Bedömningsgrund: Forskarutbildningsämne

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till vetenskaplig grund och berövad erfarenhet är välmotiverad och adekvat.

Ämnets definition finns beskriven i självvärderingen. Den bedöms ligga inom internationellt etablerade forskningsområden. Den allmänna studieplanen innehåller dock ingen definition av ämnet, vilket gör att ämnets definition inte naturligt blir en del av den revidering av den allmänna studieplanen som sker vart tredje år i enlighet med universitetets kvalitetssystem för utbildning. Visserligen diskuteras den årligen i samband med institutionsmöten, men lärosätet borde ändå överväga att införa ämnesdefinitionen som en del av den allmänna studieplanen.

Det lokala målet att doktoranden ska visa breda kunskaper inom ämnet datavetenskap och fördjupad specialistkunskap inom minst ett av ämnets aktuella forskningsområden möter kraven från Högskoleförordningen väl. Aktuella forskningsområden tolkar vi som de delområden som nämns i självvärderingen. Utöver detta gör vi bedömningen att forskarutbildningsämnets djup till stor del också representeras i området för avhandlingen. Av självvärderingen, publikationslistor, exempel på kurser och till viss del från de individuella studieplanerna kan vi dra slutsatsen att utbildningen har koppling till vetenskaplig grund genom att forskarutbildningsämnet relaterar och förhåller sig till etablerade teorier, metoder och tekniker inom området, samt att utbildningen har koppling till beprövad erfarenhet och förhåller sig till etablerad praxis inom området.

Sammantaget bedöms aspekten forskarutbildningsämne vara tillfredsställande.

Bedömningsgrund: Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande.

Bedömargruppen rekommenderar dock lärosätet att följa upp det till synes låga deltagandet från handledarna i den seminarieserie som fakulteten arrangerar i handledning.

Av självvärderingen framgår att handledarstyrkan inom ämnet inkluderar fem professorer (inklusive en seniorprofessor) och sex docenter varav nästan alla är tillsvidareanställda vid lärosätet. I underlagen framgår även att handledarnas kompetens är adekvat i förhållande till doktorandernas inriktningar. Runt doktoranderna finns en grupp handledare som är aktiva i det internationella vetenskaps-samhället och i samverkansprojekt med det omgivande samhället. De publicerar överlag väl. Varje doktorand tilldelas en referensperson utan direkt koppling till doktorandens eller handledarnas forskningsprojekt, vilket är positivt och uppskattas av doktoranderna. Det finns ett aktivt samarbete mellan olika handledare, vilket i sin tur ger doktoranderna tillgång till en grupp av aktiva forskare. Av allt att döma kommer doktoranderna i kontakt med lärare och forskare med blandade nationaliteter och kön även om de flesta handledare är från Sverige. I handledargruppen är endast 27 procent kvinnor.

Det finns en process för handledarbyten som doktoranderna informeras om när studierna påbörjas. Processen redogörs för i dokumentet Regler för utbildning på forskarnivå. Eventuella handledarbyten ska årligen rapporteras till fakulteten. Enligt självvärderingen har problem mellan doktorand och handledare alltid kunnat åtgärdas utan handledarbyten.

Enligt lärosätets gemensamma regelverk för utbildning på forskarnivå får nu endast de som gått handledarutbildning vara huvudhandledare. Handledarnas kompetensutveckling, vetenskaplig och pedagogisk, sker till stor del genom deltagande i forskningsprojekt och genom undervisning. Förutom kurser i handledning på forskarnivå erbjuder fakulteten en seminarieserie om frågor som gäller handledning. Det verkar dock som att intresset från handledarhåll att delta i denna seminarieserie inte är särskilt stort - något som vi rekommenderar lärosätet att följa upp.

Handledarnas och lärarnas sammantagna kompetens och kompetensutveckling följs inte upp systematiskt i syfte att främja hög kvalitet i utbildningen. Bedömargruppen rekommenderar lärosätet att se över systematiken beträffande uppföljningen av handledarnas kompetensutveckling i handledningsfrågor.

