Bedömningsgrund: Forskarutbildningsämne

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden och beprövad erfarenhet är välmotiverad och adekvat.

Medan islamologi av bedömargruppen uppfattas som ett relativt väletablerat ämnesområde internationellt (Islamic Studies, Islamwissenschaft), är ämnesbeteckningen "Religionshistoria med inriktning mot islamologi" mer ovanlig. Bedömarna hade därför önskat en mer detaljerad redogörelse från Lunds universitet för vad denna beteckning innebär, innehållsmässigt såväl som metodiskt. I detta avseende anser bedömargruppen att definitionen "studiet av vad olika personer gör med islam i handling, tal och skrift" är för snäv i förhållande till ämnesbeteckningen. En beskrivning av den religionshistoriska komponenten i undervisningen som en ram kring islamstudierna, hade här välkomnats av bedömarna. Denna oklarhet återkommer också i den allmänna studieplanen, där det enligt ämnesbeskrivningen framstår som om islamologin är en del av religionshistorien, samtidigt som religionshistorien också omtalas som en del av islamologin. Enligt bedömarna framstår i övrigt beskrivningen av de färdigheter som forskarstudierna ska leda till som relativt allmän, men ändå tillräcklig för att kunna anses vara tillfredsställande.

Definitionen "studiet av vad olika personer gör med islam i handling, tal och skrift" är en empiriskt inriktad formulering, som enligt bedömargruppens uppfattning överensstämmer med religionsvetenskaplig metodik i allmänhet och som samtidigt ger utrymme för olika metoder, tvärvetenskapliga angreppssätt samt historisk såväl som nutidsinriktad forskning. Forskarutbildningsämnets bredd beskrivs vidare i självvärderingen på följande sätt: "Den forskarstuderande förväntas, vid examen, ha djuplodande kunskaper om islams framväxt och fortsatta historia och idévärld (bredd), islamologiämnets egen historia (bredd), metodologi (bredd), och allmän religionshistoria (bredd)." Detta är enligt bedömarna en adekvat beskrivning av vad som rimligen kan förväntas av en forskarutbildning i islamologi. Bedömargruppen önskar att kursplanen för forskarutbildningen skulle fördjupa sig kring innehållet i utbildningen, men finner inte mycket konkret om vilka områden inom islams historia och teologi som doktoranderna ska behärska för att säkerställa att de får en bred utbildning i ämnet. Istället anser bedömarna att förhållandevis mycket plats ges åt själva islamologins historia och metareflektioner i ämnet. En mycket stor del (45 av 60 högskolepoäng) är dessutom valbar. Bedömargruppen finner det därmed svårt att skapa sig en fullständig bild över forskarutbildningsämnets bredd. I intervjuerna gav dock intryck av att handledarna såg till att doktoranderna fick den nödvändiga bredden genom kursvalet. Trots detta identifierar bedömargruppen här ett utvecklingsbehov, så till vida att de breddkrav som ställs inom utbildningen i högre grad bör formaliseras och specificeras i den allmänna studieplanen.

Bedömningsgrund: Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande.

Ämnet har två fast anställda med handledningskompetens. Detta anser bedömargruppen vara ett minimum för en forskarutbildning. Ämnet har dock tillgång till omfattande handledarkompetens i den bredare vetenskapsmiljön vid Lunds universitet, som institutionen också utnyttjar. Denna tillgång anser bedömarna vara helt nödvändig för att kunna upprätthålla forskarutbildningen, dels eftersom den tillhandahåller en bredare pool med specialistkompetens, dels på grund av behovet av reservresurser i händelse av ledighet eller handledarbyte.

