Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Överlag kan bedömargruppen konstatera att forskarutbildningen vad gäller utformning, genomförande och examination är väl strukturerad och genomtänkt. Detta styrks primärt av att allmän behörighet och särskild behörighet enligt den allmänna studieplanen tillsammans garanterar en antagning som dels öppnar för individuella bedömningar, och dels förutsätter lämplighet för ämnet religionshistoria specifikt. Forskarutbildningens kursdel omfattar 90 högskolepoäng. Dessa poäng koncentreras främst till början av utbildningen och byggs upp av tre separata block: tre obligatoriska kurser, ett antal valbara breddkurser, och slutligen fördjupningskurser. Det finns avseende val av specifika kurser möjligheter att se till doktorandens specifika behov, och sådana val sker i samarbete med huvudhandledaren. Enligt självvärderingen planeras kurserna in när den första individuella studieplanen skrivs, och denna följs sedan upp i samband med handledning. Den allmänna studieplanen och den individuella studieplanen intar, således en viktig roll för att säkerställa utformning och genomförande av forskarutbildningen. Fakulteten har nyligen genomfört en revidering av de allmänna studieplanerna för att garantera att alla doktorander får en likvärdig utbildning, oberoende av handledare och kurser.

I självvärderingen anges att de obligatoriska kurserna bland annat medför fakultetsallmänna akademiska grundfärdigheter och en generell förståelse för forskarutbildningen, samt pedagogisk kompetens. I de obligatoriska kurserna ingår å ena sidan element som på en mycket konkret nivå bidrar till doktorandernas förmåga att genomföra forskarutbildningen, såsom möjligheten att diskutera nyskrivna avhandlingar med författarna. Å andra sidan tillförs element som garanterar att doktoranderna har teoretiska insikter i både den aktuella religionshistoriska diskussionen och ämnets klassiker. Genom att doktoranderna läser sex valbara kurser garanteras de en ämnesmässig bredd inom religionshistoria. Bedömargruppen noterar att listan med valbara kurser innehåller bland annat centrala religiösa traditioner i historia och nutid. Slutligen ingår fördjupningskurser som ska vara relevanta specifikt för doktorandens eget avhandlingsämne. Lärosätet uppger att det finns ett samarbete kring sådana kurser inom universitetet, och att kurser även kan väljas från andra fakulteter, så att doktoranderna tillgodogör sig den metodiska eller teoretiska specialistkompetens som lärosätet finner viktig i deras utövning. Bedömargruppen vill framhålla att lärosätets utbud av kurser och formerna för doktorander att garanteras ämnes- och metodmässig bredd ger ett lovvärt intryck.

Vid sidan av kurserna bedöms deltagande i forskarseminarier vara ett centralt element för doktorandernas utvecklande av kunskap och förståelse. Enligt självvärderingen planeras och utformas seminarieverksamheten så att den både stöder de individuella doktorandernas progression och tillhandahåller bredd. Seminarierna bidrar även till akademiska färdigheter genom att doktoranderna får träna på att aktivt bidra till en dynamisk akademisk diskussion. Lärosätet understryker att seminarieverksamheten planeras i samråd, och att både doktorander och seniora forskare således planerar och förverkligar programmet.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljningen omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Vad gäller frågan om systematisk uppföljning konstaterar bedömargruppen att den sker på ett genomtänkt och målinriktat sätt, som garanterar att utbildningens utformning och genomförande säkerställer måluppfyllelsen. I självvärderingen ger lärosätet ett par exempel på några konkreta former för hur uppföljning kan ske. Studierektor genomför årliga utvecklingssamtal med doktoranderna, där de individuella studieplanerna intar en central roll. Inom ramen för utvecklingssamtalen kan mer övergripande problem och missförhållanden tas upp och åtgärdas. I självvärderingen framhålls med hänvisning till lärosätets undersökning att doktoranderna är väl medvetna om den funktion som samtalen har. Individuella studieplaner intar vid sidan om utvecklingssamtalen en annan roll genom att deras fokus ligger på uppföljning av individuella överenskommelser och årlig progression.

