Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både av forskarutbildningsämnet och av vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Forskarutbildningskurser har en roll att utveckla både doktoranders breda ämnesmässiga förståelse och att stärka deras djupförståelse inom ett avhandlingsämne. Lärosätet har kurskrav på 90 hög-skolepoäng. Av självvärderingen framgår att utbildningen är i hög grad individuell och att det bara finns en enda obligatorisk kurs för doktoranderna: Philosophy of Science and Ethics om fyra hög-skolepoäng som inkluderar vetenskaplig metod.

Bedömargruppen menar att forskningsutbildningsämnets ämnesbredd, som ska utgöra en sjättedel av doktorandprogrammet, inte är tillräckligt exakt formulerad i den allmänna studieplanen. Det framgår inte heller tydligt av den allmänna studieplanen om bredden kan säkerställas, men utifrån de individuella studieplanerna menar bedömargruppen att ämnesbredden torde vara säkrad.

Enligt självvärderingen utgör MOOC-kurser (Massive Open Online Courses) så mycket som 30-40 procent av det som doktoranderna läser under sin forskarutbildning. Två vanliga MOOC-kurser verkar vara inom statistik och Big Data (digitalt lagrad information av sådan storlek att det är svårt att bearbeta den med traditionella databasmetoder). När det gäller kurser, så tar doktoranderna flest kurspoäng vid andra lärosäten. Även sommarskolor är ett vanligt forum för doktoranderna att skaffa sig kurspoäng. I tillämpade forskningsområden bidrar även industrisamverkan till en ökad förståelse av ämnet, menar lärosätet. Bedömargruppen anser att institutionerna arbetar för att ge doktoranderna tillgång till ett kursutbud av hög kvalitet. Samtidigt noterar bedömargruppen att forskarutbildningen vid Linnéuniversitetet är mycket beroende av externt samarbete för att täcka in bredden i utbildningen.

Utöver det formella kursutbudet är varje doktorand med i en forskargrupp där doktoranden också får möjligheter att både fördjupa och bredda sig inte minst i forskningsmetod. Vissa forskargrupper har läsecirklar. Doktorander ges ofta möjlighet att göra peer reviews av artiklar inskickade till konferenser och tidskrifter. Det finns också seminarieserier vid institutionerna. Dessa olika former - peer reviews, deltagande i forskargrupper och seminarier - utvecklar doktoranderna och ger dem möjligheter till att reflektera över vetenskapliga metoder i ett vidare perspektiv, bortom det som gäller det egna avhandlingsarbetet.

Samtliga doktorander får ett visst bidrag, 40 000 kronor, som kan användas för att delta i kurser eller sommarskolor. Doktoranderna i informatik som ingår i den nationella forskarskolan MIT (Management och IT) får ytterligare medel. Detta är berömvärt av flera skäl, dels ambitionen i sig och möjligheten att faktiskt kunna dela ut sådana potter och att doktorandernas självständighet stärks genom att lärosätet visar förväntan på doktorandernas initiativ samtidigt som det ger dem både ansvar och möjligheter att realisera sina initiativ.

I linje med en övertygelse som ofta uttrycks som "if you want to learn something, read about it. If you want to understand something, write about it. If you want to master something, teach it", menar lärosätet att institutionstjänstgöring - det vill säga när doktoranderna undervisar - hjälper doktorander att stärka sina breda kunskaper i ämnet. Som grundprincip menar bedömarna att det nog kan stämma. Samtidigt är det ingalunda garanterat att doktoranderna stärker sina breda kunskaper i det fall undervisningen sker på en mycket grundläggande nivå.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljning omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Av självvärderingen framgår att varje doktorand har en handledargrupp som består av huvud-handledare, en eller två bihandledare och en examinator. Gruppen träffar doktoranden regelbundet för att fånga upp eventuella frågor eller problem inom ramen för forskarutbildningen. Hur ofta gruppen träffar doktoranden beror till stor del på var i utbildningen doktoranden befinner sig. När doktoranden har kommit så långt att han eller hon har börjat skriva sin avhandling kan sådana möten äga rum flera gånger i veckan. I början av utbildningen sker mötena mer sällan, vanligtvis en gång i månaden. Mötesfrekvensen kan också bero på om doktoranden är externt finansierad. Doktoranderna uppmuntras av lärosätet att avlägga en licentiatexamen, vilket blir en kontrollstation av doktorandens kunskaper på väg mot avhandlingen.

