Doktoranders perspektiv

Utbildningen verkar för att doktoranderna tar en aktiv del i arbetet med att utveckla utbildningen och lärprocesser.

Lärosätet erbjuder flera olika kanaler för detta, exempelvis ett doktorandombud, samt ett centralt och ett lokalt doktorandråd i enlighet med vad som förväntas. Samtliga doktorander bjuds även in till utvecklingssamtal, och vid ämnesmöten förekommer "doktorandernas punkt" återkommande på dagordningen. Bedömargruppen vill lyfta fram doktorandernas deltagande i planering av seminarier och läskurser som ett positivt exempel, då detta ger möjlighet att aktivt påverka utbildningen. Vidare har lärosätet tagit initiativ till att reglera handledarkollegiets ansvarsfördelning och stärkt doktorandernas möjlighet att föra fram frågor och göra sig hörda. Bedömarna anser vidare det som positivt att också halvtidsanställda doktoranderna har rätt till arbetsplats, dator och expensmedel. Miljön erbjuder även stödåtgärder vad gäller psykosociala frågor, som till exempel företagshälsovård, seminarier om stresshantering och friskvård på arbetstid. Lärosätet säger sig ta hänsyn till doktorander med små barn, exempelvis vad gäller mötestider och uppmärksamhet kring nettotid vid vård av barn. Doktoranderna har tillgång till nationella såväl som internationella nätverk och uppmuntras enligt självvärderingen till att ta del av dessa.

Utbildningen följs systematiskt upp för att säkerställa att doktorandinflytandet används i kvalitetssäkring och utveckling av utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Bedömargruppen vill lyfta det faktum att lärosätet ämnar initiera ett mer systematiskt arbete med uppföljning av de individuella studieplanerna genom handledarkollegiet, exempelvis vad gäller ansvarsfördelning för involverade handledare, som ett positivt exempel. Särskilt införandet av en målmatris som på ett systematiskt vis följer upp doktorandens progression framstår här som ett gott exempel.

Ett utvecklingsområde som bedömargruppen identifierat gäller det stora ansvar som faller på huvudhandledaren för att doktoranden ska få sina behov tillgodosedda. Bedömarna ser en risk att handledarna är pressade av andra tidskrävande uppgifter, vilket skulle kunna få till följd att doktorander i behov av hjälp inte vågar sända sådana signaler av rädsla för att uppfattas som misslyckade. Forskarutbildningsmiljön framstår inte desto mindre under intervjuer som uppmuntrande och lyhörd. I självvärderingen och vid intervjuerna görs gällande att ämnet befinner sig i en formativ fas med goda initiativ som presumtivt stärker doktorandernas progression och inflytande.

Sammantaget bedöms doktoranders perspektiv vara tillfredsställande.