I självvärderingen hänvisas även till ett kontinuerligt, medvetet och långsiktigt utvecklingsarbete på fakultetsnivå. Här skrivs det fram att ett handledarkollegium spelar en stor roll för att säkerställa att forskarutbildningen inte i praktiken skiljer sig åt vad gäller exempelvis arbetsbelastning eller kompetensutvecklingsmöjligheter för doktoranderna beroende på vilken handledare dessa har. Lärosätet framhåller även här att arbetet gett resultat och bidragit till förändringar. Bedömarna uppfattar det som att resultat från bland annat doktorandundersökningar understödjer detta och pekar på en positiv utveckling. Således anser bedömargruppen att institutionen till synes nyttjar sådana undersökningar medvetet för ett systematiskt kvalitetsarbete.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt i såväl nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Lärosätet redogör i självvärderingen detaljerat och med hänvisning till den allmänna studieplanen för centrala målsättningar för forskarutbildningen som mer direkt berör aspekten färdighet och förmåga. Dels finns här viktiga inslag om planering av projekt och dels berörs olika former av kommunikativ kompetens som kan förutsättas hos den disputerade, inklusive allmänakademisk och pedagogisk kompetens. De tidigare berörda redskapen blir också här centrala, så som individuella studieplaner, och seminariearbetets struktur och form.

Bedömargruppen finner att lärosätet på en konkret nivå redogör väl för de förväntningar som ställs på doktoranden, i form av land annat förmåga att hantera olika relevanta genrer inom den akademiska karriären. Vidare redogörs tydligt för ett helhetstänkande om forskarutbildningen och hur denna omsätts i en konkret progression under bildningen med start i den inledande diskussionen om doktorandens projektplan och fram till slutseminariet. Doktorander förväntas enligt självvärderingen på motsvarande sätt under forskarutbildningen delta i minst en internationell konferens, symposium eller forskarskola och där muntligt presentera sin egen forskning, och de ges inom ramen för seminarierna möjlighet att träna detta. Vad gäller utvecklande av pedagogisk kompetens och färdighet presenteras i självvärderingen en modell, vilken för bedömarna framstår som genomtänkt och realistisk. Doktoranderna får möjlighet att inledningsvis och under handledning introduceras och integreras i det konkreta undervisningsarbetet, eventuellt parallellt med universitetets högskolepedagogiska grundkurs. Bedömargruppen vill lyfta modellen som ett gottt exempel.

En intressant innovation bedömarna finner värd att lyfta fram är fakultetens "Write-on-site"-grupp, där en brett sammansatt grupp av doktorander och seniora forskare möts en gång i veckan för att skriva. Den främsta målsättningen tycks här vara att signalera vikten av att prioritera det egna skrivandet och skrivvanor. Det här är ett exempel bland flera från självvärderingen på hur doktorander fortlöpande kan delta i olika evenemang, workshops och seminarier för att vid sidan av deltagande i det egna seminariet utveckla olika forskarfärdigheter. Dessa kan även integreras i examinationen av olika kurser. På motsvarande sätt anser bedömarna det lovvärt att doktoranderna kan delta i språkvetenskapliga fakultetens kortkurser i olika språk såsom tyska och franska.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Med tanke på hur väl utarbetade och genomtänkta forskarutbildningens olika element är framstår det för bedömarna på en konkret nivå som logiskt att det viktigaste verktyget för uppföljning med avseende på färdighet och förmåga är den individuella studieplanen, genom vilken både balans och progression kan diskuteras på detaljnivå. Detta slag av uppföljning placerar, vilket lärosätet även skriver i självvärderingen, huvudhandledaren i en central ansvarsposition vid sidan av ämnesföreträdaren och studierektorn för forskarutbildningen. Speciell vikt fäster lärosätet här vid frågor om undervisningsbelastning och doktorandens möjlighet att hålla tidsplanen för forskarutbildningen. Det tidigare nämnda kvalitets- och förnyelsearbetet anser bedömargruppen tala för att den systematiska uppföljningen fungerar väl, och konkreta resultat av kvalitetsarbetet exemplifierades i samband med intervjuerna.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Doktorandernas utvecklande av värderingsförmåga och förhållningssätt säkerställs främst genom obligatoriska kursmoment och upplägget på det fortlöpande högre seminariet. Lärosätet har under 2017 infört ett obligatoriskt kursmoment i forskningsetik för nyantagna doktorander, som vid behov även inkluderar individuella konsultationer för doktorander vars avhandlingsprojekt aktualiserar särskilda frågor eller kräver ansökningsförfarande enligt lagen om etikprövning. Under arbetet i det högre seminariet, samt inom handledningen, förväntar lärosätet explicit att värderingsförmåga och förhållningssätt uppvisas i tilltagagande grad som en del av ökad intellektuell självständighet och frågor om etik och samhällsansvar ingår i dessa. Lärosätet hänvisar i självvärderingen vidare till en ny strävan att varje eller varannan termin anordna specifika etikseminarier kring olika teman såsom forskningsetik, jäv, likabehandling, etik för sakkunniga, agerande i sociala medier men även kollegialitet. I och med att dessa seminarier är öppna för fakultetens övriga doktorander föreställer sig bedömargruppen att diskussionen får ytterligare bredd.