Den individuella studieplanen, som revideras varje år, är ett av de främsta instrumenten när det gäller att följa upp doktorandernas progression. Den innehåller en uppföljning av de aktiviteter som har ägt rum och en beskrivning av doktorandens aktiveter framöver. Den individuella studieplanen kompletteras med en resultatmatris som följs upp årligen av forskarutbildningsrådet. Resultatmatrisen visar doktorandens progression genom att sätta doktorandens resultat i förhållande till lärandemålen.

Det finns ett adekvat system för att följa upp utbildningens kvalitet, bland annat genom krav från lärosätet på att forskare såväl som doktorander ska publicera med viss frekvens. Doktorander publicerar, med viss regelbundenhet, sina alster i relevanta sammanhang. Exempel på erkännande av att doktorandernas arbeten är av god kvalitet är ett antal Best Paper Awards och expert-inbjudningar till de inom datavetenskapen mycket prestigefyllda Dagstuhlseminarierna. Före disputation måste delar av avhandlingen först ha publicerats i någon eller några vetenskapliga tidskrifter.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftlig med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

I självvärderingen framkommer att doktoranderna uppmuntras, å det bestämdaste, till att publicera vetenskapliga rapporter. En doktorand som publicerar ett vetenskapligt dokument förväntas presentera sina resultat vid en konferens och på det sättet träna både sin muntliga och skriftliga förmåga. Doktoranden ges möjlighet att vid en repetitionspresentation som institutionen ger, före konferensen, få återkoppling på sin presentation. Doktoranderna förväntas också delta och vara aktiva i interna seminarier genom att själva ge återkoppling och genom att ställa frågor och diskutera resultat. Över tid förväntas doktoranderna i ökande grad bidra med egen forskning. Bedömargruppen menar att det är viktigt att en doktorand lär sig att publicera med alla de krav som följer, inte minst tidsmässiga sådana. Genom publiceringskrav ges doktoranderna också en plattform för att lära sig muntlig och skriftlig vetenskaplig kommunikation på en nivå som svarar mot internationella kvalitetsnormer.

Doktoranderna uppmuntras också att bidra till samhällets utveckling inom ramen för icke-akademiska sammanhang exempelvis genom att delta i sådana aktiviteter som Forskarfredag, Forskar Grand Prix och i olika nätverk med näringslivet. Doktoranderna ges möjlighet till institutionstjänstgöring till 20 procent som bidrar till andras lärande samtidigt som denna ytterligare tränar doktorandernas muntliga och skriftliga förmåga.

Bedömargruppen anser att lärosätet ger doktoranderna tillgång till ett kursutbud av hög kvalitet som svarar mot den allmänna och de individuella studieplanerna. När det gäller kurser tar doktoranderna de flesta av sina kurspoäng vid andra lärosäten. Även sommarskolor är ett vanligt forum för doktoranderna att skaffa sig poäng. Utöver det formella kursutbudet är varje doktorand med i en forskargrupp där doktoranden också får möjligheter att både fördjupa och bredda sig inte minst i forskningsmetod. Bedömarna noterar emellertid, som tidigare påpekats, att Linnéuniversitetet är mycket beroende av externt samarbete för att täcka in bredden i forskarutbildningen.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts inte vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Av självvärderingen framgår att varje doktorand har en handledargrupp som består av huvud-handledare, en eller två bihandledare och en examinator. Gruppen träffar doktoranden regelbundet för att fånga upp eventuella frågor eller problem inom ramen för forskarutbildningen. Hur ofta gruppen träffar doktoranden beror till stor del på var i utbildningen doktoranden befinner sig. När doktoranden har kommit så långt att han eller hon har börjat skriva sin avhandling kan sådana möten äga rum flera gånger i veckan. I början av utbildningen sker mötena mer sällan, vanligtvis en gång i månaden. Mötesfrekvensen kan också bero på om doktoranden är externt finansierad.

