Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer inte genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Forskarutbildningen i ekonometri och därmed självvärderingen samt den allmänna studieplanen är som nämnts mycket likartade forskarutbildningen i nationalekonomi. Därmed borde också bedömningen av dessa två utbildningar bli snarlika. Det måste dock sägas att med tanke på att det endast utexaminerats en doktorand på ekonometriprogrammet under senare år, är underlaget som lärosätet redovisar och som kan bedömas av liten omfattning. Svårigheterna att göra en bedömning av genomförandet påverkar därför bedömningen i sig.

I utbildningen ingår ett tämligen stort kurspaket om 105 högskolepoäng. De obligatoriska kurserna utgör 75 högskolepoäng och består av matematiska metoder (15 högskolepoäng), ekonometri (30 högskolepoäng), mikroekonomi (15 högskolepoäng) och makroekonomi (15 högskolepoäng). Dessa kurser är viktiga för att ge bred kunskap och förståelse för nationalekonomi. Utöver dessa 75 högskolepoäng är 30 högskolepoäng valfria. Lärosätet erbjuder de obligatoriska kurserna vid enheten för nationalekonomi. Doktoranderna examineras på kurserna huvudsakligen genom skriftliga examina och fördjupningsuppgifter.

Den obligatoriska kursdelen är tämligen omfattande, varför frågan kan ställas om detta påverkar genomströmningen och tiden det tar att disputera. Det finns ingen separat statistik på hur lång tid det tar att disputera på ekonometriprogrammet, vilket sannolikt beror på det mycket begränsade antalet doktorander på detta program. Sedan starten av programmet har sju avhandlingar i ekonometri producerats. Under de senaste fem åren har det endast funnits en doktorand inom forskarutbildningsämnet. Detta måste ses som en brist i sig.

När det gäller forskningsmetodik, kunskap och förståelse avseende forskning inhämtas denna kunskap dels på metodkurserna och därefter i avhandlingsarbetet och via handledning. Kraven på avhandlingen framgår av den allmänna studieplanen. Det framgår att texterna i avhandlingen "ska doktoranden ha författat ensam eller gemensamt". Det finns alltså inget krav på ensamförfattarskap, vilket enligt bedömargruppen är en svaghet. Krav på minst en egenförfattad artikel i avhandlingen kan säkerställa att varje enskild doktorand har den kunskap och förståelse som examensmålen uppställer. Det ska sägas att ett sådant krav sannolikt inte skulle påverka verksamheten i någon större utsträckning eftersom avhandlingarna redan nu innehåller egenförfattade artiklar.

Det finns ett välfungerande utbyte mellan nationalekonomi och ekonometri, och den delade seminarieverksamheten är därför troligen både effektiv och värdefull. Det kan dock ifrågasättas om den är tillräcklig för forskarutbildningen i ekonometri. De enda som rimligtvis presenterar forskning med teorigrund i ekonometri, snarare än enbart tillämpad nationalekonomi, torde vara de egna forskarstudenterna. Avsaknaden av särskild seminarieverksamhet, för att garantera en tillräckligt fördjupande diskussion i forskarutbildningsämnet, är en svaghet. Programmets mycket begränsade storlek torde dock göra detta praktiskt omöjligt, såvida det inte går att anordna seminarieverksamhet med ekonometriker vid andra lärosäten inom eller utanför landets gränser. Detta ser bedömargruppen som ett viktigt utvecklingsområde.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljning omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

I avhandlingsarbetet följs kunskapsinhämtning och resultat upp genom handledning och av forskarutbildningsansvarig på enheten. Utöver detta är den individuella studieplanen ett hjälpmedel. Dessutom finns ett handledarkollegium där avhandlingar följs upp. Uppföljning av avhandlingsarbetet framgår av den allmänna studieplanen och har delvis formaliserats så att doktoranden först ska lägga fram en forskningsplan med redogörelse för hittillsvarande och fortsatt planerat arbete. Detta ska ske senast ett år efter det att forskarutbildningen har inletts. Inom två år från starten av forskarutbildningen ska delar av avhandlingsarbetet presenteras och granskas av en särskild läsare. Normalt sett är det en avhandlingsuppsats som läggs fram. När avhandlingen börjar närma sig färdigställande hålls ett slutseminarium. Vid slutseminariet utses två granskare för varje del av avhandlingen. En av granskarna ska vara lektorskompetent. Detta är bra men bedömargruppen anser att man inom ekonometri bör använda sig av externa granskare i senare stadier av avhandlingsarbetet och i synnerhet vid slutseminariet med tanke på att ekonometriforskarna är så få vid enheten. Detta anser bedömargruppen vara ett viktigt utvecklingsområde.