Av självvärderingen och under intervjuerna framkommer att doktoranderna har möjlighet att i olika sammanhang framföra synpunkter på handledningen. Under intervjun med doktoranderna nämndes flera åtgärder som genomförts. Institutionen betonar betydelsen av uppföljningen av de individuella studieplanerna som ett medel för att följa upp hur handledning fungerar på individnivå, vilket är positivt. Som nämndes i det tidigare avsnittet finns det en process för handledarbyte som används då handledningen inte fungerar tillfredsställande. Det finns även en doktorandenkät på lärosätesnivå, men den är inte specifik för ämnet.

Institutionen har en kompetensförsörjningsplan, vars uppföljning är en del av lärosätets kvalitets-system för utbildningen. Vart tredje år sker en större genomgång och mindre revideringar sker varje år. Ett flertal exempel på åtgärder, inte bara externa rekryteringar utan även erbjudanden om intern utbildning och kompetensutveckling, nämns i självvärderingen. Kompetensbehov identifieras, bland annat baserat på pensionsavgångar, och leder vid behov till rekrytering. De olika typerna av kurser och aktiviteter bör ge stöd och förutsättningar för nyrekryterade att integreras i miljön.

Det sammantagna intrycket är dock att det inte finns någon systematisk process för att följa upp handledarnas kompetens i handledningsfrågor. Bedömargruppen rekommenderar därför lärosätet att initiera sådan uppföljning, samt att handledarnas deltagande i kompetensutvecklingsaktiviteter som rör handledning också följs upp.

Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas med en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildnings- mässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Bedömarna rekommenderar dock lärosätet att överväga att introducera en regelbunden seminarie- serie i syfte att utvidga forskningskontexten för doktoranderna.

Av självvärderingen med bilagda tabeller och publikationslistor drar bedömarna slutsatsen att det inom forskningsmiljön finns en forskning av betydande omfattning och av god kvalitet. Forskarna publicerar generellt sett väl både kvantitativt och kvalitativt, i samband med internationella konferenser och i internationella tidskrifter.

I självvärderingen framgår att forskarna är aktiva i olika nätverk och har omfattande samverkan med det omgivande samhället, vilket också bekräftades under intervjuerna. Doktoranderna involveras i denna samverkan genom de forskningsprojekt som finansierar doktorandanställningar. På det sättet får doktoranderna möjlighet att delta i projektgrupper, ge presentationer och samarbeta med andra projektmedlemmar för att skriva artiklar och utveckla mjukvara med mera. Institutionen garanterar dessutom varje doktorand medel för att årligen kunna delta i minst en internationell konferens eller annan internationell sammankomst. Lärosätet menar att en effekt av doktorandernas anknytning till olika nätverk syns i deras publikationslistor - något som bedömargruppen instämmer i. Samtliga doktorander med avlagd licentiatexamen som var aktiva under höstterminen 2016 har minst en publikation tillsammans med medförfattare som inte är verksamma vid Umeå universitet, vilket förstärker bilden av att doktoranderna är aktiva i olika nätverk.

Institutionen har en medveten strategi när det gäller utveckling av forskargrupper, vilket också bekräftades under intervjuerna. Samtliga forskargrupper ska ha minst tre disputerade forskare och minst en doktorand. Bedömarna menar att en sådan grupp kan vara något för liten för att kunna vara fullt funktionell. Dock har forskningen vid institutionen delats in i tematiska områden, inom vilka doktoranderna kan få en större kontext att verka i. Nya forskargrupper ansluts till något av dessa tematiska områden.

