Arbetslivets perspektiv

Utbildningen är användbar och förbereder doktorander för ett föränderligt arbetsliv.

Traditionen att doktoranderna normalt arbetar i samarbetsprojekt med externa parter förbereder doktoranderna väl för det kommande arbetslivet. Exempelvis bidrar samverkan till att utveckla förmåga och färdighet att planera och genomföra forskningsstudier inom och utanför akademin. Vidare tränas doktoranderna i att presentera forskningsresultat i både akademiska och icke-akademiska situationer och kontexter, samt i att stödja andras lärande. Doktoranderna deltar i hög grad som lärare i civilingenjörsutbildningen. Detta förbereder dem väl för ett framtida arbetsliv inom akademin. Doktoranderna genomgår högskolepedagogiska kurser och får också vägledning av en erfaren lärare (undervisningsmentor). Att det erbjuds en lärosätesgemensam kurs i forsknings-finansiering är positivt inte bara för dem som väljer en akademisk karriär. Språkkurser erbjuds för doktorander med utländsk bakgrund, vilket bidrar till att förbereda dem för ett yrkesliv i Sverige. Av självvärderingen framgår det även att det finns möjlighet att vistas en tid vid ett utländskt universitet. Det nämndes vid intervjutillfället att det ibland förekommer inslag om karriärplanering, men det verkar inte ske systematiskt.

Utbildningen bedöms hålla den bredd och kvalitetsnivå som krävs för att säkra anställning som forskare inom och utanför akademin. Genom att doktorander uppfyller de angivna målen som satts upp för utbildningen, säkerställs anställningsbarheten. Exempelvis bedöms doktoranderna kunna skaffa sig tillräckligt breda och djupa kunskaper och färdigheter för att kunna anpassa sig till ett föränderligt arbetsliv. Enligt självvärderingen har handledarna god kontakt med alumner och vet därigenom att de har relevanta anställningar inom och utanför akademin.

Bedömargruppen anser att lärosätet bör överväga att satsa på specifika insatser för att visa på olika karriärvägar. Exempelvis kan alumner regelbundet bjudas in för att berätta om sina arbeten och om vad det är från utbildningen som har utgjort speciellt viktiga moment för dem i ljuset av deras nuvarande arbetslivserfarenhet.

Utbildningens utformning och genomförande följs inte systematiskt upp för att säkerställa att den är användbar och förbereder för arbetslivet.

Lärosätet beskriver inte någon process för avstämning och insamling av återkoppling som involverar arbetslivet och alumner och visar därmed inte heller på hur justeringar görs. Självvärderingen nämner förvisso beslut om att genomföra alumnundersökning, men inte hur resultaten kommer att användas. Vid intervjutillfället nämndes det att en dialog med partners om (industriell) relevans förs. Årliga workshops med industripartners nämns också, men inte som ett systematiskt inslag.

Sammanfattningsvis bedöms arbetslivets perspektiv likväl vara tillfredsställande