Bägge fast anställda har sin huvudsakliga forskningskompetens inom samtida islam, med särskild vikt på islam i Sverige och Europa. Eftersom ämnet i sig omfattar en lång historisk tidsperiod och har en stor geografisk bredd, uppfattar bedömargruppen att handledarkompetensen framstår som något smal och inte helt stå i proportion till utbildningens innehåll och genomförande. Lärosätet poängterar att handledarnas kompetens överensstämmer med doktorandernas val av avhandlingsämne, men bedömargruppen reflekterar över om inte lärosätet inom ett ämne som islamologi, och särskilt som den enda utbildningen inom ämnet i Sverige, också bör göra en aktiv insats för att främja forskning och locka till sig doktorander med större historisk spännvidd såsom exempelvis koranforskning, islams formativa fas eller klassisk islamisk rättsvetenskap. Det förefaller inte heller, enligt bedömarnas intryck, som om forskningskompetensen inom dessa områden är välrepresenterad bland de bredare handledarresurserna vid Lunds universitet.

Handledarnas och lärarnas sammantagna kompetens och kompetensutveckling följs systematiskt upp i syfte att främja hög kvalitet i utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Enligt självvärderingen har alla handledare genomgått en grundläggande handledarutbildning eller motsvarande. Kompetensen stärks enligt beskrivningen genom handledarkollegiet, som träffas två gånger per termin och dit "alla anställda huvudhandledarkompetenta lärare är inbjudna". Institutionen erbjuder också olika pedagogiska kurser "som handledare uppmuntras delta i", vilket bedömarna tolkar som att de inte är obligatoriska. Lärosätet nämner att det finns instrument för vidareutveckling av handledarkompetensen, men det framgår inte av självvärderingen om kurserbjudandet faktiskt utnyttjas eller om handledarkompetensen i övrigt förbättras. Bedömargruppen får inte heller intrycket att institutionen arbetar systematiskt med att säkerställa handledarkompetensen utöver grundläggande utbildning, till exempel genom medarbetarsamtal, halvtidsutvärderingar eller doktorandenkäter. Istället uppfattar bedömarna det som att det inte informeras om att det finns utvärderingar av huruvida lärarnas samlade kompetens täcker ämnets samtliga behov.

Kompetensutveckling inom ämnet är enligt lärosätet varje enskild forskares individuella ansvar. Det rapporteras på årsbasis om forskning och andra aktiviteter, men det är oklart för bedömargruppen om ledningen följer upp forskningsaktiviteten genom medarbetarsamtal och dylikt. Som framgår av det ovanstående finner bedömargruppen således utrymme för utvecklingsområden inom denna aspekt, men anser i en sammantagen värdering att aspekten personal bedöms som tillfredsställande.

Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Det framgår av de insända publikationslistorna och redogörelsen för aktiviteterna i självvärderingen att handledarna är aktiva forskare på internationell nivå med bra nationella och internationella nätverk. Det skrivs fram i självvärderingen och de individuella studieplanerna, samt visar sig vid intervjun med doktoranderna, att denna forskningskompetens och nätverken gynnar doktoranderna.

Vidare betonas det i självvärderingen att handledarna är lättillgängliga och har tät kontakt med doktoranderna. Doktoranderna har egna arbetsplatser med kontor och personlig dator.

Enligt självvärderingen har doktoranderna tillgång till två högre seminarier: islamologi och allmän religionshistoria. De kan också gå på högre seminarier inom andra ämnen och delta i enskilda tematiska seminarier och konferenser som anordnas vid institutionen. I den lokala universitetsmiljön finns också Centrum för mellanösternstudier, som beskrivs arrangera seminarier och föreläsningar med bland annat internationella toppforskare, vilket doktoranderna drar nytta av. Anställda vid centrat bidrar också som handledare, och Centrum för mellanösternstudier bidrar också ekonomiskt till forskarutbildningsaktiviteter som doktoranderna inom religionshistoria med inriktning mot islamologi kan delta i. Dessutom beskrivs i självvärderingen att det regelbundet hålls sammankomster med doktorandmiljöerna vid Köpenhamns och Uppsala universitet. Gästforskare inbjuds till seminarierna. Det ordnas studieresor till muslimska länder. Bedömargruppen drar av detta slutsatsen att doktoranden därmed erbjuds en rik miljö med goda möjligheter att lägga fram delar av sina avhandlingar, få respons på sin forskning och etablera nätverk. Vidare anser bedömarna att för en liten doktorandmiljö är inte minst det regelbundna samarbetet med andra institutioner mycket värdefullt. Bedömarna får intrycket av att aktiviteterna och utbudet har ökat under senare tid. Bedömargruppen inser att det inte är lätt att detaljerat beskriva effekten av dessa aktiviteter för doktoranderna utifrån de former som en självvärdering och de individuella studieplanerna erbjuder, men den samlade kvaliteten på utbudet uppfattas av bedömarna utan tvivel som hög.

