Bedömningsgrund: Forskarutbildningsämne

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden och beprövad erfarenhet är välmotiverad och adekvat.

Enligt bedömargruppens tolkning är religionshistoria som forskarutbildningsämne brett definierat i Uppsala universitets självvärdering och i den allmänna studieplanen. Ämnet omfattar religioner på samtliga kontinenter, under alla tidsperioder och tillåter ett brett spektrum av olika metoder. Bedömarna uppfattar att särskilt det komparativa perspektivet och begreppsmässig kunskap betonats som karakteristiska mål för ämnet. Doktoranderna förväntas därmed tillägna sig goda kunskaper på en mängd olika områden inom ämnet, samt även djupa kunskaper i det specialområde som det egna forskningsprojektet tillhör. Beskrivningen av ämnet och av forskarutbildningens mål, anser bedömargruppen även stämma överens med hur ämnet religionshistoria i allmänhet uppfattas, såväl internationellt som nationellt.

Den allmänna studieplanen är enligt bedömargruppens uppfattning välutformad, och beskriver i detalj utbildningens mål, antagningskrav och innehållet i utbildningen. För antagning krävs 30 högskolepoäng religionsvetenskap på A-nivå, 60 högskolepoäng på B-nivå och 30 högskolepoäng på avancerad nivå, inklusive en forskningsförberedande uppsats på minst 15 högskolepoäng. Bedömarna konstaterar vidare att forskarutbildningen i religionshistoria vid Uppsala universitet därutöver har en relativt stor kursdel (90 högskolepoäng), medan avhandlingen omfattar 150 högskolepoäng. Av kursdelen utgör 60 högskolepoäng obligatoriska kurser, där 7,5 högskolepoäng består av en gemensam introduktionskurs för den teologiska fakulteten, 15 högskolepoäng är teori och metod, medan 37,5 högskolepoäng utgörs av en religionshistorisk fördjupningskurs där doktoranderna kan välja fem av åtta möjliga alternativ. Bedömargruppens tolkning av detta är att den religionshistoriska kunskapsbredden därmed tas tillvara på ett positivt sätt. Resterande 30 högskolepoäng utgörs av läskurser som väljs i samråd med handledaren.

Bedömningsgrund: Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande.

Institutionen har för närvarande fyra fast anställda lärare, och en femte (biträdande lektor) ska snart anställas. Sammantaget anser bedömargruppen att handledarstaben besitter en förhållandevis bred religionshistorisk kompetens: islam, judendom, antikens religioner. Dessutom är den biträdande lektor som enligt självvärderingen inom kort ska anställas specialiserad inom hinduism och buddism. Enligt självvärderingen finns det även god tillgång till externa bihandledare som bidrar med specialistkompetens till doktorandernas projekt. Alla doktorander ska ha minst två handledare, varav minst en av dessa ska ha genomgått handledarutbildning eller ha erhållit likvärdig kompetens.

Det framgår av de individuella studieplanerna att en av lärarna, ämnets professor, är huvudhandledare för samtliga sex doktorander, och att ingen av de övriga fast anställda lärarna fungerar som bihandledare för någon av doktoranderna. Istället anlitas externa bihandledare. I intervjun upplyste lärosätet för övrigt att ämnets professor är på väg att lämna sin post, och att professuren snart kommer att bli utlyst. Bedömargruppen konstaterar att institutionen därmed står inför stora utmaningar, både med hänsyn till att bättre utnyttja handledarkapaciteten i allmänhet och i synnerhet när det gäller de omställningar som kommer att behöva göras när den lärare som har haft ensamt ansvar som huvudhandledare snart frånträder sin ställning. Institutionen befinner sig därmed i en sårbar situation.

I självvärderingen beskriver lärosätet att en obalans råder mellan en mer historisk-filologisk orienterad kompetens, som representeras av personalen, och de handledningsbehov som de nuvarande doktorandernas projekt kräver. Detta uppfattar bedömargruppen vara förklaringen till att så få av lärarna deltar i doktorandhandledningen. Av både självvärderingen och intervjun med lärarna framgår det att lärosätet ska försöka komma till rätta med denna situation genom en mer målinriktad rekryteringsstrategi, som ska skapa en bättre överensstämmelse mellan de antagna doktorandernas projekt och lärarstabens vetenskapliga specialistkompetens. Detta kan uppnås genom att öronmärka vissa doktorandanställningar för projekt med en särskild profil, och genom att anställa doktorander i externfinansierade projekt som initierats av lärarstaben. Här uppmärksammar bedömargruppen en tydlig vilja till ett strategiskt tankesätt och omsorg för att på ett bättre sätt utnyttja de resurser som finns inom personalens vetenskapliga kompetens.

