Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Bedömarna anser att kravet på ämnesbredd bör formaliseras i den allmänna studieplanen.

Den allmänna studieplanen definierar forskarutbildningens ämnesbredd och metodbredd adekvat, även om metodbredden inte är lika tydligt uttryckt. Vid intervjutillfället gavs informationen om att handledarna uppmuntrar doktoranderna att ta kurser som kompletterar den metodkunskap de får genom avhandlingsarbetet. Den allmänna studieplanen specificerar inte några minimikrav på ämneskurser för att uppnå tillräcklig ämnesbredd i forskarutbildningen, bara totalt 60 högskolepoäng för doktorsexamen. De individuella studieplanerna ger visserligen ett intryck av tillräcklig ämnesbredd men bedömargruppen rekommenderar starkt att på ett mer formaliserat sätt säkerställa att ämnesbredd nås, speciellt med tanke på att antagningskraven är ganska generellt definierade. Vidare beskrivs i självvärderingen en del aktiviteter som är tänkta att bredda doktorandernas kunskaper, bland annat årliga seminarier där doktoranderna förväntas delta och konferensdeltagande. Med tanke på de generellt hållna antagningskraven, anser bedömargruppen ändå att kravet på ämnesbredd - till exempel genom kurser inom ämnet - bör formaliseras i den allmänna studieplanen. Dessutom behöver utbudet av kurser säkerställas.

Nettostudietiden för doktorander under perioden 2011-2016 var 4,4 år vilket ligger strax över motsvarande genomsnittliga nettostudietid för doktorander i datavetenskap för riket som helhet.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljning omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling, återkoppling sker till relevanta intressenter.

Mallen för den individuella studieplanen är tillräckligt detaljerad för att progression ska gå att följa över tid genom att jämföra olika versioner av doktorandens individuella studieplan. I den individuella studieplanen listas examensmålen från Högskoleförordningen. Handledaren tillsammans med doktoranden bockar av de uppfyllda målen. Det går även att bocka av delvis uppfyllda mål som ett slags mellanting, vilket är bra. Det finns dock inte några kommentarsfält för respektive examensmål. I stället måste måluppfyllnad fyllas i på andra ställen i den individuella studieplanen. Det finns visserligen ett gemensamt kommentarsfält för alla examensmålen, men detta fält används sällan eller aldrig. En svaghet är att det inte finns någon plats i den individuella studieplanen för avvikelser, insatser och åtgärder förutom för ett ställningstagande att det blir förskjutningar i tid "av särskilda skäl".

En del av återkopplingen på individuell nivå sker genom förfarandet med publicerade artiklar och avhandlingar. Annan återkoppling sker genom handledning med rimlig frekvens. Mallen för den individuella studieplanen medger också att handledningens art beskrivs.

En bra rutin som används är att en senior forskare (från en annan institution) utses för att ge skriftlig återkoppling på både presentation och innehåll då en doktorand håller seminarium, vilket ska göras minst en gång om året. Detta torde även medföra en bra kunskapsöverföring och ett bra erfarenhetsutbyte mellan forskarna. Bedömargruppen rekommenderar lärosätet att överväga införandet av extern granskning också av avhandlingen minst en gång före disputationen, företrädesvis genom ett slutseminarium.

Den allmänna studieplanen innehåller ämnesdefinition och annan central information om utbildningen. Av självvärderingen och i refererade dokument framgår det att det finns ett system för att revidera forskarutbildningen inklusive exempelvis kursutbudet. Det finns i detta system även moment där doktoranderna själva involveras.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Utbildningen säkerställer på flera sätt att studenterna lär sig att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar. Exempelvis bidrar till måluppfyllelsen det faktum att doktoranderna planerar och bedriver forskning samt skriver artiklar med deadlines. Enligt den allmänna studieplanen har lärosätet även inkluderat ett obligatoriskt forskningsmetodikmoment i forskarutbildningen. Detta verkar vara ganska nytt och det framgår inte helt tydligt hur det implementeras. I självvärderingen nämns en kurs om forskningsmetodik som omfattar sex högskolepoäng. Traditionen att doktoranderna normalt arbetar i samarbetsprojekt med externa parter bidrar ytterligare till måluppfyllelse och till målet att visa förutsättningar för att bidra till samhällets utveckling.

Det bedrivs, som tidigare konstaterats, en systematisk seminarieverksamhet med till viss del obligatoriskt deltagande, vilket är bra. Tillsammans med traditionen att publicera och att presentera forskningsresultat på internationella konferenser ger det en god erfarenhet av att presentera och diskutera forskning och forskningsresultat. Samarbeten med externa parter vidgar denna erfarenhet ytterligare.

De doktorander som undervisar har som krav att genomgå en högskolepedagogisk introduktions-utbildning, vilket i och för sig är ett krav enligt Högskoleförordningen men som det är bra att det finns rutiner för. Det finns dock doktorander som inte behöver följa kursen. De förväntas dock presentera sin forskning ett flertal gånger under sin utbildning, vilket åtminstone till viss del bidrar till att nå målet om att stödja andras lärande. Bedömargruppens intryck är att det finns undervisningsmöjligheter för de som önskar utöva denna aktivitet.

Alla doktorander ska ge en populärvetenskaplig presentation inför framläggandet av sin avhandling, vilket också är positivt för måluppfyllelsen vad gäller kunskapsformen färdighet och förmåga.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling, återkoppling sker till relevanta intressenter.

