Datavetenskap - licentiat- och doktorsexamen Bedömningsområde: Utformning, genomförande och resultat
Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse
Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet. Bedömar-gruppen rekommenderar dock lärosätet att ge doktoranderna en bredare grund när det gäller kunskaper om vetenskaplig metodik.
Ämnets bredd är beskriven i den allmänna studieplanen. Specialiseringarna anges genom forskar-gruppernas inriktning, till vilka doktoranderna knyts. När det gäller metodbredd framgår det i självvärderingen att det främst handlar om att lösa tekniska problem där design och utvärdering är metoden. Detta kan vara otillräckligt, framförallt med avseende på ett framtida yrkesliv inom och utanför akademin där doktoranderna kan behöva förhålla sig till andra forskningsmetoder. Bred kunskap och förståelse för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet är således att betrakta som ett utvecklingsområde.
Institutionen erbjuder ett antal relevanta kurser på forskarutbildningsnivå. Doktoranderna använder sig även av MOOC:s, (Massive Open Online Courses) vilket är positivt. De tar även kurser vid andra lärosäten och deltar i internationella forskarskolor. Det finns ett antal seminarier som följs upp med diskussion om innehållet, även om seminariekulturen vid institutionen skulle kunna utvecklas något. Även granskning av artiklar bidrar till bredden. Kursdelen är 90 högskolepoäng för doktorsexamen, vilket bedömarna anser vara något i överkant. Den allmänna studieplanen anger att kurser inom datavetenskap "får" ingå i kursdelen, men några krav på kurser som främjar bred kunskap och förståelse finns inte specificerade. Detta öppnar för att en enskild doktorand kan läsa enbart sådana fördjupningskurser i datavetenskap som relaterar till den egna avhandlingens forskningsproblem. Bedömargruppens intryck är emellertid att det ändå finns vissa kurser som i princip samtliga doktorander tar. Dessa borde med fördel kunna specificeras i den allmänna studieplanen för att säkra tillräcklig bredd i kunskaperna inom ämnet för varje enskild doktorand.
Systematisk uppföljning göras av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljning omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.
Bedömarna rekommenderar dock lärosätet att göra en översyn av de individuella studieplanerna.
I självvärderingen framkommer att planering av doktorandernas tid på kort sikt görs vid regelbundna möten med handledaren, oftast varje vecka vilket också återspeglas i de individuella studieplanerna.
Tillsammans med handledare planerar doktoranden sitt projekt och bryter ner det till mindre delprojektmål till exempel vilka artiklar som ska skrivas. På medellång sikt uppdateras studieplanerna årligen i samband med de årliga studieplanssamtalen där också studierektorn för forskarutbildningen deltar. Det långa perspektivet omfattar hela doktorandprojektet där flera forskare och doktorander samverkar. Det sker således en kontinuerlig planering. Lärosätet menar också att det är viktigt att kontrollera att ingen av doktorandernas uppgifter blir nedprioriterade på bekostnad av andra. För att säkerställa att institutionstjänstgöringen inte överstiger de stipulerade 20 procenten har grund-utbildningens studierektor ett system för allokering av undervisningsresurser som doktoranderna kan följa. Enligt självvärderingen är de flesta doktorander också involverade i externfinansierade projekt, till exempel med industrin, som arbetar med tydliga tidsramar, rapportering och resultat.
De allra flesta doktorander avlägger licentiatexamen, där examinationen sker med extern granskare. Licentiatexamen ses som en naturlig kontrollpunkt för progressionen. UKÄs statistik över netto-studietiden för doktorander i datavetenskap (medianen) under perioden 2011-2016, ligger på 4,5 år för hela riket. Lunds motsvarande siffra för perioden är 4,1 vilket innebär att doktoranderna vid LTH generellt sett avslutade sina studier på kortare tid än vad doktorander i datavetenskap gjorde vid andra lärosäten under nämnda period.
Bedömarna menar sammanfattningsvis att lärosätet säkrar förutsättningar för doktoranderna att slutföra utbildningen inom planerad tid.
Bedömarna noterar att det i självvärderingen står att handledare och andra inblandade "strävar efter att ta upp måluppfyllelse" vid uppföljning. Detta ter sig något svagt, då måluppfyllelse alltid ska säkerställas. Den individuella studieplanen uppdateras en gång om året och diskuteras vid de årliga studieplanssamtalet där studierektorn för forskar utbildningen deltar. Men det finns inte något tydligt ställningstagande i den individuella studieplanen om huruvida doktoranden ligger i linje med eller efter sin plan. Inte heller ger den individuella studieplanen möjlighet till att beskriva avvikelser och åtgärder varför bedömarna rekommenderar lärosätet att göra en översyn av studieplanerna.
Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga
Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade, professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.
Bedömarna rekommenderar dock lärosätet att säkerställa att doktorander som inte deltar I undervisning på anant sätt tränas i att stödja andras lärande. Dessutom anser bedömarna att samtliga doktorander ska ges möjlighet till träning I att muntligen och skriftligen presentera forskning I icke-akademska fora.
Enligt självvärderingen deltar doktoranderna regelmässigt i samverkansprojekt med externa samverkanspartners. De publicerar regelbundet i internationella vetenskapliga tidskrifter och/eller i samband med vetenskapliga konferenser och presenterar regelbundet sin forskning i olika akademiska och/eller icke-akademiska fora. Av självvärderingen framgår att doktoranderna har mycket goda möjligheter att muntligt presentera sin forskning utanför akademin, till exempel inom ramen för samverkansprojekt med industrin. Institutionen anordnar också en årlig industridag (LUCAS-dagen). Där får doktoranderna tillfälle att presentera sin forskning i parallella sessioner och i postersessioner, samt att diskutera innehållet med industrirepresentanter. Det förekommer också vissa andra populärvetenskapliga inslag i utbildningen genom att en del doktorander får möjligheter att ge presentationer i skolor. Dock deltar inte samtliga doktorander i sådana icke-akademiska sammanhang. Bedömargruppen menar att institutionen bör säkerställa att samtliga doktorander ges möjligheter att delta i icke-akademiska fora, för att där kunna presentera och diskutera forskning med andra delar av samhället än de rent akademiska. Också när det gäller doktorandernas färdighet att skriva för icke-akademiska fora, så menar bedömarna att denna inte systematiskt säkerställs. Att säkerställa doktoranders förmåga att presentera forskning utanför akademin framstår således som ett utvecklingsområde.
Nästan alla doktorander deltar i institutionens undervisning som assistenter, övningsledare och projektledare samt ibland som föreläsare. Detta bidrar till att stärka deras förmåga att stödja andras lärande. Dock bör institutionen säkerställa att doktorander som inte undervisar på annat sätt tränas i att stödja andras lärande. Också detta är ett utvecklingsområde.
Doktoranderna medverkar regelmässigt i planeringen av sin forskning, handledarna säkerställer att deras självständighet tilltar över tid. Progressionen säkerställs genom artikelskrivning, publikation och efterföljande presentation på konferenser. Typiskt måste en doktorand presentera mellan fyra och tio artiklar vid olika konferenser och workshops under sin utbildning. Att publicera artiklar i samband med konferenser kräver också planering för att möta deadlines. Progressionen i kommunikationen stöttas genom en kurs om Vetenskapligt skrivande och kommunikation av forskningsresultat. Dock är denna kurs inte obligatorisk.
Trots att det finns utrymme för förbättringar beträffande vissa inslag i utbildningen som är av relevans för kunskapsformen färdighet och förmåga, är bedömargruppens sammantagna intryck att utbildningens utformning och genomförande i tillräckligt hög grad säkerställer måluppfyllelsen vad gäller denna kunskapsform.
Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.
Bedömarna rekommenderar lärosätet att göra en översyn av de individuella studieplanerna.
Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter. Bedömarna rekommenderar dock lärosätet att göra en översyn av de individuella studieplanerna.
I självvärderingen framkommer att planering av doktorandernas tid på kort sikt görs vid regelbundna möten med handledaren, oftast varje vecka vilket återspeglas också i de individuella studieplanerna.
Tillsammans med handledare planerar doktoranden sitt projekt och bryter ner det till mindre delprojektmål till exempel vilka artiklar som ska skrivas. På medellång sikt uppdateras studieplanerna årligen i samband med de årliga studieplanssamtalen där också studierektorn för forskarutbildningen deltar. Det långa perspektivet omfattar hela doktorandprojektet där flera forskare och doktorander samverkar. Det sker således en kontinuerlig planering. Lärosätet menar också att det är viktigt att kontrollera att ingen av doktorandernas uppgifter blir nedprioriterade på bekostnad av andra. För att säkerställa att institutionstjänstgöringen inte överstiger de stipulerade 20 procenten har grund-utbildningens studierektor ett system för allokering av undervisningsresurser som doktoranderna kan följa. Enligt självvärderingen är de flesta doktorander också involverade i externfinansierade projekt, till exempel med industrin, som arbetar med tydliga tidsramar, rapportering och resultat.
De allra flesta doktorander avlägger licentiatexamen, där examinationen sker med extern granskare. Licentiatexamen ses som en naturlig kontrollpunkt för progressionen.
