Bedömningsgrund: Forskarutbildningsämne

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden och beprövad erfarenhet är välmotiverad och adekvat. Forskarutbildningsämnets relation till området för forskarutbildning är adekvat.

Självvärderingen och den allmänna studieplanen beskriver att forskarutbildningsämnet pedagogik med inriktning mot didaktik omfattar studier av utbildning, undervisning och lärande i relation till kunskapspraktiker, skolområden och tematiska fält. Centralt för ämnet är studiet av utbildningens, lärandets och undervisningens förutsättningar, processer och resultat. Detta förutsätter en nära samverkan med olika kunskapsområden. Beskrivningen av forskarutbildningsämnet motsvarar en etablerad förståelse för didaktikens forskningsuppdrag.

Bredden i forskarutbildningen tillgodoses genom pedagogikämnets tvärvetenskapliga karaktär, och genom samverkan i kurser med andra fackhögskolor och ämnen vid högskolan. Djupet i forskarutbildningen säkras genom ett kursutbud som tillgodoser specialisering, tillhörighet till en forskargrupp och deltagande i nationella och internationella nätverk. Kopplingen till beprövad erfarenhet finns genom den skolnära forskning som såväl doktorander som handledare och forskare är engagerade i. Skolnära forskning är ett bärande koncept för högskolan. Bedömargruppen finner vidare att det vore värdefullt om forskarutbildningsämnets avgränsning tydligt markerade vilka kunskapsområden och tematiker man menar att ämnet sträcker sig över. Om man avser att studera didaktiska problem över hela skolans område blir forskarutbildningsämnet mycket brett.

Forskarutbildningsämnets relation till området för forskarutbildning är adekvat. Forskarutbildningen i pedagogik med inriktning mot didaktik ingår i en grupp om tre forskarutbildningar inom det pedagogiska området (pedagogik, pedagogik med inriktning mot didaktik samt pedagogik med inriktning mot specialpedagogik) som bedrivs vid Högskolan i Jönköping. Dessa forskarutbildningar genomförs inom ramen för en sammanhållen forskarskola i lärande och kommunikation. Enligt lärosätet stödjer de tre specialiseringarna varandra, men de har tydliga och särskiljande delar som ger varje inriktning en egen profil. Forskarutbildningen i ämnet pedagogik fungerar som ett nav och är ett resultat av att forskarutbildningen inom det utbildningsvetenskapliga området vid Högskolan för lärande och kommunikation (HLK) har reformerats för att garantera en tillräckligt stor grupp doktorander och handledare med adekvat kompetens. Underlagen berör inte de vetenskapliga motiven för och konsekvenserna av denna omorganisation.

Forskarutbildningsämnet svarar mot ett stort utbildningsuppdrag inom lärarutbildning, fortbildning och andra utbildningsinsatser vid högskolan. Forskarutbildningsämnet är nyinrättat och bedömargruppen vill påpeka att det är svårt att se vilka skillnader som finns mellan de allmänna studieplanerna för den tidigare forskarutbildningen i didaktik och den nuvarande studieplanen för det aktuella forskarutbildningsämnet. Eftersom forskarutbildningen är nyinrättad och doktoranderna är nyantagna har bedömargruppen i första hand tagit ställning till planer snarare än till pågående verksamhet.

Bedömningsgrund: Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande.

Självvärderingen specificerar vilka krav som gäller för handledare och biträdande handledare. Huvudhandledaren måste vara docent och verksam vid högskolan. Varje doktorand har två handledare, varav minst en ska ha genomgått handledarutbildning eller ha motsvarande kompetens. Handledarkollektivet utgörs av en professor, tre docenter och fem lektorer. Samverkan sker också med de övriga forskarutbildningarna i pedagogik inom ramen för kurser och seminarier, vilket ger tillgång till ytterligare kompetens. Dessutom finns ett antal forskare anställda vid högskolan och några externa forskare som medverkar i forskarutbildningen. Handledarna är fördelade över olika ämnen, vilket är naturligt då forskningen handlar om didaktiska frågor i relation till olika områden. För professorer ingår forskning i tjänsten, medan övriga handledare tilldelas forskningstid från forskargrupperna. Handledarteamen sätts samman utifrån doktorandernas behov och avhandlingarnas fokus, och det finns möjlighet att vid behov tillsätta mer än en biträdande handledare. Arrangemanget med handledningsgrupper där flera handledare deltar är ett pedagogiskt grepp som har potential att främja doktorandernas utveckling och tillgång till stöd. Det är dock samtidigt viktigt att ha nära och frekvent kontakt med sina handledare, och att ha individuell handledning. Hur fördelningen och tillgången ser ut mellan individuell och kollektiv handledning är därför av betydelse. Sex doktorander ingår i utbildningen, och samtliga är nyantagna (en under 2015, resten under 2016-2017). Fyra av dessa deltar i den nationellt finansierade forskarskolan i "learning studies".

