Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Bedömargruppen får intrycket att det regelbundet ordnas endast en lärarledd kurs på forskarutbildningen, vilken i egenskap av gemensam introduktionskurs samlar också andra doktorander vid teologiska fakulteten. Enligt självvärderingen utgör kursdelen i forskarutbildningen till största delen av så kallade läs- och litteraturkurser genom vilka doktoranderna kan fördjupa och bredda sin kunskap och förståelse av ämnet etik. En rad obligatoriska kurser verkar enligt bedömarnas uppfattning tematiskt motsvara de kunskapsmål som formuleras i den allmänna studieplanen i etik. Pensum utläses kunna vara omfattande och valet av litteratur sker delvis i samråd med handledaren. Översikten över kurser som läses i utbildningen anser bedömarna visa på att centrala ämnen ingår, såsom etikens historia, moralfilosofi och politisk filosofi, nutida teologisk etik och tillämpad etik. Till detta kommer kurser i valfria ämnen. Således tillhandahålls en relativt bred grund för alla doktorander oavsett den enskilda avhandlingens tematik. Bedömarna anser det också vara viktigt att doktoranderna inte uteslutande koncentrerar sig på det specialområde som är föremål för deras avhandling, utan även skaffar sig allmän kunskap om olika delar av etik som akademisk disciplin.

Bland annat den obligatoriska läskursen "Vetenskapsteori och metod" är viktig för att doktoranderna ska få bekanta sig med relevanta forskningsmetoder inom etiken, och för att den innehåller aktuella vetenskapsteoretiska bidrag på hög nivå. Utöver de olika kurserna understryks i självvärderingen att de högre seminarier i etik som hålls på veckobasis också kan innehålla delmoment som tar fasta på den litteratur som doktoranderna förväntas tillägna sig. Sammantaget verkar urvalet av kurser enligt bedömargruppen innehållsligt tillfredsställa kraven på balans mellan bredd och fördjupning med olika svårighetsgrad.

Vad gäller utformning, genomförande och examination framstår dock denna del av utbildningen för bedömargruppen som något ensidig, på grund av det stora antalet studiepoäng som avläggs i form av läskurser och tentamen. I den allmänna studieplanen nämns att tentamen antingen sker skriftligt eller muntligt, men att muntlig tentamen för handledaren är den vanligaste formen. I den del av självvärderingen som rör doktorandperspektiv står det dock att examinationsformen vanligen utgörs av ett examinatoriskt samtal inför vilket doktoranden skriver korta texter om den litteratur som lästs. Det förblir något oklart för bedömarna i vilken utsträckning lärosätet även använder sig av andra examinationsformer, såsom hemtentamen, lärdagbok, grupptentamen, etcetera. Bedömargruppen ifrågasätter om utbildningen därmed fullt ut förmår beakta de enskilda doktorandernas behov och personliga kunskapsprogression, i annan utsträckning än att det ställs lägre krav vid tentamen av de första läskurserna än vad som verkar vara fallet vid examination av senare kurser. Med tanke på det låga antalet doktorander föreställer sig bedömargruppen att det inte skulle krävas omfattande resurser för att ytterligare variera tentamensformerna, vilket därför identifieras som ett utvecklingsområde.

Likväl anser bedömargruppen det positivt med de strategier som finns för att stärka forskarutbildningen genom olika typer av seminarier. Dessutom att det föreligger en rekommenderad ordning enligt vilken kurserna ska läsas, samtidigt som det finns möjligheter att justera kurser enligt de krav som är särskilt viktiga för den enskilda doktoranden. Kurserna och i vilken ordning lärosätet rekommenderar att de läses visar enligt bedömarna på en önskan om tydlig progression, och motiverar att kursen i etisk teori kommer först mot slutet av utbildningen.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljning omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Såväl de individuella studieplanerna som den allmänna studieplanen för forskningsutbildningen i etik följs regelbundet upp och revideras. I självvärderingen beskrivs en noga utarbetad tidsplan för forskarutbildningen som doktoranderna förväntas följa. Bedömarnas uppfattning är att de klara tidsramarna och delmålen som finns uppställda för varje termin av doktorandutbildningen sannolikt underlättar för doktoranderna i planeringen av de egna avhandlingsprojekten. Via delmålen följer institutionen även upp hur doktorandernas projekt utvecklas och kan ingripa vid behov. Vidare framgår det i självvärderingen att det även i samband med att doktorander presenterar det egna projektet, genomförs ett utvärderande handledningssamtal där det reflekteras kring intryck, feedback och hur avhandlingen framskrider.

