Bedömningsgrund: Forskarutbildningsämne

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden och beprövad erfarenhet är välmotiverad och adekvat.

Forskarutbildningsämnet etik vid Uppsala universitet har under decennier bedrivit framstående forskning med en uttalat bred profil, enligt bedömargruppen. Bedömarna konstaterar att denna profil upprätthålls alltjämt genom de forskare, yngre och mer seniora som är knutna till ämnet etik. Forskarutbildningen i etik vid den teologiska fakulteten vid lärosätet befinner sig, som nämns i självvärderingen i skärningspunkten mellan praktisk filosofi och teologi/religionsvetenskap. Lärosätet understryker även i självvärderingen att fokus ligger på en kritisk analys av moralen, särskilt på relationen mellan religion och moral, och där särskilt kristen och islamsk etik. Denna inriktning bidrar, enligt lärosätet till att profilera etikutbildningen i förhållande till andra liknande forskarutbildningsprogram i etik. Det är en utbildning som lägger stor vikt vid att relationen mellan etik och religion svarar mot ett behov i vår tid av att reflektera över förhållandet mellan olika religiösa traditioner. Detta blir särskilt aktuellt i ett pluralistiskt samhälle där kristendomen inte längre har en självklar ställning, eller utgör en självklar förutsättning för människornas strävan att orientera sig i sin samtid.

Enligt självvärderingen innebär detta att olika traditioner och sociala kontexter kommer till uttryck i forskarutbildningen i etik. Etisk teori, politisk etik/mänskliga rättigheter och praktisk etik anges som tre huvudinriktningar inom forskarutbildningen, och översikten över de senaste doktorandernas avhandlingsämnen speglar denna koncentration. Samtidigt visar självvärderingen att de enskilda forskningsprojekten sammantagna har en egenartad specialisering som täcker olika fält, till exempel feministisk etik, etik och litteratur, global etik, medicinsk etik och kristen/islamsk etik. Denna koncentration hänger samman med den kompetens som finns i etikmiljön och hos handledarna. Var och en av de tre specialiseringarna har även en egen kontaktperson på åtminstone docentnivå, vars kompetens, enligt bedömarnas uppfattning verkar motsvara den specialisering de är ansvariga för.

Det framgår också i självvärderingen att potentiella doktorander uppmanas att välja en specialisering som ligger inom huvudinriktningarna. Denna koncentration kan å ena sidan uppfattas som en styrka och ses som ett bidrag till forskarutbildningen. Å andra sidan bekymrar det bedömargruppen huruvida de doktorander som önskar att skriva om specialinriktningar, som inte tydligt passar in under någon av de tre huvudinriktningarna eventuellt inte kommer att kunna få det nödvändiga stöd som behövs för att gå vidare inom sin specialisering, utan istället kan känna en press att välja ett ämne som bättre passar inom en av huvudinriktningarna. Inte desto mindre identifierar bedömarna det som en klar styrka att programmet i så hög grad öppet deklarerar sina huvudprioriteringar, särskilt som dessa prioriteringar hänger samman med de anställdas samlade kompetens.

Trots specialiseringen framstår det för bedömarna som att en viktig målsättning med forskarutbildningen är att också ge doktoranderna en bred kompetens på forskningsfältet. Enligt självvärderingen strävar lärosätet att tillgodose detta bland annat genom de obligatoriska högre seminarierna, där doktoranderna ges möjlighet att stifta bekantskap med flera ämnen än den mer specifikt egna forskningsinriktningen. Med tanke på att antalet doktorander är relativt lågt ser bedömargruppen det som en fördel att institutionen anordnar just ett gemensamt regelbundet högre seminarium i etik som för samman doktoranderna och även andra forskare och personal vid lärosätet. Lärosätet beskriver i självvärderingen även planer på att ytterligare utveckla det högre seminariet som en ämnesöverskridande mötesplats.

Bedömningsgrund: Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande.