Mallen för den individuella studieplanen är tillräckligt detaljerad för att progressionen ska gå att följa över tid genom att jämföra olika versioner av doktorandens individuella studieplan. I den individuella studieplanen listas examensmålen från Högskoleförordningen. Handledaren tillsammans med doktoranden bockar av om målen är uppfyllda eller inte. Det går även att bocka för "delvis uppfyllda mål" som ett slags mellanting, vilket är bra. Det finns dock inte några kommentarsfält för respektive examensmål. I stället måste själva planen för måluppfyllnad fyllas i på andra ställen i den individuella studieplanen. Det finns visserligen ett gemensamt kommentarsfält för alla examensmålen, men detta fält används sällan eller aldrig. En svaghet är att det inte finns någon plats i den individuella studieplanen för avvikelser, insatser och åtgärder förutom för ett ställningstagande att det blir förskjutningar i tid av "särskilda skäl".

En del av återkopplingen på individuell nivå sker genom förfarandet med publicerade artiklar och avhandlingar. Annan återkoppling sker genom handledning med rimlig frekvens. Mallen för den individuella studieplanen medger också att handledningens art beskrivs.

En bra rutin som används är att en senior forskare från en annan institution utses för att ge skriftlig återkoppling på både presentation och innehåll då en doktorand håller seminarium, vilket ska göras minst en gång om året. Detta torde även medföra en bra kunskapsöverföring och ett bra erfarenhets-utbyte mellan forskarna. Bedömargruppen rekommenderar lärosätet att överväga införandet av extern granskning också av avhandlingen före disputationen, företrädesvis i samband med ett slut-seminarium.

Den allmänna studieplanen innehåller ämnesdefinition och annan central information om utbildningen. Av självvärderingen och i refererade dokument framgår det att det finns ett system för att revidera forskarutbildningen inklusive exempelvis kursutbudet. Det finns i detta system även moment där doktoranderna själva involveras.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Genom att delta i vetenskapssamhällets praktik och träning i det vetenskapliga hantverket, både internt och externt, säkerställs intellektuell självständighet, vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Också detta att doktoranderna publicerar sina forskningsresultat bidrar till måluppfyllelse.

Den obligatoriska kursen i etik samt delar av den obligatoriska kursen i forskningsmetodik bedöms också främja vetenskaplig redlighet och förmåga att göra forskningsetiska bedömningar.

De två nämnda kurserna samt det faktum att miljön, och normalt även doktoranderna, har omfattande projektsamarbeten med externa parter hos vilka forskningsresultaten ofta ska komma till användning, bidrar till måluppfyllelse avseende "fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används".

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljningen omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling. Återkoppling sker till relevanta intressenter.

Mallen för den individuella studieplanen är tillräckligt detaljerad för att progressionen ska gå att följa över tid genom att jämföra olika versioner av doktorandens individuella studieplan. I den individuella studieplanen listas examensmålen från Högskoleförordningen. Handledaren tillsammans med doktoranden bockar av om målen är uppfyllda eller inte. Det går även att bocka för "delvis uppfyllda mål" som ett slags mellanting, vilket är bra. Det finns dock inte några kommentarsfält för respektive examensmål. Själva måluppfyllelsen fylls i på andra ställen i den individuella studieplanen. Det finns visserligen ett gemensamt kommentarsfält för alla examensmål, men detta fält används sällan eller aldrig. En svaghet är att det inte finns någon plats i den individuella studieplanen för avvikelser, insatser och åtgärder förutom för ett ställningstagande att det blir förskjutningar i tid av "särskilda skäl".

En del av återkopplingen på individuell nivå sker genom förfarandet med publicerade artiklar och avhandlingar. Annan återkoppling sker genom handledning med rimlig frekvens. Mallen för den individuella studieplanen medger också att handledningens art beskrivs.

En bra rutin som används är att en senior forskare från en annan institution utses för att ge skriftlig återkoppling på både presentation och innehåll då en doktorand håller seminarium, vilket ska göras minst en gång om året. Detta torde även medföra en bra kunskapsöverföring och ett bra erfarenhets-utbyte mellan forskarna. Bedömargruppen rekommenderar lärosätet att överväga att införa extern granskning också av avhandlingen före disputation, företrädesvis i samband med ett slutseminarium.

Den allmänna studieplanen innehåller ämnesdefinition och annan central information om utbildningen. I självvärderingen och i refererade dokument framgår det att det finns ett system för att revidera forskarutbildningen inklusive exempelvis kursutbudet. Det finns i detta system även moment där doktoranderna själva involveras.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Vad gäller aspekten måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse ser bedömargruppen ett utvecklingsområde beträffande "bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metod inom forskarutbildningsämnet". Att döma av de individuella studie-planerna, föreligger förvisso tillräcklig ämnesbredd inom forskarutbildningen. Med tanke på de generella antagningskraven anser bedömargruppen emellertid att kravet på ämnesbredd bör formaliseras i den allmänna studieplanen, till exempel genom specificerade kurser inom ämnet. Även säkerställande av metodbredd skulle kunna utvecklas något.

Bedömargruppen vill särskilt lyfta det goda exemplet att de doktorander som undervisar har som krav att genomgå högskolepedagogisk introduktionsutbildning. Även om det är ett krav enligt Högskole-förordningen är det lämpligt att ha tydliga rutiner för det. Vidare är det positivt att alla doktorander ska ge en populärvetenskaplig presentation inför presentationen av sin avhandling. Detta sammantaget bidrar till säkerställandet av måluppfyllelse vad gäller kunskapsformen färdighet och förmåga.

En obligatorisk kurs i etik samt delar av den obligatoriska kursen i forskningsmetodik och deltagande i vetenskapssamhällets praktik överlag säkerställer doktorandernas intellektuella självständighet såväl som vetenskaplig redlighet och förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktorandernas måluppfyllelse vad gäller kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt framstår därmed som tillfredsställande.