Doktoranders perspektiv

Utbildningen verkar för att doktoranderna tar en aktiv del i arbetet med att utveckla utbildningen och lärprocesser.

Enligt självvärderingens redogörelse tycks utbildningen verka för att doktoranderna ska kunna ta en aktiv del i arbetet med att utveckla utbildningen och lärprocesserna. Doktoranderna har representanter i formella organ, man genomför kursutvärderingar och doktoranderna kallas till årliga samtal med utbildningsledaren både individuellt och i grupp. Detta fyller en central funktion för återkoppling. Det finns planer på att införa återkommande anonyma doktorandenkäter, vilket ytterligare skulle kunna bidra till att synliggöra doktorandernas situation och synpunkter. På ett individuellt plan har doktoranderna förhållandevis stora möjligheter att påverka och utforma sin utbildning i samverkan med handledare och utvecklingsledare. Detta sker genom arbetet med den individuella studieplanen samt genom planeringen av kurser, handledning, avhandlingsarbete och andra aktiviteter. Högskolan har inrättat en överklagandenämnd som kan ta hand om eventuella tvister.

Lärosätets modell med deltidsstudier ställer krav på såväl doktoranderna som på lärosätet och arbetsgivarna att bevaka doktorandernas intressen så att arbetsbelastningen blir rimlig och så att de kan delta i forskarutbildningsaktiviteter. Det är också avgörande att doktoranderna får en hemvist och tillhörighet på lärosätet. Det är positivt att den individuella studieplanen i den senaste revideringen har utformats så att arbetsgivarna måste ta del av planen för att få en inblick i vilka krav som ställs på doktoranden och hur planeringen ser ut framöver. Man har även en digital plattform där doktoranderna kan ta del av information. Att vara nära knuten till en forskargrupp och tillhöra en doktorandgemenskap ger en hemvist. Det är positivt att lärosätet arbetar för att underlätta deltagande genom att förlägga kurs- och mötestillfällen på specifika dagar. Samtidigt noterar bedömargruppen att endast doktorander med anställning på lärosätet har en fast arbetsplats med dator och dylikt. Övriga doktorander saknar detta, vilket ytterligare försvårar närvaro i miljön för de doktorander som redan på grund av sin yrkesverksamhet har begränsade möjligheter att delta i miljön.

Ett exempel på stöd till doktoranderna är karriärsamtal med vd mot slutet av utbildningen. Proceduren för hur handledarbyte kan ske är tydlig, och det framgår att doktoranderna inte behöver ange skäl till bytet. Det är positivt att både policy och förväntningar kring handledning tydliggörs i studiehandledningen för att informera om och lyfta fram doktorandernas rättigheter.

Utbildningen följs systematiskt upp för att säkerställa att doktorandinflytandet används i kvalitetssäkring och utveckling av utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Att de synpunkter som framkommer tas tillvara i utvecklingsarbetet med hänsyn till doktorandernas behov synliggörs i självvärderingen, till exempel genom redogörelser för hur forskningsnämnden diskuterar de sammanställda kursutvärderingarna. Ytterligare exempel är att kursutvärderingarna utgör grund för kursplaneringen, och att de individuella studieplanerna utgör underlag för planering av kursutbud och handledarresurser. Vidare revideras den allmänna studieplanen, studiehandboken och individuella studieplaner i syfte att tydliggöra förväntningar och rättigheter. Den utvecklade varianten av individuell studieplan, som tydligt kopplar aktiviteter till måluppfyllelse, visar att det pågår ett arbete för att ytterligare stärka återkopplingen från doktorander. Det finns också ett doktorandkollegium som fungerar som forum för kontakt mellan doktorandkollektivet och ledningen. Omvänt fungerar kollegiet också för att återföra ledningens synpunkter till doktoranderna. Underlaget beskriver doktorandkollegiets verksamhet som problematisk i och med att avtalsdoktoranderna får svårt att delta. Därför är det oklart i vilken mån doktorandkollegiet i praktiken förmår bidra och utgöra stöd för doktoranderna. Det framgår inte av självvärderingen vilka rättigheter och möjligheter det finns för att förebygga ohälsa samt hantera fördröjningar eller problem i avhandlingsarbetet på grund av sjukskrivningar och dylikt. Det framgår inte heller vilka åtgärder som kan stötta doktorander vars tid tagit slut att fullfölja avhandlingsarbetet, vilket behöver klargöras.

Samtidigt som det finns strukturer för systematisk uppföljning och återkoppling signalerar högskolan själv att det finns svårigheter att rekrytera doktorander till organ, och ett skäl som anges är doktorandernas yrkesverksamhet. Det är viktigt att dessa svårigheter blir lösta, så att doktorandernas medverkan kan säkerställas. Bedömargruppen noterar att doktorandernas möjligheter att delta i doktorandråd och andra gemensamma aktiviteter är ett angeläget utvecklingsområde.

Utbildningsledaren är ansvarig för att doktoranderna har en tillfredsställande arbetssituation, studiemiljö och arbetsmiljö. De regelbundna samtal som utbildningsledaren har med doktoranderna fyller därför en viktig funktion för att följa upp och åtgärda eventuella brister.

Det är positivt att det finns en tydlighet gällande regelverk, förväntningar, mål och strukturer. Det gagnar både uppföljningen av progression och måluppfyllelse och gör det lättare för doktoranderna att fullfölja sin utbildning och sitt avhandlingsarbete inom de angivna tidsramarna. Detta skapar en trygghet för doktoranderna och gör det lättare för dem att planera utbildningen och avhandlingsarbetet.

De utmaningar och svagheter som är kopplade till den lilla miljön samt till deltidsdoktorandernas arbetssituation och aktivitetsgrad i forskarutbildningen som tidigare lyfts av bedömargruppen har hög relevans även för doktorandperspektivet. Självvärderingen belyser endast i begränsad omfattning de konkreta svårigheter som uppkommer för doktoranderna genom modellen med halvtidsstudier kombinerat med halvtidsarbete utanför akademin. Bedömargruppen menar att det är av vikt att högskolan fortsätter bedriva utvecklingsarbete med hänsyn till doktorandgruppens specifika förutsättningar och behov för att ge alla likvärdiga möjligheter.

Sammantaget bedöms doktoranders perspektiv vara tillfredsställande.