Självvärderingen visar att ämnets lärare är starkt medvetna om att islam är ett ämne som drar till sig mycket uppmärksamhet i samhället, och att lärarna inom religionshistoria med inriktning mot islamologi driver en aktiv, utåtriktad verksamhet genom framträdanden i media och föredrag. Lärosätet lägger också vikt vid att doktoranderna får utbildning i att förmedla sina kunskaper till media och allmänheten i övrigt. Bedömargruppen får den positiva uppfattningen att reflexivitet och samhällsansvar är en integrerad del av utbildningen, bland annat genom den obligatoriska kursen i islamologins genealogi.

Forskarutbildningsmiljön följs systematiskt upp för att säkerställa hög kvalitet. Resultatet av uppföljningen omsätts vid behov i kvalitetsutvecklande åtgärder och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Doktoranderna har enligt självvärderingen årliga utvecklingssamtal med institutionens forskarutbildningsansvarige, och denna har i sin tur två möten per termin med handledarna. Det hålls även regelbundna möten i handledarkollegiet. Detta anser bedömargruppen ger möjlighet till en kontinuerlig utvärdering av forskarutbildningsmiljön. Det framhävs också i självvärderingen att de täta kontakten mellan doktorander och handledare i en liten miljö gör det möjligt att följa upp personliga behov och synpunkter på forskarutbildningen genom individuella samtal. Förutom detta anges det inget om regelbundna utvärderingsprocesser för seminarier och övrigt utbud i form av skriftlig återkoppling från deltagarna, vilket bedömargruppen därför pekar ut som ett utvecklingsområde inom denna bedömningsgrund.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet miljö, resurser och område

Aspektområdet miljö, resurser och område bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Religionshistoria med inriktning mot islamologi är enligt bedömargruppens uppfattning en relativt liten utbildning med begränsad bemanning och relativt få doktorander, som drar stor nytta av att tillhöra den större ämnesmiljön vid Centrum för teologi och religionsvetenskap i Lund, och av den nära kontakten med Centrum för mellanösternstudier samt goda nätverkskontakter med internationell forskning. Vidare anser bedömarna att bredden i utbildningen bör formaliseras tydligare, vilket därför identifieras som ett utvecklingsområde för lärosätet.

Utbudet i form av seminarier, kurser och aktiviteter är god och bedöms utifrån bedömargruppens läsning av självvärderingen hålla hög kvalitet. Däremot anser bedömarna att handledningsresurserna är relativt små i förhållande till ämnets omfattning och mycket faller på en av ämnets professorer, som emellertid ger intrycket av att ha haft en stor insats för att effektivisera forskarutbildningen. Handledarnas vetenskapliga kompetens är god, men något ensidig i förhållande till ämnets bredd, utifrån de iakttagelser bedömarna gjort.

Doktoranderna erbjuds en rik forskarutbildningsmiljö med goda möjligheter att få respons på sin forskning och att etablera nätverk, bland annat beroende på den utvecklade seminarieverksamheten som bedrivs delvis i samverkan med andra institutioner och lärosäten. Det regelbundna samarbetet med andra institutioner är av stor betydelse, då det är en liten forskarutbildningsmiljö. Lärarna inom forskarutbildningsämnet bedriver en aktiv, utåtriktad verksamhet genom framträdanden i media och populärvetenskapliga föredrag. Samhällsansvaret förefaller således utgöra en integrerad del av utbildningen.

Slutligen anser bedömargruppen att mekanismerna för uppföljning av forskarutbildningsmiljöns kvalitet anses vara tillfredsställande, men att informationen om uppföljningen av handledarnas kompetens inte är tillräcklig och betraktas som ett utvecklingsområde.