Arbetslivets perspektiv

Utbildningen förbereder doktorander för ett föränderligt arbetsliv.

I självvärderingen inleds redogörelsen gällande arbetslivets perspektiv med konstaterandet att utbildningen avser att "producera internationellt konkurrenskraftiga forskare". Det är således en karriär inom ett akademiskt arbetsliv som skrivs fram först och allra tydligast. För att nå målet att utbilda "internationellt konkurrenskraftiga forskare" betonas i självvärderingen flera generiska kompetenser som tränas i utbildningen. Exempel som ges är analytisk och kritisk förmåga, förmåga att muntligt och skriftligt både i internationella och nationella sammanhang diskutera forskningsresultat samt kunna diskutera avancerade teman. Därutöver anges kompetenser som att kunna lämna in uppgifter i tid, att reflektera över hur de som doktorander och blivande forskare kan bidra till samhällets utveckling, att formulera problemställningar, att självständigt sammanfatta och genomföra analyser av omfattande material, att kontextualisera frågor eller fenomen i samhället i ett större historiskt sammanhang samt att inta ett etiskt, källkritiskt och reflexivt förhållningssätt. De generiska kompetenserna betonas i självvärderingen liksom i intervjuer, och ett arbete för att understryka dessa förmågors betydelse pågår inom institutionen genom att synliggöra dem på hemsidan och i olika styrdokument.

Flera färdighetskurser skrivs också fram som betydelsefulla för att förbereda doktoranderna för ett föränderligt samhällsliv. I självvärderingen nämner lärosätet kurser i vetenskapsteori, metod, utvärderings- och utredningsmetodik, pedagogik, didaktik, ledarskap, karriärplanering och entreprenörskap. Sådana möjliga och relevanta yrken utanför akademin som nämns i självvärderingen är gymnasielärare, arbete på museum eller arkiv. Det framgår emellertid inte för bedömarna om det finns aktuella och pågående kontakter och dialog med några sådana institutioner.

För att möjliggöra information om arbetslivet för doktorander nämns Humanistdagen som är en arbetsmarknadsdag för humanister och Forskardagarna med presentationer för en bredare publik som doktoranderna har möjlighet att delta i. Vid lärosätet finns även en centralt placerad Karriärservice och en Samverkansavdelning dit doktoranderna kan vända sig.

Institutionstjänstgöring är inte obligatorisk för doktoranderna, skriver lärosätet i sin självvärdering, men förekommer om utrymme ges. En grundkurs i högskolepedagogik anges i självvärderingen som ett krav för att få undervisa.

Sammanfattningsvis anser bedömargruppen att utbildningen är användbar och förbereder doktoranderna för ett föränderligt arbetsliv. Arbetslivsperspektivet är emellertid framskrivet med en stark betoning mot en framtida karriär inom akademin, och i avsevärt mindre grad för en karriär inom ett arbetsliv utanför akademin, vilket därför av bedömargruppen betraktas som ett utvecklingsområde.

Utbildningens utformning och genomförande följs inte systematiskt upp för att säkerställa att den är användbar och förbereder för arbetslivet. Resultaten av uppföljning omsätts inte vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker inte till relevanta intressenter.

Ämnet religionshistoria vid Stockholms universitet har inte arbetat aktivt och systematiskt med alumner tidigare, mer än genom personliga kontakter. De alumner som specifikt nämns i självvärderingen har en akademisk karriär, vilket således ytterligare förstärker intrycket av ett tilltänkt akademiskt arbetsliv efter disputation. I självvärderingen omtalas att ett arbete för att förstärka samverkan med alumner är påbörjat, vilket bedömargruppen ser som positivt. Ansvaret för detta ligger hos studierektor, studievägledare och en informatör.

Arbetsmatchningsverktyg som My Career och Research Professional nämns av lärosätet som verktyg för att underlätta kontakter med arbetslivet. Dock nämns inte i självvärderingen något övrigt om huruvida en aktiv och systematiskt genomförd karriärplanering äger rum tillsammans med doktoranderna, vilket bedömargruppen därmed ser som ett potentiellt utvecklingsområde. Under arbetslivets perspektiv ser bedömargruppen således svagheter när det gäller systematisk uppföljning av kvalitetsarbetet för en utbildning till ett föränderligt arbetsliv. En förstärkning av arbetet med alumniverksamhet har som nämnts påbörjats, men lärosätet bör även iaktta en större systematik inom denna verksamhet. Det gäller också andra kontakter och samverkan med olika slags intressenter utanför universitetet som skulle kunna utvecklas, liksom även en överlag bredare karriärplanering för doktoranderna. Samverkan och återkoppling till relevanta intressenter för utbildningen bör också förstärkas, och bedömargruppen finner det lämpligt att försöka identifiera fler relevanta intressenter.

Utvecklandet av sådana generiska kompetenser som erfordras för ett föränderligt arbetsliv inom akademin är dock väl tillgodosett i utbildningen, varför arbetslivets perspektiv sammantaget bedöms vara tillfredsställande.