UKÄ:s statistik över nettostudietiden för doktorander i datavetenskap (medianen) under perioden 2011-2016, ligger på 4,5 år för hela riket. Lunds motsvarande siffra för perioden är 4,1 vilket innebär att doktoranderna vid LTH generellt sett avslutade sina studier på kortare tid än vad doktorander i datavetenskap gjorde vid andra lärosäten under nämnda period.
Bedömarna noterar att det i självvärderingen står att handledare och andra inblandade "strävar efter att ta upp måluppfyllelse" vid uppföljning. Detta ter sig något svagt, då måluppfyllelse alltid ska säkerställas. Den individuella studieplanen uppdateras en gång om året och diskuteras vid de årliga studieplanssamtalet där studierektorn för forskar utbildningen deltar. Men det finns inte något tydligt ställningstagande i den individuella studieplanen om huruvida doktoranden ligger i linje med eller efter sin plan. Inte heller ger den individuella studieplanen möjlighet till att beskriva avvikelser och åtgärder varför bedömarna rekommenderar lärosätet att göra en översyn av studieplanerna.
Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt
Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också i viss mån nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används. Bedömargruppen rekommenderar dock lärosätet att göra kursen Metod, etik och innovation till en obligatorisk kurs.
Av självvärderingen framgår att doktoranderna tränas gradvis under utbildningen i intellektuell självständighet. Deras prestationer bedöms av handledaren. Självvärderingen gör gällande att publicerade artiklar visar på intellektuell självständighet, vetenskaplig och forskningsmässig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Avhandlingarna är normalt sammanläggningsavhandlingar och därmed ska varje artikel visa på måluppfyllelse. Det finns också alltid ett avsnitt om forskningens giltighet i doktorandernas artiklar, vilket är positivt och säkerställer att doktoranderna kan göra en sådan analys. Även en diskussion om doktorandens eget bidrag vid framställandet av forskningsresultaten ingår i avhandlingen.
Lärosätet arbetar för att erbjuda doktoranderna ett kursutbud av hög kvalitet. I forskarutbildnings-kursen Metod, etik och innovation tränas doktoranderna inom flera områden som gäller värderings-frågor och förhållningssätt. Sekretessfrågor och frågor om rättigheter till forskningsresultat kan uppstå i de projekt som utförs i samarbete med industrin. Exempelvis kan företagen ha rätt att förhands-granska publikationer i syfte att förhindra eller fördröja publikation, till exempel om konfidentiell information kan avslöjas. Lärosätet rekommenderas därför att göra kursen Metod, etik och innovation obligatorisk, då det behöver säkerställas att samtliga doktorander tillägnar sig dessa kunskaper. Frågeställningar som rör Intellectual Property Rights (IPR) är dock en integrerad del i de flesta doktoranders utbildning, eftersom det stora flertalet är involverade i externa projekt.
När det gäller fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar hänvisas i självvärderingen till diskussioner inom institutionen och att dessa frågor tas upp på två forskarutbildningskurser. Dock är det inte obligatoriskt att gå dessa kurser. I självvärderingen betonas att forskningen syftar till att främja samhället och det därför inte finns några etiska dilemman förknippade med denna. Ett sådant uttalande tyder på ett något oreflekterat förhållningssätt. Då forskningen syftar till att främja samhället, torde det finnas många etiska frågor som relaterar till forskningsresultatens användning i olika situationer - något som doktoranderna bör bli medvetna om. Bland annat nämns i självvärderingen att forskning som relaterar till hälso- och sjukvård bedrivs, ett område som i de allra flesta fall innefattar etiska frågeställningar.
Trots att det finns utrymme för förbättringar beträffande vissa inslag i forskarutbildningen som är av relevans för kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt, är bedömargruppens sammantagna intryck att utbildningens utformning och genomförande i tillräckligt hög grad säkerställer måluppfyllelsen vad gäller denna kunskapsform.
Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.
Bedömargruppen rekommenderar dock lärosätet att göra en översyn av de individuella studie-planerna.
Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter. Bedömarna rekommenderar dock lärosätet att göra en översyn av de individuella studieplanerna.
I självvärderingen framkommer att planering av doktorandernas tid på kort sikt görs vid regelbundna möten med handledaren, oftast varje vecka vilket återspeglas också i de individuella studieplanerna.
Tillsammans med handledare planerar doktoranden sitt projekt och bryter ner det till mindre delprojektmål till exempel vilka artiklar som ska skrivas. På medellång sikt uppdateras studieplanerna årligen i samband med de årliga studieplanssamtalen där också studierektorn för forskarutbildningen deltar. Det långa perspektivet omfattar hela doktorandprojektet där flera forskare och doktorander samverkar. Det sker således en kontinuerlig planering. Lärosätet menar också att det är viktigt att kontrollera att ingen av doktorandernas uppgifter blir nedprioriterade på bekostnad av andra. För att säkerställa att institutionstjänstgöringen inte överstiger de stipulerade 20 procenten har grund-utbildningens studierektor ett system för allokering av undervisningsresurser som doktoranderna kan följa. Enligt självvärderingen är de flesta doktorander också involverade i externfinansierade projekt, till exempel med industrin, som arbetar med tydliga tidsramar, rapportering och resultat.
