Bedömningsgrund: Forskarutbildningsämne

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet är välmotiverad och adekvat.

Definitionen för ämnet är tydlig och finns beskriven i den allmänna studieplanen. Avgränsningen av ämnet ligger inom internationellt etablerade forskningsområden. Utbildningen omfattar såväl teori som dess tillämpning.

Institutionen för datavetenskap har två forskarutbildningsämnen: datavetenskap och program-varusystem. Avgränsningen av ämnet datavetenskap i förhållande till ämnet programvarusystem skulle kunna vara tydligare. Exempelvis föreligger en del överlappningar när det gäller delområden såsom människa-dator-interaktion och programvarumetodik. Lärosätet anger att det är historiska skäl som ligger bakom det faktum att det finns två så näraliggande ämnen. Mot bakgrund av detta borde lärosätet överväga att slå samman de båda ämnena för att på det sättet mer effektivt kunna använda till exempel handledarresurser.

Av självvärderingen, publikationslistor och de exempel på kurser som lärosätet har angivit samt till viss del även från de individuella studieplanerna kan bedömargruppen dra slutsatsen att utbildningen har koppling till vetenskaplig grund. Forskarutbildningsämnet relaterar och förhåller sig till etablerade teorier, metoder och tekniker inom ämnet. Utbildningen har också koppling till beprövad erfarenhet och förhåller sig till etablerad praxis inom ämnet.

Djupet i utbildningen representeras av de olika forskargruppernas specialistkompetens. Den vetenskapliga grunden säkerställs på ett adekvat sätt i utbildningen. Den allmänna studieplanen revideras regelbundet.

Bedömningsgrund: Personal

Antal handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande.

Av självvärderingen framgår att det finns sex forskargrupper inom ämnet med totalt sju professorer, två docenter och fem disputerade lärare som är tillsvidareanställda och har tid för handledning på forskarnivå. Åldersprofilen bland professorerna är relativt hög - fem av sju är över 56 år - vilket är en riskfaktor. Dock förväntas två forskare snart befordras till professor och fler yngre och framgångsrika forskare förväntas rekryteras inom ramen för ett större forskningsprogram som lärosätet ingår i.

Bedömarna menar att de enskilda handledarnas kompetens är hög. Dock är forskargrupperna i sig små, vilket kan vara sårbart. Flera av handledarna har internationella uppdrag som ordförande i programkommittéer, som ledamot i styrgrupp för konferenser eller som medlem av redaktions-kommittéer för tidskrifter. Forskarna utvecklar sin vetenskapliga kompetens och följer samhälls-utvecklingen genom att delta i forskningsprojekt i samverkan med andra lärosäten och det omgivande samhället, nationellt och internationellt.

Bedömarna menar att det finns en adekvat grad av samstämmighet mellan handledarnas kompetens och doktorandernas inriktning. Utöver handledarna inom ämnet finns annan relaterad specialist-kompetens att tillgå vid institutionen när så behövs.

Runt varje doktorand finns en grupp aktiva forskare som publicerar sig framgångsrikt i det internationella vetenskapssamhället inom sina respektive specialområden. Lärosätet anger i sin självvärdering att varje handledare ska vara involverad i maximalt fyra doktorander. Dock finns det undantag. En handledare som är kvinna är engagerad i nio doktorander, vilket får anses vara otillfredsställande i förhållande till den regel som lärosätet anger.

För att säkerställa kompetensen hos lärare och handledare erbjuder fakulteten regelbundet ett antal kurser och workshops, vilket framgår av självvärderingen. Dessa vänder sig till handledare på forskarnivå och till studierektorer för forskarutbildningen. En docentkurs ges också regelbundet. Det finns ett kompetensutvecklingsprogram för yngre forskare där bland annat frågor om forsknings-finansiering och handledning av doktorander ingår. Generellt sett ger både självvärdering och intervjuer intrycket av att lärare, handledare (juniora såväl som seniora) samverkar för att utveckla sin kompetens och att lärosätet systematiskt följer upp kompetensutvecklingen vilket är positivt

Enligt självvärderingen finns det en formell process för handledarbyten som doktoranderna känner till. Av självvärderingen och lärosätesintervjuerna framgår att bytena framförallt sker för att främja doktorandens studier.

Det finns vissa strategier för att utifrån identifierade kompetensbehov rekrytera personal och för att ge stöd och förutsättningar för nyrekryterad personal att integreras i miljön. Rekrytering möjliggörs genom större forskningsanslag. Därigenom kan startanslag säkras för rekryterade forskare, vilket förväntas bidra till att attrahera internationella sökande.