Handledarna har en omfattande publicering som är relevant för området, även om aktiviteten varierar. Handledarbyten på doktorandernas initiativ har genomförts, och det är positivt att rätten att byta handledare finns inskriven i studiehandledningen. Regelbundna samtal med utvecklingsledaren möjliggör förtroendefulla samtal, och frågor kring handledarrelationen och eventuellt handledarbyte kan aktualiseras under former som är trygga för doktoranden. Rutinerna för handledarbyten är tillfredsställande.

Det framgår vidare av underlagen att högskolan i en nära framtid måste prioritera rekrytering av docent- och professorskompetenta handledare för att fortsatt kunna säkerställa kvaliteten i handledningen. Bedömargruppen vill dessutom tillägga att även tillgången till en tillräckligt stor doktorandgrupp är central för att ge rekryterade lärare och forskare erfarenheter av forskarutbildning och handledning. Kravet att minst en handledare ska ha handledarutbildning är säkerställt, men bedömargruppen vill påpeka att det är önskvärt att handledare som inte har handledarutbildning genomgår en sådan så snart som möjligt efter att de åtagit sig ett handledaruppdrag inom forskarutbildningen. Detta ser bedömargruppen som ytterligare ett utvecklingsområde.

Handledarnas och lärarnas sammantagna kompetens och kompetensutveckling följs systematiskt upp i syfte att främja hög kvalitet i utbildningen. Resultaten av uppföljningen omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Uppföljning, åtgärder och återkoppling sker i enlighet med den modell som tillämpas för samtliga forskarutbildningar inom det pedagogiska området. På central nivå finns en strategisk kompetensförsörjningsplan som uppdateras regelbundet. Självvärderingen visar att handledare och lärare har en individuell kompetensutvecklingsplan. Ett kursprogram i högskolepedagogik erbjuds. I underlagen för uppföljningen ingår kursvärderingar, information från de individuella studieplanerna samt regelbundna samtal mellan doktorander och den utvecklingsledare som har en samordnande funktion. Som komplement till detta planerar lärosätet även att införa en årlig doktorandenkät. Arbetet med kompetensutveckling har också resulterat i kvalitetsutvecklande inslag. Bland annat har man inrättat ett handledarkollegium för kollegialt lärande, som möts en gång per termin. Genom den praxisnära forskningen har lärarna goda möjligheter att följa samhällsutvecklingen.

Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Den forskning som knyter an till forskarutbildningsämnet bedrivs inom flera forskargrupper med didaktisk inriktning. Vidare konstateras att handledare och forskargrupper samverkar med det omgivande samhället genom den skolnära forskningen, som är bred i sin forskningstematik. Miljöns internationella förankring i form av deltagande i olika nätverk är övertygande. Det finns en tydlighet och progression i förväntningarna på doktorandernas deltagande i både nationella och internationella konferenser, där kraven höjs successivt under utbildningens gång. Eftersom doktorandernas finansiering kan variera finns anledning att vara uppmärksam på hur man arbetar för likvärdiga villkor när det gäller möjligheten till exempelvis konferensdeltagande. Enligt studiehandledningen ska finansiären stå för dessa kostnader. De externfinansierade doktoranderna förväntas stå för kostnaderna själva, och det finns inga uppgifter om doktorandpott eller dylikt varken i självvärdering eller studiehandbok. Doktorandernas forskarutbildningsmiljö vidgas även genom att det finns möjlighet att läsa kurser på andra lärosäten, samt genom internationell samverkan och partnerskap i forskarmiljöerna. Här är närheten till och mellan handledare, forskare och forskningsmiljöer en resurs för att skapa kontaktytor även mellan grupperna. Detta är särskilt viktigt eftersom doktorandgruppen är mycket liten och studerar på halvtid, och eftersom flera i gruppen har sin arbetsplats utanför lärosätet.

Av självvärderingen framgår att seminarier och annan verksamhet förläggs till fasta dagar för att göra det lättare för doktoranderna att delta aktivt. Detta är en modell som samtliga tre forskarutbildningar har arbetat sig fram till gemensamt. Det framgår av självvärderingen att högskolan arbetar med dessa frågor genom att upprätta kontrakt mellan arbetsgivare och högskola, där villkoren för forskarutbildningen specificeras. Bedömargruppen menar ändå att kvalitetssäkringen måste belysa konsekvenserna av doktorandernas uppdrag utanför akademin, och att högskolan måste säkra doktorandernas aktiva deltagande i miljön och i utvecklingen av forskarutbildningen. Detta är särskilt viktigt med tanke på att doktorandgruppen är liten. Utöver de sex doktorander som ingår i utbildningen finns ytterligare nio doktorander som är antagna till forskarutbildning i didaktik enligt en tidigare studieordning.

