera sitt forskningsområde och sitt avhandlingsarbete. De får även tillfälle att utveckla denna förmåga i Genombrottets forskarutbildningskurs Communicating science. Förmågan till muntlig och skriftlig kommunikation med forskarsamhället utvecklas även genom Genombrottets kurs i akademiskt skrivande, deltagande i internationella forskarkurser, samt i nationella och internationella konferenser. Författande av vetenskapliga bidrag till tidskrifter med vetenskaplig granskning utgör en central uppgift för doktoranden från mitten till slutet av avhandlingsarbetet. Motsvarande förmåga till kommunikation med samhället i övrigt utvecklas i det empiriska arbetet vilket i regel genomförs tillsammans med intressenter i samhället, exempelvis kommuner och/eller företag. Doktorander tränas i att ha dialog med olika aktörer i planering, genomförande och rapportering av projekten. De kommunicerar även forskningsresultat populärvetenskapligt till deltagare i de empiriska studierna, samt uppmuntras att kommunicera resultaten till media.

Förmågan att stödja andras lärande säkerställs genom att doktoranderna uppmanas att läsa någon av LTH:s högskolepedagogiska grundkurser. Undervisningen inom miljöpsykologi på grundnivå och avancerad nivå är begränsad, men doktorander medverkar i de interna och externa utbildningar som genomförs. Vanligtvis har doktoranderna institutionstjänstgöring mellan 5-10 procent (max 20 procent) vilket inkluderar undervisning, administrativa uppgifter, medverkan i datainsamling i pågående projekt, samt konferensarrangemang. Forskargruppen har nyligen utvecklat en ny distanskurs i miljöpsykologi: e-environmental psychology. Denna kurs utvecklades gemensamt i gruppen som ett projektarbete. Hela forskargruppen har efter intresse och kompetens medverkat i utveckling och genomförande av kursen.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Bedömargruppen noterar att strukturerna är mer av informell karaktär. En grundtanke inom forskargruppen är att tillit och förtroende ska råda mellan doktorand och handledare. Doktoranderna ska känna sig trygga med att de har frihet, men också att handledarna ska reagera om de bedömer att avhandlingsarbetet inte håller gängse kvalitetsmått inom forskningsfältet. Därutöver utgör konferenspresentationer, peer review-förfarandet vad gäller vetenskapliga artiklar, halvtids- och slutseminarium viktiga formella kontrollstationer. Dessa följs upp med samtal mellan handledare och doktorand, samt eventuellt tillfrågade forskare och experter. Bedömargruppen anser att förekommande mer informella utvärderingar är bra, men att en större systematik och regelbundenhet i uppföljning, åtgärder och återkoppling vore lämplig.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Bedömargruppen noterar att en fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används främst säkerställs via doktorandernas reflektion över litteratur. Intellektuell självständighet förväntas uppnås genom inläsning, reflektion och integration av litteratur i förhållande till doktorandens unika frågeställning. I självvärderingen hävdas vidare att detta även sker genom diskussioner under individuell handledning och att de etablerade normerna i forskargruppen kring noggrannhet och kvalitet genomsyrar allt från hur data granskas till hur artiklar skrivs. Veckomötena utgör också ett viktigt forum för den sortens diskussioner. Forskargruppens och ämnets multidisciplinära karaktär torde bidra till att kvaliteten kan kontrolleras från många perspektiv och ger doktorander trygghet i att diskutera sitt avhandlingsarbete mellan discipliner. Också etiska frågor diskuteras kontinuerligt vid forskargruppens veckomöten.

Bedömargruppen ser det som en styrka att doktoranderna deltar i forskargruppens gemensamma diskussioner där teorier, metoder och etiska överväganden granskas kritiskt. De tar del av seniora forskares förhållningssätt och värderingskriterier, i början mer lyssnande men senare som aktiva deltagare i diskussionen. Doktoranderna tillförskansar sig på så sätt ett forskningsetiskt förhållningssätt som inkluderar god forskningssed och de lär sig att kunna värdera sitt eget och andras arbeten. Bedömargrupper uppfattar dock att informella strukturer dominerar och ser en risk med att förlita sig på en norm, eller snarare kulturellt arv, som grund för att säkerställa god värderingsförmåga och förhållningssätt. Fastän det finns en fakultetsgemensam forskarutbildningskurs med fokus på etik, vore en mer formell struktur för säkerställande av måluppfyllelsen att föredra rent generellt.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Det som nämns i självvärderingen kring uppföljning är forskargruppens veckomöten, seminariekulturen med återkommande diskussioner, kursuppgifter och egna instuderingsuppgifter vilka antas ge förutsättningar för att följa upp doktorandens värderingsförmåga och förhållningssätt samt därmed säkerställa den nivå som krävs för doktorsexamen. Bedömargruppen ser vissa brister i hur systematiska uppföljningar genomförs för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen gällande värderingsförmåga och förhållningssätt. Exempelvis skulle den individuella studieplanen kunna vara mer utförlig vad gäller måluppfyllelse med avseende på examensmålen och med avseende på progression.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget vara tillfredsställande. Vad gäller aspekten värderingsförmåga och förhållningssätt ser bedömargruppen styrkor beträffande detta att doktoranderna deltar i forskargruppens gemensamma diskussioner där teorier, metoder och etiska överväganden granskas kritiskt.

Bedömargruppen ser utvecklingsmöjligheter beträffande säkerställandet av att doktoranderna har en bred och gemensam ämneskompetens vid forskarutbildningens slut. Lärosätet kan utveckla tydligare rutiner och information kring vilka kunskaper doktorander med eller utan psykologibakgrund behöver tillförskansa sig i form av valbara kurser. Dessutom uppfattar bedömargruppen att det föreligger en viss risk förknippad med möjligheten att tillgodoräkna sig upp till 45 högskolepoäng från avancerad nivå, så till vida att progressionen från avancerad nivå till forskarnivå vad gäller bred kunskap och förståelse kan bli otydlig.

Förmågan till muntlig och skriftlig kommunikation med forskarsamhället utvecklas dels genom olika slags kurser och dels genom deltagande i nationella och internationella konferenser. Bedömargruppen ser positivt på att doktoranderna deltar i den övergripande projektplaneringen i de forskningsprojekt i vilka de ingår. Förmågan att stödja andras lärande säkerställs genom deltagande i LTH:s högskolepedagogiska grundkurser och genom undervisning på grundnivå och avancerad nivå. Doktorander tränas i att ha dialog med olika aktörer i lärosätets omvärld i samband med planering och genomförande av forskningsprojekten. De gör även populärvetenskapliga presentationer av sina forskningsresultat. Bedömargruppen finner att måluppfyllelsen vad gäller färdighet och förmåga är väl tillgodosedd.

Intellektuell självständighet främjas bland annat genom diskussioner under individuell handledning genom de etablerade normerna i forskargruppen kring noggrannhet och kvalitet. Insikter om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används förefaller dock främst infinna sig via reflektion över litteratur. Det finns en fakultetsgemensam forskarutbildningskurs med fokus på etik, men bedömargruppen uppfattar att vetenskaplig redlighet främst bibringas doktoranderna via informella strukturer och ser en risk med att förlita sig på befintliga normer som grund för att säkerställa värderingsförmåga och goda förhållningssätt. Måluppfyllelsen vad gäller denna kunskapsform förefaller inte desto mindre vara tillgodosedd, inte minst genom doktorandernas aktiva deltagande i forskargruppens arbete.