Handledarnas och lärarnas sammantagna kompetens och kompetensutveckling följs systematiskt upp i syfte att främja hög kvalitet i utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

I självvärderingen framgår att det vid Uppsala universitet finns en handledarpedagogisk kurs som några av de anställda har genomgått. Under intervjun upplyste lärosätesrepresentanter att det kunde vara svårt att få delta i en sådan kurs. Varje termin håller lärosätet också pedagogiska fortbildningskurser vid institutionen i form av pedagogiska utbildningsdagar eller andra kurser. Det framgår för bedömarna däremot inte i vilken grad handledningsfrågor ingår som tema på dessa kurser. Bedömargruppen får därmed intrycket att det finns utrymme och utvecklingspotential när det gäller att se till att samtliga lärare i religionshistoria får handledningspedagogisk utbildning och möjligheter till fortbildning. Detta anser bedömarna vara är särskilt viktigt med hänsyn till de utmaningar som personalen står inför inom den närmaste framtiden, vilka nämndes ovan.

Enligt självvärderingen har samtliga fast anställda minst 20 procent forskningstid i sin befattning för vidareutveckling av den egna forskningskompetensen. Den enskilda forskaren rapporterar årligen till ledningen om sina forskningsaktiviteter, och har ett årligt utvecklingssamtal med prefekten. Forskarna har också möjlighet att ansöka om särskilda medel för att arbeta med ansökningar om externa forskningsmedel. Forskningsandelen i anställningen anses av bedömargruppen som ett minimum för att säkra den enskilda forskarens vetenskapliga kompetensutveckling.

Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Det framgår av självvärderingen och bifogade publikationslistor att samtliga lärare inom ämnet är produktiva forskare, som publicerar på hög nivå såväl internationellt som i Sverige. Bedömargruppen uppfattar att miljön har goda internationella och nationella kontaktnät, som också kommer de forskarstuderande till godo i form av gemensamma forskarskolor, externa bihandledare, gästforskare och konferensdeltagande.

Lärosätet nämner i självvärderingen ett högre seminarium för ämnets doktorander, som sammanträder varje eller varannan vecka. Dessutom beskrivs ett rikt utbud av relevanta forskarseminarier och arrangemang i ämnet, både vid Teologiska institutionen och vid Uppsala universitet i övrigt. I det högre seminariet deltar också forskare från andra ämnesområden. När en doktorand lägger fram ett kapitelutkast hämtas det dessutom ofta in en extern kommentator, särskilt i det senare skedet av avhandlingsarbetet. Bedömarna anser utifrån dessa beskrivningar att det finns en mycket ändamålsenlig forskarutbildningsmiljö av hög kvalitet.

Bedömargruppens uppfattning är emellertid att forskarutbildningsmiljön är begränsad, så till vida att doktorandgruppen i dagsläget utgörs av fyra doktorandtjänster och två doktorander som har antagits tidigare med egen finansiering. För närvarande finns det inte någon licentianstuderande. Nya doktorander tillsätts varje år. I självvärderingen beskriver lärosätet det som en utmaning att doktoranderna arbetar inom olika specialistområden, vilket gör det svårare att upprätthålla en sammanhållen doktorandmiljö. Delvis som en följd av detta har anslutningen till det högre seminariet tidvis varit svag, tillkännager lärosätet.

Samtidigt understryks i självvärderingen betydelsen av en gemensam identitet och förståelse för ämnet för religionshistoriker och lärosätet arbetar aktivt för att motverka den centrifugalkraft som specialiseringen medför. Ett årligt "teori-internat" på en eller två dagar bidrar såväl till att höja teorikunskapen i allmänhet som till att öka den enskilda doktorandens förmåga att knyta sitt specialmaterial till ämnets teoretiska grund. För att möta utmaningarna med glappen mellan dels lärarnas och doktorandernas forskningsområden och dels mellan doktorandernas specialområden och förankringen i en gemensam ämnesmiljö, kommer det enligt bedömargruppen behöva drivas ett arbeta för att hitta fler gemensamma teman inom exempelvis seminarieverksamheten.