Lärosätets självvärdering nämner så kallade tentamenssamtal, vilket möjliggör att doktoranderna får såväl summativ som formativ feedback. Det högre seminariet är ett forum för kontinuerlig uppföljning av lärandemål och för hur det konkreta avhandlingsarbetet framskrider. De forskarstuderandes progression följs upp systematiskt på fakultetsnivå när 50 procent respektive 80 procent av forskarstudierna anses vara avklarade.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Utöver den noga utarbetad tidsplan för forskarutbildningen nämns i självvärderingen även peer-feedback som ett viktigt element. När doktoranderna närvarar vid tillfällen där deras kolleger lägger fram och diskuterar sina projekt, och där de också bidrar med egen feedback, utvecklas deras förmåga att genomföra sina egna forskningsprojekt och deras färdigheter i att muntligt diskutera forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället.

Överlag läggs inom forskarutbildningen vikt vid att träna både skriftlig och muntlig förmåga, och det är ett prestationskrav som ställs vid minst ett tillfälle per år. I självvärderingen framgår även att doktoranderna från år två och framåt förväntas presentera sin forskning i internationella sammanhang, på ett sätt som stöder avhandlingsprojektets framåtskridande. Detta krav fastslår viktiga riktlinjer för doktoranderna, och handledarna är involverade i planeringen av dylika aktiviteter. Institutionen eftersträvar också att säkerställa handledarens eller annan äldre kollegas närvaro vid sådana internationella presentationer, för att efteråt tillsammans kunna gå igenom hur saker och ting har förlöpt. Bedömargruppen betraktar tydligheten i detta tillvägagångssätt som ett gott exempel.

Den introduktionskurs inom forskarutbildningen som är gemensam för alla fakultetens doktorander är också viktig i detta sammanhang enligt bedömarnas uppfattning, då den ger doktoranderna möjlighet att läsa avhandlingar i olika ämnen med fokus på diskussion av metodfrågor. Det ges också möjlighet, särskilt inom ramen för det högre seminariet, att muntligt diskutera frågor som är relevanta för avhandlingsarbetet.

Doktoranderna har en viss del undervisning inom ramen för sin doktorandtjänst. I självvärderingen beskriver lärosätet att doktorandernas undervisning i ett inledande skede ansluter nära till det egna forskningsintresset och därmed det närmsta kompetensområdet. Genom att doktoranderna inkluderas i lärarkollegiet antar bedömarna att de härigenom såväl ger ett bidrag till lärosätets undervisning och kursutveckling som utvecklar nyttiga färdigheter för egen del.

Också undervisning och bidrag till den allmänna samhällsdebatten är aktiviteter som bidrar till att öka doktorandernas kompetens när det gäller att presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med samhället i stort. Det anses av bedömargruppen som positivt att doktoranderna uppmuntras till att delta aktivt i samhällsdebatten, och att de får stöd från en mentor i undervisning som kan bidra både i fråga om innehåll och ett pedagogiskt angreppssätt. Det anses också viktigt att doktoranderna deltar i internationella konferenser och lägger fram artiklar. Även institutionens krav på minst en internationell presentation per år förefaller tillfredsställande enligt bedömarna.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

I sin självvärdering nämner lärosätet att såväl de individuella studieplanerna som den allmänna studieplanen för forskningsutbildningen i etik regelbundet följs upp och revideras i ljuset av hur väl de tjänar de övergripande målsättningarna vad gäller färdigheter och förmågor som doktoranderna förväntas tillskansa sig genom forskarutbildningen.

Självvärderingen understryker att lärosätet via kontinuerlig handledning och samtal i förbindelse med inlämningen av den individuella studieplanen försöker försäkra sig om att doktorandprojektet framskrider. Också samtal med varje enskild doktorand siktar mot att säkerställa att doktorandprojektet framskrider. Samtidigt undviks, genom flera revisioner av avhandlingsmanuset att en avhandling läggs fram för disputation innan tillräcklig progression har säkerställts.

Det anses utifrån lärosätets självvärdering också viktigt att doktoranden tränar upp sin förmåga att formulera muntlig kritik vid seminarier och inom forskarskolan, och att det är ett krav från lärosätet att detta ska ske minst en gång per år. Vidare betonas i självvärderingen vikten av att doktoranderna tränas i att presentera skrifter vid konferenser på olika nivåer och det förväntas att doktoranderna håller internationella presentationer årligen från år två i avhandlingsperioden. Det är krav som utgör viktiga riktlinjer för doktoranden. Bedömargruppen ser positivt särskilt på detta att lärosätet söker att uppnå en situation där en handledare eller kollega ger återkoppling på de muntliga presentationerna i internationella sammanhang.