I självvärderingen framgår också att doktorandernas förmåga att planera och sköta sitt avhandlings-projekt utvärderas regelbundet. Ett avhandlingsarbete innehåller flera tidsramar och milstolpar som i början av utbildningen sätts av doktoranderna och handledarna tillsammans. Men ju längre doktoranden kommer i sin utbildning, desto mer ansvar förväntas doktoranden själv ta för att planera och leda sitt projekt. Doktoranderna uppmuntras av lärosätet att avlägga en licentiatexamen, vilket blir en kontrollstation inte bara av doktorandens kunskaper på väg mot avhandlingen utan även av förmågan att leverera resultat inom givna tidsramar.

Det framgår även i självvärderingen att förmågan att avsluta arbetsuppgifter och leverera inom givna tidsramar prövas kontinuerligt. Den individuella studieplanen, som följs upp varje år, är ett av de främsta instrumenten när det gäller att följa upp doktorandernas progression. Den innehåller en uppföljning av de aktiviteter som har ägt rum och en beskrivning av doktorandens aktiviteter framöver. Den individuella studieplanen kompletteras med en resultatmatris som följs upp årligen av forskarutbildningsrådet. Resultatmatrisen visar doktorandens progression genom att sätta doktorandens resultat i förhållande till lärandemålen. UKÄ:s statistik över avslutade doktorand- utbildningar i datavetenskap under perioden 2011-2016 visar att doktorander från Linnéuniversitetet tenderade att avsluta sina utbildningar snabbare än vad som generellt gällde för riket.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet och vetenskaplig och forskningsmässig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Av lärosätets kurskrav om 90 högskolepoäng är en kurs obligatorisk, nämligen Philosophy of Science and Ethics som omfattar fyra högskolepoäng. Kursen, som är en vetenskaplig metodkurs, ger enligt självvärderingen en bred bild av forskningsetik. Etikfrågor behandlas också under möten med handledarna och i samband med att den egna avhandlingen diskuteras i olika seminarier. I den individuella studieplanen krävs att doktoranden gör en etisk bedömning av avhandlingsarbetet. En sådan etisk bedömning kan, beroende på ämnet, vara svår att göra. Även i det fall en etisk bedömning inte kan göras, ska doktoranden inte desto mindre motivera detta i den individuella studieplanen. Av självvärderingen framgår att doktoranden också tränas i att uppmärksamma etiska aspekter i samband med att han eller hon gör bedömningar av andras artiklar och vetenskapliga rapporter.

I självvärderingen framgår att lärosätet förlitar sig på kursutbudet och olika projektarbeten för att träna doktoranderna i att nå fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används. Exempel på kurser där etiska frågeställningar och frågeställningar om vetenskapens möjligheter och begränsningar samt dess roll i samhället behandlas är statistik, simuleringsteknologi, modellering och abstraktion med flera. Inom ramen för avhandlingsarbeten där praktiska problem behandlas kan forskningsresultaten visa på vetenskapens möjligheter och begränsningar, menar lärosätet.

Bedömargruppen anser att lärosätet arbetar för att ge doktoranderna tillgång till ett kursutbud av hög kvalitet som svarar mot den allmänna såväl som mot den individuella studieplanen. Utöver det formella kursutbudet som erbjuds är doktoranderna med i forskargrupper där de får möjligheter att både fördjupa och bredda sig inte minst i forskningsmetod. Samtidigt noterar bedömarna att Linnéuniversitetet är mycket beroende av externt samarbete för att täcka in bredden i forskar-utbildningen. Bedömargruppen anser vidare att lärosätet säkrar att det finns förutsättningar för doktoranderna att slutföra utbildningen inom planerad tid. Av självvärderingen framgår att förmågan att avsluta arbetsuppgifter och att leverera inom givna tidsramar prövas kontinuerligt.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Bedömargruppen rekommenderar dock lärosätet att se över de individuella studieplanerna med avseende på etiska aspekter.