Bedömargruppen ser strävan efter gemensamma kurser med övriga forskarutbildningar inom det utbildningsvetenskapliga fältet och med andra fackhögskolor som viktig för såväl bredd och djup i forskarutbildningen som för färdighetsträningen. Sådana verksamheter ger också möjlighet att utvecklas i samspel med andra doktorander för att nå centrala examensmål. Mot bakgrund av det lilla antalet studerande, och det faktum att doktoranderna studerar på halvtid, är det viktigt att kurser kan ges tillräckligt ofta för att passa in i de enskilda doktorandernas behov av progression. Den redovisade planeringen av kurser förutsätter både nyantagning av doktorander och samverkan med andra forskarutbildningar.

Forskarutbildningsmiljön följs systematiskt upp för att säkerställa hög kvalitet. Resultatet av uppföljningen omsätts vid behov i kvalitetsutvecklande åtgärder och återkoppling sker till relevanta intressenter.

För att återföra erfarenheter arbetar man med kursvärderingar och årliga avstämningar med lärare och utbildningsledare i samband med att de individuella studieplanerna revideras. Företrädare för doktoranderna deltar också i ledningsorgan, och det finns en central överklagandenämnd. Uppföljningens resultat omsätts vid behov i kvalitetsutvecklande åtgärder, och återkoppling sker till relevanta intressenter. Exempel på åtgärder för att stärka kvaliteten är inrättandet av handledarkollegium, inrättandet av en gemensam informationsplattform och den planerade alumnverksamheten. För närvarande håller man även på att införa grupphandledning i syfte att stärka handledningen och ge doktoranderna insyn i kollegornas arbete.

Bedömargruppen är medveten om att de flesta doktorander är nyantagna, men vill ändå påpeka att aktivitetsnivån enligt de individuella studieplanerna ligger under den halvtid som är avsedd. Det finns anledning att bevaka denna fråga eftersom doktoranderna behöver tillräcklig tid till sitt förfogande för att kunna delta aktivt och närvara i miljön. Ytterligare en fråga att ta hänsyn till är att den nationella forskarskolan verkar vara avgörande för att upprätthålla volymen i forskarutbildningen. Detta väcker frågor om hur kontinuiteten ska säkras när finansieringen till forskarskolan upphör. Bedömargruppen finner det angeläget att högskolan klargör sitt åtagande för att säkerställa stabiliteten i denna forskarutbildning.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet miljö, resurser och område

Tillfredsställande

Aspektområdet miljö, resurser och område bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Forskarutbildningsämnet är tvärvetenskapligt, har en relevant avgränsning och specificerar det didaktiska kunskapsintresset. Bedömargruppen menar att det vore värdefullt med en tydligare avgränsning av vilka didaktiska forskningsområden och tematiker som forskarutbildningsämnet avser spänna över, inte minst eftersom miljön är tämligen liten.

Forskning som är relevant för utbildningen bedrivs av flera forskargrupper, och forskningen svarar mot ett stort utbildningsåtagande för högskolan. För aspekten personal bedöms antalet handledare och deras sammantagna kompetens som adekvat, men bedömargruppen ser ett omedelbart behov av att rekrytera docent- och professorskompetenta handledare. Den modell med halvtidsanställda doktorander som högskolan har, och som också gäller för den aktuella forskarskolan, ger en god kontakt med skola och utbildning och bidrar till relevans i val av forskningsproblem. Samtidigt vill bedömargruppen påpeka att halvtidsmodellen innebär att doktorandernas arbetssituation behöver bevakas, så att de kan genomföra sina forskarstudier i den takt som är avsedd. Till exempel finns krav på sammanhängande tid för att skriva avhandling.

Bedömargruppen ser strävan efter gemensamma kurser med övriga forskarutbildningar inom det utbildningsvetenskapliga fältet, med andra fackhögskolor vid högskolan samt med andra lärosäten som viktig för att säkra såväl bredd och djup i forskarutbildningen som för färdighetsträningen. Samtidigt framstår det som något oklart i vilken utsträckning doktoranderna utgör ett kollektiv som samverkar med varandra och som kan bygga upp en forskaridentitet. Den nära samverkan väcker också frågor om hur de tre olika forskarutbildningsämnena vid högskolan avgränsas från varandra. Bedömargruppen menar vidare att det faktum att en så stor del av finansieringen vilar på en externt finansierad forskarskola väcker frågor om utbildningens stabilitet och kontinuitet, både vad gäller handledning och kursverksamhet. Därför måste det klargöras vad högskolan gör för att säkerställa att forskarutbildningen kan föras vidare. Dessa sistnämnda punkter är viktiga utvecklingsområden för att kunna upprätthålla en tillräcklig forskarutbildningsmiljö i framtiden.