Doktoranderna kan även ta hjälp av mentorer för att få stöd och återkoppling på sin undervisningstjänstgöring. Också studenters kursutvärderingar används enligt självvärderingen här som en metod för återkoppling.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet, och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Lärosätet nämner i sin självvärdering upprepade gånger att kraven är högt ställda när det gäller förmågan till vetenskapligt kritiskt tänkande och läsning, självständig reflektion och vetenskaplig redlighet. Utvecklandet av dessa förmågor understöds både i form av för ändamålet utvecklade obligatoriska kurser och genom de konkreta arbetsformer som tillämpas på forskarutbildningen. Lärosätet följer på olika sätt även upp hur dessa förmågor utvecklas och har rutiner för att ta itu med eventuella oegentligheter, vilket konkretiseras genom ett antal exempel i självvärderingen. Sedan hösten 2017 ingår ett forskningsetiskt element i den obligatoriska introduktionskurs som alla nyantagna doktorander deltar i.

Det läggs vikt vid att doktoranderna medverkar vid internationella konferenser och lägger fram artiklar, och kravet på minst en internationell presentation per år gör ett tillfredsställande intryck på bedömargruppen så till vida att doktorandernas intellektuella självständighet härigenom torde utvecklas. Bedömarna anser det också positivt att doktoranderna uppmuntras att aktivt delta i samhällsdebatten och att de får stöd av en mentor vid undervisningen. Detta arrangemang anser bedömargruppen kunna innebära ett viktigt bidrag både när det gäller innehåll och pedagogiska tillnärmelsesätt.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

I självvärderingen nämns ett flertal kontrollmekanismer som används för att säkra progression och måluppfyllelse, såsom kontinuerlig handledning och tentamenssamtal som kontrolleras när doktoranderna lämnar in sina individuella studieplaner. Att adekvat handledning är nödvändig understryks redan vid antagningen till forskarutbildningen. Doktoranden ställs tidigt inför kravet att bearbeta sin projektbeskrivning, så att det är möjligt att snabbt komma igång med avhandlingsskrivandet. Bedömargruppen instämmer att det är en viktig och grundläggande målsättning, att ingen avhandling läggs fram för disputation utan att institutionen har säkerställt en tillfredsställande progression.

På bas av ett studium av de individuella studieplanerna så framstår det för bedömargruppen som att doktorandernas studier i de flesta fall framskrider i enlighet med studieplanerna, och att eventuella avbrott eller fördröjningar i doktorandstudierna är inplanerade, såsom föräldraledighet eller tjänstgöring inom annat uppdrag under kortare period.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Självvärderingen ger intryck av att lärosätet arbetar medvetet med utformningen och genomförandet av forskarutbildningen i etik, vilket också visar sig i resultaten. Antalet doktorander är likväl så pass lågt att det är svårt för bedömarna att dra några allmänna slutsatser, men progressionen och redan avlagda doktorsexamina vittnar om att genomförandet är tillfredsställande även om flera av doktoranderna har använt något mer tid än planerat på sina avhandlingsprojekt, bland annat på grund av olika nödvändiga ledigheter.

Bedömarna ser det som viktigt att doktoranderna inte uteslutande koncentrerar sig på det specialområde som är föremål för deras avhandling, utan även skaffar sig mer allmän kunskap om olika delar av etik som akademisk disciplin.

Sammantaget verkar urvalet av kurser enligt bedömargruppen innehållsligt tillfredsställa kraven på balans mellan bredd och fördjupning med olika svårighetsgrad. Med tanke på det låga antalet doktorander föreställer sig bedömargruppen att det inte skulle krävas omfattande resurser för att ytterligare variera tentamensformerna, vilket identifieras som ett utvecklingsområde för lärosätet.

I självvärderingen nämns även peer-feedback som ett viktigt element. När doktoranderna närvarar vid tillfällen då deras kolleger lägger fram och diskuterar sina projekt, och där de också bidrar med feedback, utvecklas doktorandernas färdigheter och förmåga att genomföra sina egna forskningsprojekt.

Bedömargruppen ser särskilt positivt på de tydliga krav om vad som förväntas av doktoranderna när det gäller internationella presentationer, likaså att en handledare eller kollega ger återkoppling på de muntliga presentationerna.

Bedömargruppen ser det som positivt att doktoranderna uppmuntras till att delta aktivt i samhällsdebatten, och att de får stöd från en mentor i undervisning som kan bidra både i fråga om innehåll och ett pedagogiskt angreppssätt.