Med tanke på det relativt låga antalet doktorander (sju stycken) kan ett handledarteam på tre personer samt ett antal externa bihandledare ses som en mycket fördelaktig situation, enligt bedömargruppen. Handledarteamet har utifrån bedömarnas tolkning en tematiskt kompletterande kompetens, som dessutom utökas genom de bihandledare som kallas in beroende på den enskilda doktorandens specifika forskningsområde. Allt detta underlättar sannolikt genomströmningen, anser bedömargruppen. Lärosätet beskriver i sin självvärdering även en utarbetad långsiktig strategi för hur de säkerställer lämplig handledningsexpertis, samt hur de möjliggör handledarbyten i en utsträckning som bedömarna finner befogad.

Bedömargruppen ser ett klart samband mellan forskarutbildningens fokus på vissa ämnesområden och den kompetens och forskningsinriktning som de tre ledande anställda ämnesföreträdarna. Det är naturligtvis en stor fördel att det finns handledare med kompetens inom de tre huvudområdena, eftersom det säkerställer möjligheten att ge relevant handledning både vid antagning och introduktion till programmet och inom ramen för forskarutbildningen. Svagheten med detta, som bedömarna finner är dock att enskilda sökande kan ha avhandlingsprojekt som inte utan vidare passar inom en av de tre huvudinriktningarna. Bedömargruppen anser att det vore lämpligt om det fanns möjlighet till anpassningar i enskilda fall, samt att lärosätet väljer bihandledare som på ett adekvat sätt kan handleda även i projekt som ligger utanför eller i utkanten av de tre ämnesinriktningarna. Erfarenheter av detta finns uppenbarligen vid institutionen. Oavsett detta hävdar bedömarna att bihandledarnas roll är viktig, inte minst då de tre huvudområdena är så pass allmänt utformade att de omfattar en rad olika fält. En bihandledare med särskild kompetens inom en viss inriktning kan således bidra till att säkerställa adekvat handledning även om projektet har en viss särpräglad specialisering.

För att garantera personalens möjlighet att upprätthålla en såväl bred som djup kompetens, och därigenom bibehålla en högkvalitativ forskarutbildning, krävs det enligt bedömarna att personalen ges tillräckliga möjligheter att förkovra sig inom det senaste på forskningsområdet. Det framställs i självvärderingen som att detta i hög grad ska ske genom att personalen hämtar in externa konkurrensutsatta forskningsmedel. Det förblir likväl för bedömargruppen oklart i vilken utsträckning handledarteamet de facto har haft extern finansiering som gjort det möjligt för dem att idka forskning i större omfattning.

På basis av publikationslistorna framstår det för bedömarna som att handledarteamet (huvudhandledarna) i varierande grad har publicerat ny forskning under de senaste åren. Delvis uppfattas publiceringsgraden som låg av bedömarna. Bland bihandledare och övriga forskare knutna till ämnet är dock publiceringsgraden delvis betydligt högre, vilket främjar kvaliteten på forskarutbildningen. Det rör sig om allt från internationellt erkända tidskrifter och mer omfattande monografier, till mer populärt hållna bidrag som har karaktär av forskningsförmedling enligt tredje uppgiften. Sammantaget förmedlas därmed intrycket till bedömargruppen att lärosätet inte fullt ut har gjort det möjligt för samtliga huvudhandledare att förkovra sig vetenskapligt.

Handledarnas och lärarnas sammantagna kompetens och kompetensutveckling följs systematiskt upp i syfte att främja hög kvalitet i utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Bedömargruppen noterar att fakulteten enligt självvärderingen kräver att minst en av handledarna ska inneha docentkompetens och att det anges att etikämnet förutsätter att docentkompetensen är nödvändig för alla handledare och bihandledare. Självvärderingen ger också intrycket att de övriga lärarna/lektorerna aktivt strävar efter att öka sin kompetens. Lärosätet beskriver att flera av doktoranderna har handledare och bihandledare som hör hemma inom det ämnesområde de valt, samtidigt som det är möjligt att välja en bihandledare med en specialkompetens som är viktig för avhandlingens ämne.

Självvärderingen låter förstå att alla huvudhandledarna har genomgått, eller inom en snar framtid kommer att genomgå, handledarutbildning. Det framgår inte i vilken utsträckning de tre huvudhandledarna har deltagit i annan pedagogisk skolning. Dock nämns i självvärderingen att lärosätet på olika sätt lägger vikt vid pedagogisk kompetens och ordnar skolning och andra slags tillfällen som syftar till att förkovra personalen i pedagogiskt hänseende. Alla handledare "bör" också ha genomgått en pedagogisk grundkurs för handledare. Det finns också rutiner för att kvalitetssäkra externa bihandledare, vilka också har hög ämnesmässig/professionell kvalifikation (tre professorer, en docent).