Bedömargruppen finner på grundlag av upplysningar i självvärderingen och intervjuerna att utbildningens samhällsrelevans beaktas särskilt av lärosätet genom att de forskarstuderande också tränas i att förmedla forskning till en bredare publik. Detta har slagits fast som ett kunskapsmål i den allmänna studieplanen, och förverkligas på så sätt att doktoranderna nu också måste skriva en populärvetenskaplig artikel samt genom att den tredje uppgiften ibland behandlas inom seminarier.

Forskarutbildningsmiljön följs systematiskt upp för att säkerställa hög kvalitet. Resultatet av uppföljningen omsätts vid behov i kvalitetsutvecklande åtgärder och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Det framgår av självvärderingen att det vid institutionen finns förmåga till konstruktiv självkritik, både på ämnesnivå och på institutionsnivå. Som tidigare framkommit är institutionens medarbetare medvetna om att det finns utvecklingsområden inom den gemensamma doktorandmiljön och arbetar därför aktivt för att förbättra gemenskapskänslan, exempelvis inom det gemensamma seminariet och det årliga teori-internatet. På institutionsnivå övervakar fakultetsnämnden kvaliteten i forskarutbildningen. Enligt självvärderingen har fakultetsnämnden upprättat ett professorsprogram införts för att se till att bredd och djup iakttas inom fakultetens alla ämnen. Lärosätet har också genomfört en doktorandenkät för att uppmärksamma svagheter, och en bedömning av kvaliteten på forskarutbildningen ingår i lärosätets regelbundna kvalitets- och förnyelseundersökningar.

Sammanfattningsvis uppfattar bedömargruppen ett aktivt arbete med löpande kvalitetsutveckling vid såväl Teologiska fakulteten som inom forskarutbildningen i religionshistoria.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet miljö, resurser och område

Aspektområdet miljö, resurser och område bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Forskarutbildningsämnet religionshistoria vid Uppsala universitet karakteriseras enligt självvärderingen särskilt av det komparativa perspektivet och begreppsmässig kunskap. Studieupplägget, anses av bedömarna tillvarata ämnets bredd och djup kan på ett positivt sätt, och förbereder för aktiviteter som möjliggör en forskarutbildning av hög kvalitet. Personalen har, enligt bedömargruppens uppfattning, en hög vetenskaplig kompetens. Bedömargruppen konstaterar dock att institutionen står inför stora utmaningar och befinner sig i en sårbar situation. Den befintliga handledarkapaciteten måste bättre utnyttjas och i synnerhet när det gäller de omställningar som kommer att behöva göras när den lärare som har haft ensamt ansvar som huvudhandledare snart frånträder sin ställning.

Lärosätet står också inför utmaningen att hantera två glapp som bedömarna finner bekymmersamt. Det ena mellan lärarnas egna forskningsområden och de antagna doktorandernas projekt. Det andra mellan doktorandernas specialområden och förankringen i en gemensam ämnesmiljö. För att möta denna utmaning kommer det enligt bedömargruppens uppfattning att behöva drivas ett arbeta för att hitta gemensamma teman i seminarieverksamheten. Det är emellertid bedömargruppens tydliga intryck att institutionen nu med omsorg arbetar medvetet med dessa problemställningar.

Det framgår av självvärderingen och bifogade publikationslistor att samtliga lärare inom ämnet är produktiva forskare. Bedömargruppen uppfattar att miljön har goda internationella och nationella kontaktnät, som också kommer de forskarstuderande till godo i form av gemensamma forskarskolor, externa bihandledare, gästforskare och konferensdeltagande.

Det framgår att det vid institutionen finns förmåga till konstruktiv självkritik och medvetenhet att komma tillrätta med de utmaningar som beskrivits. Även när det gäller att förbättra gemenskapskänslan i doktorandmiljön, exempelvis inom det gemensamma seminariet och det årliga teori-internatet som syftar till att öka den enskilda doktorandens förmåga att knyta sitt specialmaterial till ämnets teoretiska grund. I det högre seminariet deltar också forskare från andra ämnesområden för att understryka betydelsen av att skapa en gemensam identitet och förståelse för ämnet och för att motverka den centrifugalkraft som specialiseringen medför. Seminarieverksamheten vid institutionen och lärosätet i övrigt framstår som väl utbyggd, även om doktorandernas deltagande i det högre seminariet har varierat på grund av en stundom bristfällig förankring i forskarutbildningsmiljön hos en del av dem.

Lärosätet har också genomfört en doktorandenkät för att uppmärksamma svagheter, och en bedömning av kvaliteten på forskarutbildningen ingår i lärosätets regelbundna kvalitets- och förnyelseundersökningar.