Handledarnas och lärarnas sammantagna kompetensutveckling följs systematiskt upp I syfte att främja hög kvalitet I utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov I åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Av intervjuerna framgick att doktoranderna uppfattar att möjligheterna är goda när det gäller att ge återkoppling på lärarnas kompetens. Doktoranderna kan också yttra sig om handledningens kvalitet i samband med uppföljningen av de individuella studieplanerna. På institutionsnivån är det studierektors ansvar att följa upp handledarnas kompetens. När det gäller övergripande uppföljning av personalens kompetens beskriver lärosätet att diskussioner på fakultetsnivå förs om att börja ställa specifika krav på kompetens för utbildningar, det kommer att samlas in en del information från institutionerna om detta. De seniora forskarna har möten tre gånger per termin, bland annat för att diskutera handledning inom Studierektorerna inom fakulteten Lunds Tekniska Högskola (LTH) träffas också vid regelbundna workshops som behandlar viktiga frågor kring forskarutbildningen. Detta ger möjlighet till erfarenhetsutbyte, vilket återförs till institutionens handledare på seniorforskarmötena.

Det finns medarbetarsamtal för utveckling av juniora forskare. Seniora forskare får dock inte regelbundet sådana samtal, vilket är en svaghet.

Miljön bedriver primärt tillämpad forskning med stor relevans för industrin. Av självvärderingen framgår att handledarna därmed har stora möjligheter att följa forskningsprojekt där det ofta ingår industripartners och andra samhällsaktörer. Kontakter skapas också genom doktorandernas examensarbeten. Återkoppling från de företag man samarbetar med ges kontinuerligt under samarbetet men även vid olika event såsom de i självvärderingen nämna industridagarna till exempel LUCAS-dagen (Lund University Center for Applied Software Research).

Det är dock något oklart för bedömargruppen hur resultaten av uppföljning omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling.

Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Av självvärderingen framgår att av de 20 aktiva doktoranderna är två kvinnor (10 procent) och 18 män (90 procent). Fem av doktoranderna har utländsk bakgrund. Två av de tjugo aktiva doktoranderna är så kallade industridoktorer. Handledargruppen består av sju professorer och sex lektorer varav tre är docentkompetenta. Två av handledarna är kvinnor: en professor och en lektor. Samtliga är tillsvidareanställda och har tid för handledning på forskarnivå. Åldersprofilen bland professorerna är relativt hög; samtliga är över 56 år. Lärosätet räknar med att två docentkompetenta personer inom den närmaste femårsperioden kommer att befordras till professorer och att flera av de juniora handledarna kommer att få docentkompetens, vilket förväntas ge en bättre åldersmässig balans.

Publiceringen inom miljön är relativt omfattande. Dock ser den ut att huvudsakligen ske i form av konferensbidrag. Bedömargruppen menar att publiceringen i internationella tidskrifter bör öka.

Av självvärderingen samt bilagda tabeller och publikationslistor framgår också att forskningsmiljön är av hög kvalitet inom ämnet som det definieras och att relevant samverkan sker med det omgivande samhället, såväl nationellt som internationellt. De sex forskargrupperna har goda lokala, nationella och internationella kontakter med andra forskare och forskarmiljöer. Miljön bedriver primärt tillämpad forskning där doktorandprojekten ligger har stor relevans för industrin. En stor del av forskningen är externt finansierad, i självvärderingen ges flera exempel. Externfinansieringen i sig innebär extern utvärdering av prestationerna i miljön. Återkoppling från de företag man samarbetar med ges kontinuerligt under samarbetet men även vid olika event såsom industridagar exempelvis det tidigare nämnda exemplet, LUCAS-dagen. Av självvärderingen framgår att doktoranderna har god tillgång till flera relevanta nätverk - nationella såväl som internationella. Varje doktorandprojekt är del av ett externfinansierat forskningsprojekt som bedrivs i samverkan med industrin och andra samhälls-aktörer. Inom ramen för dessa projekt får doktoranderna möjligheter att presentera sina arbeten utanför den egna forskargruppen. Flera av doktoranderna får också kontakt med andra internationella forskargrupper inom ramen för bland annat EU-finansierade projekt. Doktoranderna deltar vanligtvis på ett flertal internationella konferenser under sin studietid. Den årliga så kallade LUCAS-dagen ger doktoranderna möjlighet att möta representanter för det omgivande samhället och diskutera sin forskning utanför akademin. Även praktik vid internationella företag förekommer. Några doktorander deltar på internationella sommarskolor. Sammantaget instämmer bedömarna i den bild som ges i självvärderingen (och som bekräftades under intervjuerna) av att det generellt sett finns en stark samverkan med det omgivande samhället - både nationell och internationell sådan - som även involverar doktoranderna.

