Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Bedömargruppen rekommenderar dock lärosätet att ge doktoranderna en bredare grund när det gäller kunskaper om vetenskaplig metodik.

Måluppfyllelsen säkerställs framförallt genom

- krav på doktorandernas förkunskaper

- obligatoriska kurser

- deltagande i internationella projekt där doktoranderna även kan tillägna sig ämneskunskaper och metodikkunskaper från angränsande forskningsområden

- rutiner kring avhandlingen och disputationen

I den allmänna studieplanen anges behörighetskravet som 60 högskolepoäng inom datavetenskap på avancerad nivå, vilket bör ge en god start för doktoranderna. Kursdelen utgör 60-90 högskolepoäng för doktorsexamen, vilket bör ses som relativt normalt även om det finns lärosäten som inom området ställer högre minimikrav på omfattningen av kursdelen. Bedömargruppen noterar att forskar-utbildningens ämnesbredd och metodbredd inte definieras i den allmänna studieplanen. Som ämnesbredd anger studieplanen krav på två obligatoriska kurser (7,5 + 7,5 högskolepoäng) samt minst 15 högskolepoäng (av 37 högskolepoäng) valbara kurser inom ämnet datavetenskap. En ämnesbredd om 30 högskolepoäng inom forskarutbildningsämnet anser bedömarna vara i minsta laget, även om doktoranderna förutsätts ha med sig en hel del förkunskaper från tidigare studier på avancerad nivå.

Enligt självvärderingen kräver lärosätet att doktoranden sätter in sin avhandling i en större kontext som ska visa på en bredare ämneskunskap än den som direkt berör doktorandens eget avhandlingsarbete. Vid disputationen förväntas doktoranden kunna argumentera utifrån ett bredare perspektiv. Doktoranderna deltar även i granskningsarbete av forskningsartiklar och i skrivande av forskningsansökningar, vilket också ger viss bredd i ämneskunskaperna. Dessa aktiviteter dokumenteras i den individuella studieplanen.

När det gäller forskningsmetod genomför doktoranderna huvudsakligen empiriska studier med design, implementering och prestandautvärdering. Även simulering och bevisning av metoder/ algoritmer/teorem samt användarstudier förekommer. Inom ramen för den obligatoriska kursen Computing Science Research Methodology skriver doktoranderna en artikel som relaterar till det egna avhandlingsarbetet. Under intervjun framkommer att doktoranderna inom ramen för kursen inte får möjligheter att studera andra forskningsmetoder än sina egna. Visserligen kommer doktoranderna i kontakt med andra forskningsmetoder genom presentationer vid institutionen och genom deltagande på vetenskapliga konferenser, men detta är enligt bedömargruppen inte tillräckligt för att säkerställa en bred kunskap om forskningsmetoder. Bedömargruppen rekommenderar lärosätet att se över den nämnda kursen så att doktoranderna mer ingående får studera ett bredare spektrum av forsknings-metoder.

För att skapa progression bryts examensmålen ned till delmål på vägen fram till examensmålets uppfyllande. Examination av delmoment sker i forskarutbildningskurserna och genom att de bidrag som doktoranderna skickar till konferenser antas efter att ha blivit granskade.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljning omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Även om uppföljningen av enskilda doktoranders måluppfyllelse är tillfredsställande bör dock uppföljningen av utbildningen i sin helhet utvecklas mer. Ytterligare ett sätt att specifikt förbättra kvalitetssäkringen av avhandlingen skulle kunna vara att införa ett slutseminarium med extern granskning.

På doktorandnivå finns det flera instrument för att följa upp måluppfyllelsen, till exempel studierektorns årliga individuella samtal med doktoranderna, samt uppdateringen av den individuella studieplanen med doktorandens handledare och referensperson. Mallen för den individuella studieplanen är tillräckligt detaljerad för att kunna följa progressionen över tid genom att jämföra olika versioner av studieplanen. Även om studieplanen hade kunnat användas bättre i planeringen framförallt när det gäller dokumentation av avvikelser, så har lärosätet reflekterat över detta vilket resulterat i kontinuerliga förändringar. En del av återkopplingen på doktorandnivå sker genom publicerade artiklar och avhandlingar. Annan återkoppling sker genom regelbunden handledning. Mallen för den individuella studieplanen lyfter handledningens art och omfattning även om det inte alltid framgår tydligt att det finns systematik i handledningen. Ett sätt att förbättra kvalitetssäkringen skulle kunna vara att införa ett slutseminarium med extern granskning - något som tycks saknas i dagsläget men som har diskuterats. Cirka 90 procent av doktoranderna avlägger licentiatexamen som på det viset blir ett uppföljningsinstrument på vägen mot doktorsexamen.