Självvärderingen ger uttryck åt en målsättning om långsiktighet i handledningen och låter förstå att det finns riktlinjer för de situationer där det visar sig vara nödvändigt att byta handledare, till exempel på grund av pensionering. Det finns också rutiner för byte av handledare när detta sker på basis av doktorandens önskemål, vilket bedömargruppen anser vara en viktig möjlighet. De finner det också viktigt att nya handledare har erfarenhet av att fungera som bihandledare innan de blir huvudhandledare. Handledarkollegiet i etik och fakultetens handledarkollegium kan enligt bedömargruppens uppfattning säkerligen bidra till kvalitetsutvecklingen av vägledningen.

I utvecklandet av forskarutbildningen lägger lärosätet i självvärderingen vikt vid den feedback som doktorander själva ger på sin forskarutbildning. Bedömarna konstaterar att detta sannolikt underlättar genomströmningen av doktorander i utbildningen.

Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Antalet inskrivna doktorander i etik är som nämnts enligt bedömarnas uppfattning relativt lågt, varför det blir viktigt att skapa livskraftiga miljöer som inkluderar en större kritisk massa av forskare. Enligt självvärderingen ordnas det i regel varje vecka under terminen högre seminarier i etik där doktoranderna förväntas delta. De veckovisa högre seminarierna framstår för bedömarna på olika vis som forskarutbildningens kärnverksamhet. Lärosätet beskriver i självvärderingen att det i de högre seminarierna deltar andra forskare från lärosätet, men att de även gästas regelbundet av forskare utifrån. Seminarierna fungerar som plattform för behandling av olika delar av forskningsprocessen (till exempel forskningsplaner) och olika slags texter. Bedömargruppen anser att lärosätet erbjuder doktoranderna en möjlighet att stifta bekantskap med forskarens uppdrag på bred front och knyta meningsfulla kontakter både inom och utanför Sverige. Som nämnts ovan planerar lärosätet att ytterligare utveckla det högre seminariet som en ämnesöverskridande mötesplats. Institutionen har inlett samarbete kring seminarieverksamheten med andra forskarutbildningar inom teologiområdet. Lärosätet uppger även att de tidigare har anordnat gemensamma seminarier för forskare och doktorander tillsammans med ämnet teoretisk filosofi. Ytterligare en annan samverkansform som nämns i självvärderingen är nationella forskarskolor som fakulteten finansierar.

Av självvärderingen framgår det också att handledarteamet genom sina kontakter och internationella engagemang stöder internationaliseringen av doktorandernas verksamhet. Det blir tydligt även vid granskning av doktorandernas publikationslistor. Gällande denna del av doktorandutbildningen, liksom i den övriga verksamheten såsom inlägg i samhällsdiskussionen och exempelvis medverkan i Almedalsveckan, framstår samverkan mellan handledare och doktorander som nära och väl utvecklad. Doktorandernas aktiviteter planeras, följs upp och utvärderas i samråd med handledarna.

Lärosätet försöker således på olika sätt säkerställa ett nära samarbete mellan doktorander och deras biträdande handledare. Av de individuella studieplanerna framgår det att handledartillfällen med huvudhandledarna äger rum på månatlig basis och även regelbundet med de biträdande handledarna. Det högre seminariet i etik har höga kvalitetskrav, om deltagarna förväntas presentera självständiga tolkningar både muntligt och skriftligt, såsom beskrivs i självvärderingen. Bedömargruppen konstaterar att både litteraturkurserna och presentationer i forskningsseminariet siktar mot att öka doktorandens förmåga att göra självständiga värderingar av hög kvalitet.