De forskarstuderande tränar sin förmåga att förmedla forskning till en bredare publik genom att skriva en populärvetenskaplig artikel. Den tredje uppgiften behandlas ibland inom seminarier och uppges i självvärderingen ha varit i fokus under forskarskolan vårterminen 2017.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Den systematiska uppföljningen av denna aspekt sker enligt bedömargruppen på ett naturligt sätt som en del av övrig uppföljning, inom olika former av examination och vid presentationer i högre seminariet. Eventuell etikprövning utgör en självständig extern uppföljning. Bedömarna uppfattar att handledaren spelar en uppenbart central roll för att dessa element medvetandegörs och konkretiseras i individuella studieplaner och inom olika praktiker. Ett flertal centrala element är integrerade som delar av utbildningen och av examinationen. Samarbete över ämnesgränser framgår av självvärderingen och exemplifierades även i samband med bedömargruppens intervjuer med lärosätet, vilket bidrar till att måluppfyllelse vad gäller denna aspekt framstår som säkerställd. Bedömargruppen efterlyser dock konkreta exempel från lärosätet på hur uppföljning bidragit till positiv kvalitetsutveckling just när det gäller värderingsförmåga och förhållningssätt.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Forskarutbildningen ter sig enligt bedömarna på flera punkter vara väl utformad och genomförd samt karaktäriseras därtill av bredd beträffande kursmöjligheter och aktiviteter genom den större miljö som ämnet är en del av. En kritisk uppföljning är inarbetad i verksamheten vilken också ger resultat i form av vidtagna åtgärder och måluppfyllelsen förefaller väl säkerställd. Samtidigt finner bedömargruppen orsak att påpeka att det genomtänkta upplägget för utbildningen som helhet, även om det på många sätt är väl utformat, riskerar att bli tids- och resurskrävande för doktoranderna på ett sätt som i framtiden kan försätta doktoranderna i en svag position och även äventyra genomströmningen. Här finner bedömarna utvecklingsmöjligheter för forskarutbildningen, det vill säga att balansera de konkreta målsättningarna och kraven med de resurser som enskilda doktorander har till sitt förfogande. Dock kan bedömarna konstatera att tillgänglig statistik av genomströmningen för utbildning i nuläget motsvarar statistiken på nationell nivå.

Vid sidan av kurserna bedöms deltagandet i forskarseminarier vara ett centralt element för doktorandernas utvecklande av kunskap och förståelse. Under seminarierna får doktoranderna träna på att aktivt bidra till en dynamisk akademisk diskussion. Bedömargruppen vill här som ett positivt exempel lyfta fram att seminarieverksamheten planeras och förverkligas i samråd med både doktorander och seniora forskare. Den systematisk uppföljning sker på ett genomtänkt och målinriktat sätt, då studierektor genomför årliga utvecklingssamtal med doktoranderna, som enligt lärosätets undersökning är väl medvetna om den funktion som samtalen har. De individuella studieplanerna intar en central roll för uppföljning av individuella överenskommelser och årlig progression.

Vad gäller utvecklande av pedagogisk kompetens och färdighet presenteras i självvärderingen en genomtänkt och realistisk modell, där doktoranderna får möjlighet att inledningsvis och under handledning introduceras och integreras i det konkreta undervisningsarbetet. Bedömargruppen vill lyfta modellen som ett gott exempel.