Den systematiska uppföljningen av utbildningen som helhet följer det lärosätesgemensamma regel-verket för forskarutbildningen i ettårscykler, treårscykler och sexårscykler. Där finns bland annat specificerat en revideringscykel på tre år för allmänna studieplaner. Hur uppföljningen av utbildningen i sin helhet följs upp i övriga cykler redovisas inte tydligt i självvärderingen. Inte heller intervjuerna gav någon entydig bild. Lärosätet hänvisar till att studierektor får en överblick i samband med att studierektor följer upp samtliga individuella studieplaner och då har möjlighet att lyfta olika frågor.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Bedömargruppen rekommenderar dock lärosätet att göra kursen Doctoral Student Days in Computing

Science obligatorisk även för licentiatexamen, då denna kurs är viktig också för doktorander som avslutar sina studier med licentiatexamen.

I självvärderingen framgår att doktoranderna deltar i planering och genomförande av forskning redan i formuleringen av den individuella studieplanen och vidare under utbildningens gång. Doktoranderna får träning i att planera och hålla tidsramar bland annat genom att de bedriver forskning och skriver artiklar med givna tidsramar. Förmågan att presentera vetenskapligt material tränas genom att skriva vetenskapliga artiklar och rapporter som presenteras muntligt bland annat vid seminarier samt nationella och internationella konferenser. I den obligatoriska kursen Computing Science Research Methodology ska doktoranden tidigt i utbildningen välja en forskningsfråga och sedan välja adekvat metod för att besvara frågan, vilket är positivt. Traditionen att doktoranderna normalt arbetar i samarbetsprojekt med externa parter bidrar ytterligare till måluppfyllelse vad gäller förmågan att hålla tidsramar och att visa förutsättningar för att bidra till samhällets utveckling. I den obligatoriska kursen Doctoral Student Days in Computing Science tränas doktoranden i att själv presentera sin forskning, minst fyra gånger, samt i att diskutera och ta till sig också sådana forskningsresultat som inte direkt berör den egna avhandlingens fokus. Bedömargruppen noterar att kursen inte är obligatorisk för licentiatexamen. Lärosätet bör överväga att göra den obligatorisk även för licentiatnivån, då denna kunskap är viktig även för doktorander som avslutar sina studier med licentiatexamen.

Av självvärderingen framgår att alla doktorander från och med 2014 ska inkludera en populärvetenskaplig beskrivning av arbetet i sin avhandling, vilket tränar dem i att framföra sin forskning populärvetenskapligt. Doktoranderna författar också ett populärvetenskapligt pressmeddelande tillsammans med en forskningskommunikatör i samband med disputationen.

När det gäller att stödja andras lärande erbjuds doktoranderna att delta i undervisning, vilket de flesta gör. Bedömargruppen får av självvärderingen dock intrycket att omfattningen på undervisningen är relativt liten. I den obligatoriska kurs Computing Science Research Methodology får doktoranderna möjlighet att ge varandra återkoppling på utkast i syfte att stödja varandras lärande, vilket i någon mån bidrar till att uppfylla delmålet.

Sammantaget visar lärosätet att det säkerställer att doktoranderna får en god erfarenhet av att planera, presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i olika sammanhang nationellt och internationellt inom givna tidsramar. På det sättet tillägnar de sig goda förutsättningar att kunna bidra till samhällets utveckling.

Systematisk uppföljning av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling återkoppling sker till relevanta intressenter.

Även om uppföljningen av enskilda doktoranders måluppfyllelse är tillfredsställande bör dock uppföljningen av utbildningen i sin helhet utvecklas mer. Ytterligare ett sätt att förbättra kvalitetssäkringen av avhandlingen skulle kunna vara att införa ett slutseminarium med extern granskning.