Samarbetet med institutioner inom Sverige som forskar i etik i bred mening framstår för bedömargruppen som utvecklat. Genom ämnets begränsade storlek vid teologiska lärosäten i Sverige finner bedömarna samarbetet över disciplingränser motiverat, även av det skälet att forskningsämnet i grunden naturligt öppnar sig för gränsöverskridande forskning. Ämnet har internationella kontakter som dock beskrivs i något vaga ordalag i självvärderingen. Det hänvisas där till internationella forskningsnätverk snarare än till direkta kopplingar mellan den egna institutionen och andra lärosäten. Bedömarna efterfrågar därför vilka möjligheter till ett mer långvarigt internationellt doktorandutbyte som de befintliga internationella kontakterna erbjuder. De internationella kontakterna framstår således som något av ett utvecklingsområde.

Forskarutbildningsmiljön följs systematiskt upp för att säkerställa hög kvalitet. Resultatet av uppföljningen omsätts vid behov i kvalitetsutvecklande åtgärder och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Enligt självvärderingen utvärderar lärosätet regelbundet forskarutbildningens kvalitet. Kvalitetsgranskningen sker på olika sätt och inkluderar även utvärderingar som genomförs av doktorandernas intresseorgan. Den teologiska institutionen tar utvärderingarna i beaktande i planeringen och genomförandet av forskarutbildningen i etik. Även den enskilda doktorandens progression följs systematiskt upp.

Den fackliga kompetensen och bredden hos handledarna och bihandledarna har dokumenterats i översikten över publikationer i etik, som enligt bedömargruppen visar på både bredd och djup i handledarkollegiet. Det ingår också publikationer från de allra senaste åren. Det är viktigt att handledarna själva är aktiva genom att bidra till ämnet. Lärosätet anger också i självvärderingen att handledarna kan utveckla sin kompetens genom obligatoriska pedagogiska dagar vid fakulteten, och att handledarkollegiet i etik och fakultetens handledarkollegium spelar en roll vad gäller kompetensutvecklingen. Det anges också att doktorandernas perspektiv tas i beaktande i handledarkollegiet.

Bedömargruppen finner att självvärderingen innehåller flera exempel på kvalitetskontroll av forskarutbildningen i etik, både på nationell nivå och vid den teologiska fakulteten (Teologiska doktorandrådet). I självvärderingen nämns bland annat Kvalitet och förnyelse 2017 som granskar förutsättningar och processer som ska bidrar till god forskningsmiljö och enkätundersökning med uppföljande peer-reviewgranskning.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet miljö, resurser och område

Aspektområdet miljö, resurser och område bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Etisk teori, politisk etik/mänskliga rättigheter och praktisk etik utgör de tre huvudinriktningarna inom forskarutbildningen och den specifika kompetens som finns hos handledarna återspeglar dessa tre inriktningar. Också doktorandernas avhandlingsprojekt koncentrerar sig till dessa ämnen, vilket bedömarna ser som ett försök till säkerställande av att de aktuella handledarna kan ge god och relevant handledning. Samtidigt vill bedömargruppen påpeka vikten av att vara öppen för andra ämnesområden än de som för närvarande prioriteras.

Bedömningen av aspektområdet miljö, resurser och område verkar såvitt bedömarna kan se i huvudsak bekräfta att forskarutbildningen i etik har goda möjligheter till handledning, med olika resurser som säkerställer att de flesta doktoranderna kan få gott stöd. Det finns även rutiner för att på annat håll hämta in sådan kompetens som är svagare representerad vid fakulteten. Listan över publikationer ger ett klart intryck för bedömargruppen att handledare och bihandledare är aktiva forskare som publicerar i olika kanaler och på olika nivåer. Det rör sig om allt från internationellt erkända tidskrifter och mer omfattande monografier, till mer populärt hållna bidrag som har karaktär av forskningsförmedling enligt tredje uppgiften.

Ett viktigt inslag i forskarutbildningsmiljön är det högre seminariet vilket äger rum varje vecka och fungerar som en ämnesöverskridande mötesplats, där ibland även gästforskare från såväl andra lärosäten i Sverige som utomlands medverkar. Bedömargruppens uppfattning är att det högre seminariet är välfungerande och skulle särskilt vilja framhålla den fakultetsövergripande samverkan som sker kring seminarieverksamheten som ett gott exempel vad gäller forskarutbildningsmiljön. Det finns internationella forskningsnätverk som institutionen deltar i, men bedömargruppen ser utvecklingsmöjligheter när det gäller de internationella kontakterna.