Doktoranders perspektiv

Utbildningen verkar för att doktoranderna tar en aktiv del i arbetet med att utveckla utbildningen och lärprocesser. Bedömarna rekommenderar dock institutionen att regelmässigt inkludera doktoranderna i de fora på institutionsnivå där utbildningen diskuteras. Medarbetarsamtal med doktoranderna är också ett utvecklingsområde.

Av självvärderingen framgår att doktorander är representerade i olika beslutsorgan och kommittéer på lärosätesnivå och fakultetsnivå, men på institutionsnivå förefaller representationen av doktorander i olika organ som diskuterar forskarutbildningen vara relativt begränsad. De seniora forskarna för regelbundet diskussioner om forskarutbildningens utförande, men i de diskussionerna verkar doktoranderna inte delta. Detta framstår således som ett utvecklingsområde.

Av självvärderingen framgår också att doktoranderna i huvudsak har anställning vid lärosätet eller hos annan arbetsgivare, vilket är positivt. När en doktorand ska anställas deltar en senior doktorand i rekryteringsprocessen. Alla doktorander har minst två handledare: en ordinarie och minst en biträdande handledare. Det finns en formell process för byte av handledare, vilket inträffar ibland men inte ofta. Doktoranden kan påverka planeringen av sin utbildning. Det finns milstolpar i utbildningen att hålla sig till i form av licentiatseminarium och internt slutseminarium. Doktoranderna har även informella möjligheter att påverka såväl kursutbudet som kursernas innehåll, både när det gäller generiska kunskaper och ämneskunskaper.

Bedömargruppen menar dock att det finns vissa brister när det gäller arbetet med doktorandernas arbetsmiljö. Till exempel erbjuds inte några medarbetarsamtal, vilka skulle kunna ge de vid lärosätet anställda doktoranderna möjlighet att diskutera sin arbetsmiljö med närmaste chef. Bland annat skulle ett medarbetarsamtal kunna behandla möjligheterna att kombinera studierna med ett fungerande socialt liv och familjeliv. I självvärderingen framgår att en psykosocial undersökning genomförs regelbundet, men analysen behandlar inte doktoranderna specifikt. Bedömargruppen menar vidare att doktoranderna också kan behöva stöd för att genomföra aktiviteter som faller inom ramen för institutionstjänstgöring. Det finns emellertid en studierektor som doktoranderna kan vända sig till, som alternativ till handledarna.

Utbildningen följs systematiskt upp för att säkerställa att doktorandinflytandet används i kvalitets-säkring och utveckling av utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter. Bedömarna rekommenderar dock lärosätet att göra en översyn av de individuella studieplanerna.

I självvärderingen framkommer att planering av doktorandernas tid på kort sikt görs vid regelbundna möten med handledaren, oftast varje vecka vilket återspeglas också i de individuella studieplanerna.

Tillsammans med handledare planerar doktoranden sitt projekt och bryter ner det till mindre delprojektmål till exempel vilka artiklar som ska skrivas. På medellång sikt uppdateras studieplanerna årligen i samband med de årliga studieplanssamtalen där också studierektorn för forskarutbildningen deltar. Det långa perspektivet omfattar hela doktorandprojektet där flera forskare och doktorander samverkar. Det sker således en kontinuerlig planering. Lärosätet menar också att det är viktigt att kontrollera att ingen av doktorandernas uppgifter blir nedprioriterade på bekostnad av andra. För att säkerställa att institutionstjänstgöringen inte överstiger de stipulerade 20 procenten har grund-utbildningens studierektor ett system för allokering av undervisningsresurser som doktoranderna kan följa. Enligt självvärderingen är de flesta doktorander också involverade i externfinansierade projekt, till exempel med industrin, som arbetar med tydliga tidsramar, rapportering och resultat.

Enkäter, till exempel doktorandbarometrar, genomförs på andra nivåer inom lärosätet men inte inom det egna ämnet, varför det blir svårt att spåra synpunkter till den aktuella utbildningen. Som en anledning till att formella kursvärderingar normalt inte genomförs på institutionsnivå anges att doktorandgrupperna är så små att synpunkter på utbildningen kommer fram spontant och informellt. Doktorander är representerade i den grupp som arbetar med doktorandbarometern, men det är oklart huruvida just doktoranderna inom den aktuella utbildningen kan påverka det arbetet. Resultatet från barometern distribueras till relevanta intressenter. Självvärderingen ger dock inte någon information om hur synpunkter från barometern tas till vara för att utveckla utbildningen.

I självvärderingen hänvisas i hög grad till aktiviteter som genomförs på fakultetsnivå och på universitetsnivå. Exempelvis träffas studierektorer från olika delar av lärosätet en gång per år för att diskutera frågor som rör forskarutbildningen generellt. Också alumnenkäter genomförs, men bara på lärosätesnivå. Bedömargruppens intryck är sammanfattningsvis att åtgärder i kvalitetsutvecklingssyfte vidtas och att viss återkoppling till intressenter äger rum, men att uppföljningen inte sker systematiskt.

Sammantaget bedöms doktorandperspektivet vara tillfredsställande.