Enligt självvärderingen finns det på doktorandnivå flera instrument för att följa upp måluppfyllelsen, till exempel studierektorns årliga individuella samtal med doktoranderna samt uppdateringen av den individuella studieplanen med doktorandens handledare och referensperson. Mallen för den individuella studieplanen är tillräckligt detaljerad för att kunna följa progressionen över tid genom att jämföra olika versioner av studieplanen. Även om studieplanen hade kunnat användas bättre i planeringen framförallt när det gäller dokumentationen av avvikelser, har lärosätet reflekterat över detta och gör kontinuerligt förändringar. En del av återkopplingen på doktorandnivå sker genom förfarandet med publicerade artiklar och avhandlingar. Annan återkoppling sker genom regelbunden handledning. Mallen för den individuella studieplanen lyfter handledningens art och omfattning även om det inte alltid framgår tydligt att det finns systematik i handledningen. Något som skulle förbättra kvalitetssäkringen av avhandlingen är införandet av ett slutseminarium med extern granskning - något som tycks saknas i dagsläget men som har diskuterats. Cirka 90 procent av doktoranderna avlägger licentiatexamen som på det viset blir ett uppföljningsinstrument på vägen mot doktorsexamen. Uppföljningen av måluppfyllelse på individuell nivå bedöms som tillfredsställande.

Den systematiska uppföljningen av utbildningen som helhet följer det lärosätesgemensamma regelverket för forskarutbildningen i ettårscykler, treårscykler och sexårscykler. Där finns bland annat specificerat en revideringscykel på tre år för allmänna studieplaner. Dock står det inte helt klart för bedömargruppen hur uppföljningen av utbildningen i sin helhet följs upp i övriga cykler. Lärosätet hänvisar till att studierektor får en överblick över utbildningen vid sina genomgångar av de individuella studieplanerna och har då möjlighet att lyfta olika frågo

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga at göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranderna har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Av självvärderingen framgår det att lärosätet gör bedömningen att den obligatoriska kursen Introduction to Research Ethics samt delar av den obligatoriska kursen Computing Science Research Methodology bör ge en grund för doktorandernas vetenskapliga och forskningsmässiga redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Genom att doktoranderna deltar aktivt i vetenskapssamhällets praktik genom publicering får de träning i det vetenskapliga hantverket, såväl internt som externt inom samverkansprojekt. Lärosätet gör gällande att detta sammantaget bidrar till att säkerställa doktorandernas intellektuella självständighet, vetenskapliga och forskningsmässiga redlighet och förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Bedömargruppen instämmer i den bedömningen. De två nämnda kurserna samt det faktum att miljön, och normalt doktoranderna, har ett utbrett projektsamarbete med externa parter där forskningsresultaten ofta ska komma till användning bidrar till att doktoranderna når fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används. Bedömargruppens uppfattning är att också andra befintliga kurser borde bidra till måluppfyllelsen vad avser värderingsförmåga och förhållningssätt, exempelvis Philosophy of Science.

I självvärderingen framkommer att det vid licentiatseminarium och disputation ställs tydliga krav på den vetenskapliga dialogen som doktoranden ska kunna föra. Det ställs också tydliga krav på en ökad grad av självständighet i det vetenskapliga arbetet. I de tidiga artiklarna finns förväntningar på "hantverket" medan det i de senare artiklarna ställs allt högre krav på att doktoranden ska vara mer drivande och styrande.

Den progression som beskrivs i självvärderingen innebär att examensmålen bryts ner till delmål på vägen fram till examensmålet. Examination av delmoment sker dels i forskarutbildningskurserna, dels när de bidrag som doktoranderna skickar till konferenser antas efter att ha blivit granskade. De individuella studieplanerna är tillräckligt detaljerade för att det ska gå att följa progressionen över tid genom att jämföra olika versioner.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Bedömargruppen rekommenderar dock lärosätet att förbättra kvalitetssäkringen av avhandlingen genom att införa ett slutseminarium med extern granskning.

