Universitetskanslersämbetet instämmer i bedömargruppens ställningstagande.

Sammantaget visar underlagen att utbildningens kvalitet är ifrågasatt.

Umeå universitet har 2016 rekryterat en ny professor i ekonometri som ersätter en professor som har gått i pension. Tar man hänsyn till denna nyrekrytering anser bedömargruppen att någon brist på handledarresurser inom forskarutbildningen i ekonometri inte kan förväntas, men vill samtidigt peka på att detta forskningsprogram lutar sig främst mot en enda person med specialinriktning mot ekonometri med bistånd av personal från enheten för nationalekonomi med kompetens inom tillämpad ekonometri som kan vara biträdande handledare.Som en separat forskarutbildningsmiljö är forskningen i ekonometri tunn, vilket är en klar brist. Det kan vidare konstateras att denna miljö torde ha varit tunn under flera år, med sju doktorander på 25 år. Den nyanställde professorn har en god publikationslista, men en välmeriterad professor kan inte skapa en forskarutbildningsmiljö. Sammantaget bedöms inte aspektområdet miljö, resurser och område vara tillfredsställande.

Avseende aspektområdet utformning, genomförande och resultat är programmet i ekonometri i de delar utformningen av programmet är snarlikt programmet i nationalekonomi sammantaget tillfredställande. Denna slutsats vilar i stor utsträckning på att ekonometriprogrammet förutsätts följa samma rutiner och regler som nationalekonomiprogrammet. I de delar det går att göra en bedömning av ekonometriprogrammet ensamt finns flera svagheter i genomförandet som tillsammans med avsaknaden av resultat ligger till grund för bedömningen att aspektområdet sammantaget inte är tillfredställande. När det gäller kunskap och förståelse avseende forskning inhämtas dessa på metodkurserna, i avhandlingsarbetet och via handledning. I den allmänna studieplanen saknas ett krav på ensamförfattarskap, vilket enligt bedömargruppen är en svaghet. Avsaknaden av särskild seminarieverksamhet, för att garantera en tillräckligt fördjupande diskussion i forskarutbildningsämnet, är en svaghet. Detta ser bedömargruppen som ett viktigt utvecklingsområde. När avhandlingen börjar närma sig färdigställande hålls ett slutseminarium. Bedömargruppen anser att man inom ekonometri bör använda sig av externa granskare i senare stadier av avhandlingsarbetet och i synnerhet vid slutseminariet med tanke på att ekonometriforskarna är så få vid enheten. Detta anser bedömargruppen vara ett viktigt utvecklingsområde.

Avseende arbetslivets perspektiv är det i flera avseenden oklart huruvida doktoranderna i ekonometri omfattas av olika inslag i utbildningen såsom medverkan i undervisning eller Företagsforskarskolan, vilket får till följd att arbetslivets perspektiv bedöms som inte tillfredställande. Doktoranderna har inflytande vid en mängd viktiga beslut inom Umeå universitet och Handelshögskolan. Det finns en viss manlig dominans bland handledarna i ekonometri. Emellertid finns en medvenhet om problemet och möjligheter att arbeta med det. På olika nivåer i verksamheten sker uppföljning och återkoppling, vilket innebär att brister torde upptäckas och kunna åtgärdas tämligen snabbt.

Programmets förmåga att generera doktorsavhandlingar de senaste åren har varit svag och om en snäv definition av forskarutbildningsmiljön tillämpas så att denna enbart omfattar ekonometri, framträder en mycket liten miljö som består av enstaka forskare. Med denna produktion är det tämligen uppenbart att programmet inte varit prioriterat av Umeå universitet. Bedömargruppen vill understryka att det inte är kvaliteten på de involverade forskarna som ifrågasätts. Miljön kan möjligen anses ha blivit snävt bedömd, men bedömningen är inte orimlig eftersom lärosätet självt har ansett att nationalekonomi och ekonometri är så åtskilda att de bör ha olika forskarutbildningsprogram. Detta innebär att utbildningen inte är tillfredställande med avseende på aspektområdena "Miljö, resurser och område" samt " Utformning, genomförande och resultat". En följd härav blir att programmet inte heller är tillfredställande ur arbetslivets perspektiv. Vad gäller de aspektområden och perspektiv som får bedömningen tillfredställande, så vilar bedömningen främst på gällande regler och rutiner och inte på faktisk verksamhet.

Avslutningsvis vill bedömargruppen betona att Umeå universitet i självvärderingen återkommande hänvisar till rutiner och regler som också gäller för forskarutbildningen i nationalekonomi. Skulle forskarutbildningen i ekonometri istället ses som en inriktning under nationalekonomi skulle bedömningen bli annorlunda och väsentligt mer positiv, vilket påpekats flertalet gånger i yttrandet.