För att säkra att det finns förutsättningar för doktoranderna att slutföra utbildningen inom planerad tid har lärosätet, enligt självvärderingen, flera strategier. Till att börja med ska det finnas tillräckligt med finansiering innan en student antas. En ganska rigorös handledning utförd av i första hand huvudhandledaren men också av hela handledargruppen inte minst i början av utbildningen, säkrar att det finns stöd för doktoranden i de fall eventuella problem skulle uppstå. Den individuella studieplanen med tillhörande resultatmatris är också viktiga hjälpmedel när det gäller att följa doktorandens utveckling och progression i sina studier. I självvärderingen framkommer också att institutionerna vinnlägger sig om att visa flexibilitet i sin planering vad avser doktoranderna. Exempelvis kan andelen institutionstjänstgöring tillåtas minska mot slutet av forskarutbildningen när doktoranden börjar bli klar med sin avhandling. I exceptionella fall kan extra tid och extra finansiering ges till doktoranden.

Den individuella studieplanen, som följs upp varje år, är ett av de främsta instrumenten när det gäller att följa upp doktorandernas progression. Den innehåller en uppföljning av de aktiviteter som har varit och en beskrivning av doktorandens aktiviteter framöver. Den individuella studieplanen kompletteras med en resultatmatris som följs upp årligen av forskarutbildningsrådet. Resultatmatrisen visar doktorandens progression genom att sätta doktorandens resultat i förhållande till lärandemålen. I den individuella studieplanen finns ett fält som ska fyllas i när det gäller etik. En betydande majoritet av de individuella studieplanerna visar emellertid att det inte anses finnas några relevanta etiska aspekter för avhandlingsarbetet. Bedömargruppen ställer sig tveksamma till detta.

Sammanfattningsvis menar bedömargruppen att lärosätet säkerställer doktorandernas förmåga till intellektuell självständighet, vetenskaplig och forskningsmässig redlighet, fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar samt etiska frågeställningar även om hanterandet av de sistnämnda är något av ett utvecklingsområde.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Bedömargruppen vill särskilt framhålla det goda exemplet att doktorander får ett visst bidrag som kan användas för att delta i kurser eller sommarskolor. Doktoranderna i informatik som ingår i den nationella forskarskolan MIT (Management och IT) får upp till 50 000 kronor per år och doktorand. Alla doktorander, även de i informatik, får 40 000 kronor. Doktoranders deltagande i överenskomna konferenser bekostas av institutionen eller forskningsprojektet. Detta är berömvärt från flera perspektiv, dels ambitionen i sig och möjligheten att faktiskt kunna tilldela sådana potter och dels detta att doktorandernas självständighet stärks genom att lärosätet visar förväntan på doktorandernas initiativ samtidigt som det ger dem både ansvar och möjligheter att realisera dessa. I övrigt anser bedömargruppen att institutionerna arbetar för att ge doktoranderna tillgång till ett kursutbud av hög kvalitet.

En doktorand som publicerar ett vetenskapligt dokument - något som doktoranderna ihärdigt uppmuntras till - förväntas presentera sina resultat vid en konferens och på det sättet träna både sin muntliga och skriftliga förmåga. Doktoranderna förväntas också delta och vara aktiva i interna seminarier genom att själva ge återkoppling och genom att ställa frågor och diskutera resultat. De uppmuntras också att bidra till samhällets utveckling inom ramen för icke-akademiska sammanhang, exempelvis genom att populärvetenskapliga presentationer av olika slag. Doktoranderna har också en institutionstjänstgöring om cirka 20 procent, vilken bland annat bidrar till att utveckla förmågan att stödja andras lärande.

Den obligatoriska forskarutbildningskursen Philosophy of Science and Ethics är en vetenskaplig metodkurs som enligt självvärderingen ger en bred bild av forskningsetik. Etikfrågor behandlas också under möten med handledarna och i samband med att den egna avhandlingen diskuteras i olika seminarier. Det krävs dessutom att doktoranden gör en etisk bedömning av avhandlingsarbetet i den individuella studieplanen. I övrigt förlitar sig lärosätet främst på kursutbudet och på olika projekt-arbeten för att träna doktoranderna i att nå fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.