Enligt självvärderingen finns det på doktorandnivå flera instrument för att följa upp måluppfyllelsen, till exempel studierektorns årliga individuella samtal med doktoranderna samt uppdatering av den individuella studieplanen med doktorandens handledare och referensperson. Mallen för den individuella studieplanen är tillräckligt detaljerad för att kunna följa progression över tid genom att jämföra olika versioner av studieplanen. Även om studieplanen hade kunnat användas bättre i planeringen och framförallt när det gäller dokumentationen av avvikelser, så har lärosätet reflekterat över detta och gör kontinuerligt förändringar. En del av återkopplingen på doktorandnivå sker genom förfarandet med publicerade artiklar och avhandlingar. Annan återkoppling sker genom regelbunden handledning. Mallen för den individuella studieplanen lyfter handledningens art och omfattning även om det inte alltid tydligt framgår att det finns systematik i handledningen. Något som skulle förbättra kvalitetssäkringen är införandet av ett slutseminarium med extern granskning - något som tycks saknas i dagsläget men som har diskuterats. Cirka 90 procent av doktoranderna avlägger licentiatexamen som på det viset blir ett uppföljningsinstrument på vägen mot doktorsexamen. Uppföljningen av måluppfyllelse på doktorandnivå bedöms som tillfredsställande.

Den systematiska uppföljningen av utbildningen som helhet följer det lärosätesgemensamma regelverket för forskarutbildningen i ettårscykler, treårscykler och sexårscykler. Där finns bland annat specificerat en revideringscykel på tre år för allmänna studieplaner. Dock står det inte helt klart för bedömargruppen hur uppföljningen av utbildningen i sin helhet följs upp i övriga cykler. Lärosätet hänvisar till att studierektor får en överblick över utbildningen vid sina genomgångar av de individuella studieplanerna och har då möjlighet att lyfta olika frågor.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Aspektområdets utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Bedömarna noterar dock att ett utvecklingsområde föreligger beträffande doktorandernas kunskaps-bredd inom forskningsmetodik. Något som också generellt skulle förbättra kvalitetssäkringen av avhandlingen är införandet av ett slutseminarium med extern granskning.

Kursdelens omfattning kan anses vara tämligen normal, även om kursdelen vid en del andra lärosäten är större. Ämnesbredden omfattar 30 högskolepoäng inom forskarutbildningsämnet varav hälften utgörs av obligatoriska kurser, vilket bedömargruppen dock anser vara i minsta laget. Den obligatoriska metodkursen fokuserar doktorandernas egna metodval i avhandlingsarbetet, men bedömargruppen rekommenderar att ett bredare spektrum av forskningsmetoder behandlas inom ramen för denna kurs. Såväl kursutbudet i dess helhet som förkunskapskraven och deltagandet i forskningsprojekt med mera bidrar inte desto mindre sammantaget till intrycket att måluppfyllelsen vad gäller bred kunskap och förståelse säkerställs.

Det egna avhandlingsarbetet, skrivandet av artiklar och rapporter samt samverkan med externa parter bidrar till måluppfyllelse vad gäller förmågan att hålla givna tidsramar och att bidra till samhällets utveckling. Inom ramen för obligatoriska kurser, vid internationella konferenser och i mer populärvetenskapliga sammanhang tränas doktorandens förmåga att skriftligen och muntligen diskutera forskningsresultat. Doktorandens förmåga att stödja andras lärande främjas genom institutionstjänstgöring i form av undervisning, men bedömargruppens intryck är att den tid som doktorander ägnar åt undervisning är relativt liten. Sammantaget anser likväl bedömargruppen att utbildningen säkerställer måluppfyllelse vad avser kunskapsformen färdighet och förmåga.

Inslag av forskningsetik i kursdelen, arbetet med publicering i vetenskapliga publikationer och samarbetsprojekten med aktörer i universitetets omvärld bidrar sammantaget till måluppfyllelse vad avser vetenskaplig redlighet, förmågan till forskningsetiska bedömningar och insikt i vetenskapens möjligheter och begränsningar. Under avhandlingsarbetets gång sker en progression vad gäller kravnivån beträffande grad av självständighet i det vetenskapliga arbetet. Måluppfyllelsen av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt anser bedömargruppen sammanfattningsvis vara säkerställd.