Arbetslivets perspektiv

Utbildningen är användbar och förbereder doktorander för ett föränderligt arbetsliv.

Bedömargruppen anser dock att några utvecklingsområden föreligger, bland annat beträffande doktorandernas förmåga att skriftligen presentera forskningsresultat för en icke-akademisk publik och deras förståelse för hur forskningsresultat kan komma att påverka marknaden.

Av självvärderingen och intervjun framgår att doktoranderna får tillräckliga kunskaper och färdigheter för att kunna anpassa sig till ett föränderligt arbetsliv, inom och utanför akademin. Utbildningen innehåller olika typer av aktiviteter som avser att förbereda för ett framtida yrkesliv, såväl inom som utanför akademin. Exempel på sådana aktiviteter är deltagande i konferenser, i internationella nätverk och i externa samverkansprojekt där tillämpningsproblem hanteras. Lärosätet har också god kunskap om var de färdigutbildade har fått anställningar och pekar i självvärderingen på olika typer av anställningar och uppgifter som de färdigutbildade doktorerna har fått. Det är bedömarnas mening att lärosätet också bör satsa på specifika insatser för att tydligare visa för doktoranderna vilka olika karriärvägar som kan finnas. Exempelvis skulle man regelbundet kunna bjuda in sina alumni för att låta dem berätta om sitt arbete och vad i utbildningen som har varit speciellt värdefulla moment för dem.

De flesta doktorander undervisar, dock inte alla. Undervisning tränar förmågan att stödja andras lärande och är ett bra sätt att förbereda för en eventuell akademisk karriär. Bedömargruppen rekommenderar att alla doktorander - det vill säga inte bara några av dem - under utbildningen får utveckla sin förmåga att stödja andras lärande genom att delta i undervisning. För doktorander som inte undervisar behöver andra lämpliga moment införas som tränar denna färdighet.

Arbetet i samarbetsprojekt med externa parter förefaller i begränsad utsträckning inbegripa skriftlig kommunikation av bland annat forskningsresultat med personer som inte är experter på området. Såväl muntlig och skriftlig diskussion av forskning verkar företrädesvis äga rum i mer akademiska sammanhang. Att skriva kortare populärvetenskapliga texter och rapporter som gäller den egna forskningen i samband med publicering av avhandlingen anser bedömargruppen inte i tillräcklig utsträckning utvecklar förmågan att skriva för en icke-akademisk publik. Bedömargruppen menar att lärosätet bör överväga att ge doktoranderna större möjligheter att träna skriftlig och muntlig kommunikation i icke-vetenskapliga fora till exempel tillsammans med företagspartners.

Något som också skulle kunna stärkas inom utbildningen är inslag som syftar till att doktoranderna får en förståelse för vilka effekter (för- och nackdelar) ett forskningsområde, ett specifikt projekt och specifika forskningsresultat kan få för en marknad/industri på lokal, nationell eller internationell nivå. De forskningsetiska insikter som doktoranderna skaffar sig genom kurser och/eller samverkansprojekt och som berör människors ansvar för hur vetenskapen används verkar inte innefatta kunskap om sådana marknadseffekter.

Bedömargruppen menar att det även om lärosätet verkar klara sig bra i konkurrensen om forskningsmedel ändå är viktigt att se till att doktoranderna får en sådan bredd i sin utbildning, inte minst avseende metodkunskap, att de står bättre rustade för ett föränderligt arbetsliv. Lärosätet rekommenderas därför att låta doktoranderna komma i kontakt med fler forskningsmetoder, gärna både kvantitativa och kvalitativa.

Utbildningens utformning och genomförande följs inte systematiskt upp för att säkerställa att den är användbar och förbereder för arbetslivet.

I självvärderingen framgår att den systematiska uppföljningen sker i enlighet med det gemensamma regelverket för forskarutbildningen vid Umeå universitet. Enligt självvärderingen får arbetslivets perspektiv relativt lite utrymme i uppföljningen på lärosätesnivå vars fokus ligger på examensmålen.

På institutionsnivå sker en viss uppföljning genom att följa alumnerna, vilket bedömargruppen inte anser vara tillräckligt.

Enligt självvärderingen är en viktig typ av uppföljning doktorandernas finansiering i form av forskningsmedel som söks i konkurrens både inom och utanför Sverige. Bedömarna instämmer i att lärosätet verkar stå sig bra i konkurrensen om forskningsmedel.

Lärosätet anger att kontakter med alumni används som input till utveckling av utbildningen, men någon systematik i inhämtningen har inte kunnat observeras. Lärosätesintervjuerna visar att fokus för kontakterna med arbetslivet är själva forskningen och att synpunkter på forskarutbildningen som sådan inte inhämtas i tillräcklig utsträckning. Bedömargruppen rekommenderar lärosätet att se över uppföljningen av arbetslivets perspektiv i dess helhet.

Sammantaget bedöms dock arbetslivets perspektiv vara tillfredsställande.