De flesta doktorander avlägger en licentiatexamen som på det sättet blir en naturlig kontrollpunkt för progressionen.
Bedömarna noterar att det i självvärderingen står att handledare och andra inblandade "strävar efter att ta upp måluppfyllelse" vid uppföljning. Detta ter sig något svagt, då måluppfyllelse alltid ska säkerställas. Den individuella studieplanen uppdateras en gång om året och diskuteras vid de årliga studieplanssamtalet där studierektorn för forskar utbildningen deltar. Handledningen sker enligt självvärderingen i regel varje vecka. Detta återspeglas också i de individuella studieplanerna.
Men det finns inte något tydligt ställningstagande i den individuella studieplanen om huruvida doktoranden ligger i linje med eller efter sin plan. Inte heller ger den individuella studieplanen möjlighet till att beskriva avvikelser och åtgärder varför bedömarna rekommenderar lärosätet att göra en översyn av studieplanerna.
Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat
Tillfredsställande
Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget vara tillfredsställande. Vad gäller aspekten måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse ser bedömargruppen dock ett utvecklingsområde beträffande bred kunskap och förståelse för vetenskaplig metodik. Bedömargruppen ser även utvecklingsområden beträffande måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga, vad gäller förmågan hos samtliga doktorander att stödja andras lärande samt att muntligt och skriftligt diskutera forskning med samhället i övrigt.
Utifrån underlaget förefaller metodbredd främst handla om att lösa tekniska problem där design och utvärdering är metoden. Med avseende på ett framtida yrkesliv inom och utanför akademin - där doktoranderna kan behöva förhålla sig till flera olika slags forskningsmetoder - framstår detta som otillräckligt, varför en större bredd vad gäller metodinslaget i utbildningen är ett utvecklingsområde. Kursutbudet, seminarier, deltagande i forskarskolor och andra inslag i forskarutbildningen bidrar inte desto mindre till att bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet främjas i tillräckligt hög utsträckning. Trots att det verkar finnas visst utrymme för förbättringar beträffande seminariekulturen och vilka kurser som i den allmänna studieplanen anges som obligatoriska, så framstår alltså måluppfyllelsen vad gäller kunskapsformen kunskap och förståelse sammantaget som säkerställd.
Doktoranderna medverkar regelmässigt i samverkansprojekt med externa samverkanspartners till exempel inom industrin, vilket medför mycket goda möjligheter för doktoranderna att muntligt presentera sin forskning utanför akademin. Likväl deltar inte samtliga doktorander i sådana icke-akademiska sammanhang, varför bedömarna menar att det är osäkert om utbildningen verkligen säkerställer att samtliga doktorander tillägnar sig förmågan att diskutera forskning och forsknings-resultat med aktörer i universitetets omvärld. Likaså menar bedömargruppen att det är osäkert om lärosätet säkerställer förmågan att stödja andras lärande när det gäller de doktorander som väljer att inte undervisa studenter. Samtliga doktoranders möjligheter att förvärva dessa båda förmågor är således att betrakta som utvecklingsområden. Det finns en forskarutbildningskurs om vetenskapligt skrivande och kommunikation av forskningsresultat, men den är inte obligatorisk. Inte desto mindre verkar flertalet doktorander undervisa och/eller samverka med aktörer utanför akademin. Bedömarna menar att handledarna säkerställer doktorandens förmåga att planera och bedriva forskning och att självständigheten i dessa förmågor tilltar över tid. Bedömargruppens intryck är därför att måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga sammantaget säkerställs.
Forskarutbildningskursen Metod, teknik och innovation är betydelsefull för måluppfyllelsen av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt i det att den behandlar bland annat sekretessfrågor och frågor om rättigheter till forskningsresultat. Den är dock inte obligatorisk. Bedömargruppen vill rekommendera lärosätet att göra denna kurs obligatorisk, eftersom det behöver säkerställas att samtliga doktorander tillägnar sig förmågan att göra forskningsetiska bedömningar. I doktorsavhandlingarna ingår avsnitt om forskningens giltighet och om det egna bidraget vid framställandet av forskningsresultaten, vilket är positivt. Doktoranderna tränas gradvis under utbildningen i intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet. Måluppfyllelsen vad gäller värderingsförmåga och förhållningssätt förefaller sammanfattningsvis kunna säkerställas.