Institutionens sex forskargrupper bedriver forskning inom områdena algoritmer, datorgrafik, konstruktion av inbyggda system, programvaruteknik, robotik och semantiska system och program-varusystem. Bedömargruppen noterar att forskargrupperna är något för små för att kunna utgöra en miljö med tillräcklig kritisk massa för doktorandernas utveckling. Institutionen är medveten om detta och vill skapa större kluster av befintliga forskargrupper. Det kan dock konstateras att vissa större forskningsprogram där doktoranderna deltar genererar mer samverkan mellan grupperna.

Bedömargruppen menar att det inom miljön finns det adekvat tillgång till såväl kurser som seminarie-verksamhet.

Forskarutbildningsmiljön följs systematisk upp för att säkerställa hög kvalitet. Resultatet av upp- följningen omsätts vid behov i kvalitetsutvecklande åtgärder och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Bedömargruppen lämnar dock en stark rekommendation till institutionen att mera regelbundet följa upp forskarutbildningsmiljön som helhet.

I självvärderingen ges en utförlig beskrivning av hur institutionen säkerställer kvaliteten på de avhandlingar som går till disputation. Där framkommer bland annat att de flesta doktorander väljer att göra en sammanläggningsavhandling där artiklarna i regel är publicerade i internationella tidskrifter eller välrenommerade konferenser. Självvärderingen ger också en utförlig beskrivning av den formaliserade processen kring anmälan av disputation som följer fakultetens riktlinjer. En svaghet är att processen inte involverar externa granskare, något som institutionen överväger att införa.

I självvärderingen framgår att ansvarig för utbildningens kvalitet är en forskarstudierektor som ska vara minst docentkompetent. Studierektor ansvarar för en del av uppföljningen, bland annat vad avser kursutbud och doktorandernas progression. Det organiseras också regelbundna seniorforskar-möten där forskarutbildningsmiljön följs upp. Det är dock oklart för bedömargruppen vilka specifika typer av frågor relaterade till forskarutbildningsmiljön som diskuteras vid dessa möten.

Någon mer systematisk uppföljning av forskarutbildningsmiljön sker inte på institutionsnivå. Det sker en översyn av publicering och erhållna externa medel samt doktorandernas examina, men ett mer systematiskt arbetssätt behöver utvecklas för att följa upp miljön i sin helhet. En del av en sådan uppföljning utgörs av utvärdering vad gäller själva forskningen och dess kvalitet. En sådan genomfördes på lärosätesnivå under 2008, vilket är nio år sedan. Forskningen inom datavetenskap kom väl ut i utvärderingen, men bedömargruppen menar att uppföljningen borde ske med tätare intervall än vad som ryms inom lärosätesövergripande uppföljningar.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet miljö, resurser och område

Tillfredsställande

Aspektområdet miljö, resurser och område bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Avgränsningen av ämnet datavetenskap i förhållande till det andra forskarutbildningsämnet programvarusystem skulle kunna vara tydligare, bland annat när det gäller vissa delområden där de båda ämnena delvis överlappar varandra. Bedömargruppens intryck är att de båda ämnena borde kunna slås samman för att på så vis kunna effektivisera nyttjandet av befintliga resurser. Forskar-utbildningsämnet relaterar dock till etablerade teorier, metoder och beprövad erfarenhet inom ämnet. Den vetenskapliga grunden säkerställs således på ett adekvat sätt i utbildningen.

De enskilda handledarnas kompetens är hög och det finns en samstämmighet mellan handledarnas kompetens och doktorandernas inriktning. Det finns en formell process för handledarbyten som doktoranderna också känner till. För att säkerställa kompetensen hos lärare och handledare erbjuder fakulteten regelbundet ett antal kurser och workshops. Det finns även ett kompetensutvecklings-program för yngre forskare där bland annat frågor om handledning av doktorander ingår. De olika forskningsprojekten bedrivs i samverkan med andra lärosäten och det omgivande samhället, varigenom forskarna kan utveckla sin vetenskapliga kompetens och följa samhällsutvecklingen.

Forskargrupperna är något för små för att kunna utgöra en miljö med tillräcklig kritisk massa för doktorandernas utveckling. Det finns dock vid institutionen en strävan mot att skapa större kluster av befintliga forskargrupper. Doktoranderna har god tillgång till flera nationella eller internationella nätverk och varje avhandlingsprojekt är del av ett externfinansierat forskningsprojekt som bedrivs i samverkan med industrin och andra samhällsaktörer. Forskningsmiljön bedriver omfattande forskning av hög kvalitet inom ämnet och publiceringen är relativt omfattande, men bedömargruppens uppfattning är att publiceringen i internationella tidskrifter lämpligen skulle kunna öka.