Bedömningsgrund: Forskarutbildningsämne

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden och beprövad erfarenhet är välmotiverad och adekvat.

I självvärderingen definieras forskarutbildningsämnet som "statistiska metoder för att analysera ekonomiska data". Ekonometri används således för att bland annat testa ekonomisk-teoretiska hypoteser i syfte att kunna kvantifiera olika ekonomiska samband. Denna definition är en av de etablerade och är oproblematisk.

De obligatoriska kurser som ges inom forskarutbildningen är matematik (15 högskolepoäng), mikroekonomi (15 högskolepoäng), makroekonomi (15 högskolepoäng) och ekonometri (30 högskolepoäng). Det som skiljer forskarutbildningen i ekonometri från den i nationalekonomi vid Umeå universitet är därmed att det ingår 15 högskolepoäng till i ekonometri istället för avhandlingsinriktade kurser, men då avhandlingsämnet rimligen torde vara inom ekonometri är det inte någon större skillnad i praktiken. Vidare gäller samma obligatoriska krav på kurser i ämnet nationalekonomi som de som gäller för forskarutbildningen i nationalekonomi. Då kraven på nationalekonomikurser är likadana, kan frågan ställas varför det behövs ett separat program för ekonometri. En möjlighet kunde vara att låta forskarstuderande med intresse för ekonometri betraktas som nationalekonomer med ekonometriinriktning. Någon tydlig motivering till varför det finns ett separat program är svår att finna i självvärderingen. Vid intervjuerna förklarades uppdelningen av historiska skäl samt att uppdelningen sannolikt underlättat finansieringen av en professur i ekonometri.

Bedömningsgrund: Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande.

Umeå universitet har 2016 rekryterat en ny professor i ekonometri som ersätter en professor som har gått i pension. Det förväntas att den nya professorn som är en teoretisk ekonometriker med inriktning mot paneldatamodeller och chocker kommer att utveckla forskarutbildningen. Förutom personalen vid enheten för nationalekonomi, räknar lärosätet även in en professor inom enheten för statistik som en viktig resurs. Vidare nämns att det finns en post doc och en adjungerad lektor vid enheten som har en doktorsexamen i ekonometri. Lärosätet har dock endast tagit upp tre personer som handledarresurser höstterminen 2016. En har inte någon tjänst, en har en heltidstjänst men är dessutom rektor för Handelshögskolan vid Umeå universitet och en professor emeritus har gått i pension och anges inte ha någon tjänst. Vid ingången av höstterminen 2016 måste därför den snävare kretsen handledare inom ekonometri anses vara begränsad, vilket är en brist. Tar man hänsyn till nyrekryteringen blir läget ljusare, men det måste sägas att detta forskningsprogram i så fall lutar sig främst mot en enda person med specialinriktning mot ekonometri. Då den nya professorn, som inte är listad som handledare i denna utvärdering, kan förväntas ta sig an ett par doktorander och om hänsyn tas till att antalet doktorander på ekonometriprogrammet varit begränsat, anser bedömargruppen att någon brist på handledarresurser inom forskarutbildningen i ekonometri inte kan förväntas.

Om kretsen av potentiella handledare vidgas till att gälla hela enheten för nationalekonomi finns sju professorer och åtta lektorer, varav fyra docenter, som representerar enhetens forskningsområden. Utöver detta finns nio personer med visstidsanställning som är en del av forskningsmiljön. Enheten för nationalekonomi har en inriktning mot offentlig ekonomi samt miljö- och naturresursekonomi, där både teoretisk och empirisk forskning bedrivs. I denna grupp finns stor erfarenhet och kompetens inom tillämpad ekonometri, varför många här kan förväntas vara värdefulla som biträdande handledare inom ekonometriprogrammet.

Forskarna vid enheten har utrymme för kompetensutveckling, det vill säga forskning i tjänsten. Enligt självvärderingen uppgår lektorernas forskningstid till minst 20 procent och docenternas till minst 30 procent av heltidstjänstgöring. Professorer har cirka 40 procent forskningstid i tjänsten, vilket garanteras av fakultetsmedel. Detta torde vara tillräckligt.

Handledarnas och lärarnas sammantagna kompetens och kompetensutveckling följs systematiskt upp i syfte att främja hög kvalitet i utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Uppföljning av kompentens tycks vara densamma som för forskarutbildningen i nationalekonomi. Det finns en kompetensförsörjningsplan som revideras årligen och redovisas för Handelshögskolans styrelse och den samhällsvetenskapliga fakultetsledningen. Umeå universitet arbetar emellertid med att få ackreditering för The Association to Advance Collegiate Schools of Business (AACSB), vilket innebär en viss formalisering av kvalitetsarbetet inom skolan i stort vilket också kan förväntas leda till en ökad kontroll och uppföljning av lektorernas och professorernas kompetens.

Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har inte en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker inte med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Bedömningen av forskningen i ekonometri är inte enkel då programmet utvärderas just när den ledande forskaren inom ekonometri byts ut. En framåtblickande bedömning bör utgå från den nyanställde professorns forskning som utgör den forskning inom enheten för nationalekonomi som är direkt inriktad mot ekonometri. Han har en god publikationslista inom teoretisk ekonometri med ett flertal publikationer i Econometric Theory, vilken tillhör topptidskrifterna inom specialområdet ekonometri och dessutom ingår i gruppen av de 50 högst rankade tidskrifterna inom nationalekonomi. Det måste dock påpekas att även om den nyanställde professorn är välmeriterad utgörs miljön vid en snäv definition av en enda forskare. Med tanke på att det också bara utexaminerats en enda doktorand de senaste fem åren, är det svårt att se det som en forskarutbildningsmiljö att tala om. Det finns ett värde i att doktorander har andra doktorander att utbyta erfarenheter med. Detta är inte möjligt om det endast finns en doktorand i miljön. En tillbakablickande bedömning ger en än mer mörk bild. Det är inte lätt att hitta några särdeles starka forskningspublikationer som är direkt inriktade mot ekonometri de senaste åren. Slutsatsen här blir att som en separat miljö är forskningen i ekonometri tunn, vilket är en klar brist. Det kan vidare konstateras att denna miljö torde ha varit tunn under flera år, med sju doktorander på 25 år. Därför är det tveksamt om Umeå universitet har haft ambitionen att kontinuerligt bedriva forskarutbildning inom ekonometri i någon acceptabel omfattning.

Emellertid kan det hävdas att det är oklart var gränsen ska dras för forskarutbildningsmiljön. I självvärderingen påpekas att forskningen i ekonometri och nationalekonomi är ömsesidigt beroende av varandra. Vidare pekas i självvärderingen på att forskarutbildningsmiljön inom ekonometri också kan anses innefatta enheten för statistik där det också finns kompetens inom ekonometri. Detta får ses som en rimlig men generös tolkning. Någonstans måste emellertid en gräns dras, eller så behöver det tydliggöras varför en separat forskarutbildning i ekonometri behövs. Att det vid enheten för nationalekonomi säkert funnits välgrundade skäl för att finansiera en välbehövlig professur i ämnet betvivlar inte bedömargruppen. Bedömargruppen anser likaså att såväl teoretiska som tillämpade ekonometrikunskaper är mycket viktiga för nationalekonomiämnet. Bedömargruppen har dock att utvärdera ett forskarutbildningsprogram i ekonometri och denna miljö har brister.

Om hela enheten för nationalekonomi betraktas som forskarutbildningsmiljön, då ekonometriprogrammet trots allt är lokaliserat på denna enhet, blir denna rikare och ekonometri kan ses som en av inriktningarna. Det kan också nämnas att självvärderingarna för de båda programmen i stora stycken är väldigt lika, vilket explicit också uttalas. Med denna mer inkluderande definition av forskarutbildningsmiljön blir analysen den samma för nationalekonomi och ekonometri. Bedömargruppen kan i så fall konstatera att forskningen vid enheten i sin helhet är omfattande och på god internationell nivå inom framförallt offentlig ekonomi och miljöekonomi.

Forskarutbildningsmiljön följs systematiskt upp för att säkerställa hög kvalitet. Resultatet av uppföljningen omsätts vid behov i kvalitetsutvecklande åtgärder och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Av självvärderingen framgår att det långsiktiga arbetet för att säkerställa enhetens samlade kompetens sker genom en kompetensförsörjningsplan som revideras årligen och redovisas för Handelshögskolans styrelse och den samhällsvetenskapliga fakultetsledningen. Lärosätet konstaterar att vid en tillbakablick har forskningsområden som arbetsmarknadsekonomi och ekonometri varit starka och länkade till varandra. Dessa områden har dock varit på tillbakagång, men genom rekryteringar de senaste åren av nya professorer finns det nu utvecklingsmöjligheter inom dessa områden. Det finns med andra ord en potential, snarare är något annat. Då det i princip inte har funnits någon forskarutbildningsmiljö de senaste åren finns det inte heller underlag för att uttala sig om uppföljningen.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet miljö, resurser och område

Aspektområdet miljö, resurser och område bedöms inte vara tillfredsställande.

Definitionen av forskarutbildningsämnet är adekvat och system för säkerställande av kompetens är tillfredställande. Bedömningen av personal och forskarutbildningsmiljö är beroende av hur snävt forskarutbildningsmiljön definieras. Vid en snäv avgränsning av miljön till forskare med inriktning mot ekonometri blir miljön och personalsituationen inte tillfredställande. Omfattningen av programmet är liten; endast en doktorand var registrerad 2012-2016. Det är dock oklart var gränsen ska dras för forskarutbildningsmiljön. Lärosätet behöver tydliggöra varför en separat forskarutbildning i ekonometri behövs. Bedömargruppen anser att såväl teoretiska som tillämpade ekonometrikunskaper är mycket viktiga för nationalekonomiämnet. Bedömargruppen har dock att utvärdera ett forskarutbildningsprogram i ekonometri och denna miljö har brister.

Vidgas personal och forskarutbildningsmiljö till att gälla hela enheten för nationalekonomi är emellertid såväl personal som miljö tillfredställande. En relativt enkel lösning på detta problem är att låta ekonometri utgöra en inriktning inom forskarutbildningen i nationalekonomi.