Från de individuella studieplanerna, och till viss del självvärderingen, framgår att doktorander har tillgång till relevanta kurser - både ämneskurser och övriga kurser. Vissa av dessa kurser kan doktoranderna läsa vid Umeå universitet, medan andra kurser ges av andra lärosäten. Doktoranderna har även möjligheter att delta i kurser på avancerad nivå. Doktoranddagar arrangeras regelmässigt två gånger per år där doktoranderna kan få återkoppling på sitt arbete från forskare utanför handledargruppen. Institutionsdagar, där även doktorander deltar, genomförs varje år. Inom de olika grupperna organiseras också workshops dit externa talare och andra forskargrupper regelbundet bjuds in. Även om ett antal gemensamma aktiviteter således genomförs inom miljön, borde lärosätet överväga ett mer systematiskt arbetssätt för att säkerställa doktorandernas tillgång till en större forskningskontext. Exempelvis skulle en regelbunden seminarieserie kunna tillföra en sådan systematik.

De utmaningar som lärosätet identifierar i sin självvärdering är framförallt den låga andelen kvinnor både i doktorandgruppen (cirka 20 procent) och i handledargruppen (27 procent). På den positiva sidan anges det relativt stora inslaget av personer från andra länder som finns i båda grupperna.

Forskarutbildningsmiljön följs systematiskt upp för att säkerställa hög kvalitet. Resultatet av uppföljningen omsätts vid behov i kvalitetsutvecklande åtgärder och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Enligt självvärderingen har institutionen flera instrument för kvalitetsuppföljning av forskarutbildnings-miljön. Den systematiska uppföljningen följer lärosätets gemensamma regelverk för forskar-utbildningen i ettårscykler, treårscykler och sexårscykler. Enligt självvärderingen är det emellertid främst rutinerna på institutionsnivå som säkerställer och utvecklar utbildningen. Förutom genom studierektors årliga individuella dialoger med doktoranderna och årliga uppföljningar av de individuella studieplanerna, kan doktoranderna vid institutionens doktoranddagar få återkoppling på pågående eller planerad forskning. Institutionens råd för forskning och forskarutbildning, där doktoranderna är representerade, är det beredande organ som tar hand om frågor som rör forskarutbildningen och dess vidareutveckling. Rådet föreslår nya inslag i forskarutbildningen, revideringar av den allmänna studieplanen och nya forskarutbildningskurser.

Institutionen organiserar också regelbundna forskarkollegier där miljöns status och utveckling diskuteras. Cirka 90 procent av doktoranderna avlägger licentiatexamen, vilket också fungerar som ett uppföljningsinstrument.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet miljö, resurser och område

Tillfredsställande

Aspektområdet miljö, resurser och område bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Avgränsningen av Forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden och beprövade erfarenheten är välmotiverad och adekvat. Definitionen bedöms ligga inom internationellt etablerade forskningsområden.

Vad gäller aspekten Personal rekommenderar bedömarna lärosätet att se över det till synes låga deltagandet i den seminarieserie om handledning som arrangeras av fakulteten. Detta för att säkra att handledarna kontinuerligt tar del av den senaste kunskapen inom området. Vi rekommenderar också lärosätet att initiera en process för att regelbundet följa upp handledarnas handledningskompetens och deras deltagande i olika slags kompetensutvecklande aktiviteter inom detta område. Handledarnas kompetens framstår inte desto mindre som adekvat med avseende på doktorandernas inriktningar och de publicerar sig överlag väl i bland annat internationella tidskrifter.

När det gäller aspekten Forskarutbildningsmiljö rekommenderar bedömarna lärosätet att överväga att introducera en regelbunden seminarieserie i syfte att tillföra en högre grad av systematik och ge doktoranderna tillgång till en bredare forskningskontext. I miljön bedrivs dock forskning av hög kvalitet och betydande omfattning. Likaså sker omfattande samverkan med omgivande samhället, bland annat i form av olika slags nätverk.

Bedömargruppen vill särskilt lyfta det goda exemplet att doktoranderna har tillgång till en referensperson som stöttar doktoranden. Denna person ingår inte i handledargruppen eller doktorandens forskningsaktiviteter.