I självvärderingen sägs vidare att arbete med utformande av individuella studieplaner pågår, men att beslut om utformningen ännu inte är fattat. Enligt bedömargruppen är individuella studieplaner viktiga instrument för individuell uppföljning och måluppfyllelse. Den enda individuella studieplan som inkom är tämligen sparsmakad, där doktoranden kortfattat skriver vilka kurser som tagits och ska tas samt vilken termin avhandlingen ska vara klar. På grund av programmets begränsade storlek går det inte att göra en ordentlig uppföljning av arbetet med de individuella studieplanerna.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

En grundläggande förutsättning för att doktorander ska uppnå god färdighet och förmåga är att det till forskarutbildningen rekryteras lämpliga kandidater. Rekryteringsprocessen till ekonometriprogrammet tycks vara densamma som gäller vid enheten för nationalekonomi överlag, vilken bedöms vara väl strukturerad. Minst tre forskare läser ansökningarna. Lärosätet påpekar också att söktrycket till forskarutbildningen i nationalekonomi har varit högt de senaste åren. Inget nämns specifikt om söktryck eller rekrytering till ekonometriprogrammet, varför denna antagningsprocess är svårare att bedöma.

Det ska påpekas att det finns en skillnad i särskild behörighet mellan nationalekonomiprogrammet och ekonometriprogrammet så till vida att det enligt den allmänna studieplanen krävs 60 högskolepoäng i statistik eller matematisk statistik, utöver 90 högskolepoäng i nationalekonomi, för att vara behörig till ekonometriprogrammet. Detta innebär att det är högre krav för att komma in på ekonometriprogrammet.

Förmåga att bedriva forskning och kommunikationsfärdighet erhåller doktorander skriftligt via avhandlingsarbetet och muntligt på seminarier, konferenser och undervisning. Genom undervisning får doktoranderna erfarenhet av att redovisa och förmedla kunskap inom sitt specialistområde. Det framgår även av självvärderingen att doktoranderna förväntas delta vid minst en internationell konferens och presentera sin egen forskning. Det framgår också att doktoranden inledningsvis förväntas arbeta med samförfattade uppsatser, för att efter två år vara redo för att skriva egenförfattade uppsatser. Detta får anses vara en god och naturlig progression.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Inte heller i detta avseende gör Umeå universitet någon skillnad mellan forskarutbildningarna i nationalekonomi och ekonometri. Doktorandernas planering av sin forskning och säkerställande av deras färdighet och förmåga sker bland annat vid seminarier och varje doktorand ska vid minst tre tillfällen presentera det egna avhandlingsarbetet vid enhetens seminarium. Dessa tre kontrollstationer torde vara viktiga för att bedöma färdighet och forskningsförmåga.

Den sista kontrollstationen för säkerställandet av färdighet och förmåga sker i samband med disputation då en opponent som är vetenskapligt meriterad och med särskild kompetens inom avhandlingsområdet granskar avhandlingen. Lärosätet har även en noga sammansatt betygsnämnd med kompetens inom området.

Ett annat kvalitetsmått är doktoranders förmåga att publicera sina arbeten i bra forskningstidskrifter. Då det bara har varit en doktorand de senaste fem åren inom ekonometri, går det inte att dra några slutsatser om detta. Bedömargruppen noterar dock att den senaste doktoranden lyckats publicera en samförfattad artikel i en internationell forskningstidskrift. Detta är ett gott tecken på viljan att nå ut med sin forskning och att bli bedömd.

Bedömargruppen finner att måluppfyllelsen avseende förmåga och färdighet är tillfredställande så länge ekonometriprogrammet behandlas som en del av nationalekonomiämnet. Denna slutsats vilar i stor utsträckning på att huvudsakligen samma organisation och system för kvalitetssäkring som för programmet i nationalekonomi tillämpas.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Då såväl självvärderingarna som de allmänna studieplanerna med undantag för några mindre delar är identiska för forskarutbildningarna i nationalekonomi och ekonometri vad gäller denna aspekt blir bedömningen i tillämpliga delar också densamma.

Intellektuell självständighet kan bedömas och säkerställas delvis genom skriftlig och muntlig examination på kursdelen. Enligt självvärderingen framgår också att examinationen på kursdelen huvudsakligen är skriftlig och därmed sannolikt individuell. En annan viktig indikation på självständighet är förmåga att egenförfatta forskningsartiklar. Lärosätet uppger att avhandlingarna består av "vanligtvis två samförfattade och två egenförfattade" artiklar. I den allmänna studieplanen framgår att minst en artikel bör vara egenförfattad. Bedömargruppen rekommenderar Umeå universitet att ersätta "bör" med ett "ska" i denna formulering för att därmed underlätta en individuell bedömning gentemot den allmänna studieplanen. Lärosätet ställer krav på att avhandlingen ska innehålla en relativt omfattande kappa där doktoranden visar prov på att självständigt förhålla sig till den aktuella forskningen. Bedömargruppen ser positivt på detta.

Forskarutbildningen innehåller ingen specifik kurs i forskningsetik eller forskningsmässig redlighet, men lärosätet menar att processen att skicka in material till forskningstidskrifter och sedan få kommentarer därifrån kopplar till vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra etiska avvägningar. Lärosätet uppmuntrar vidare doktorander att söka extern finansiering för exempelvis konferensdeltagande och deltagande i kurser utanför det egna lärosätet. Denna process kan anses kräva intellektuell självständighet, förmåga att göra forskningsetiska avvägningar och insikt i vetenskapens möjligheter och begränsningar. Detta kräver också förmåga att formulera vilken roll forskningen kan spela för samhället.

Vid enheten för nationalekonomi har en kurs i att söka forskningspengar utvecklats. Examinationen består i att skriva en forskningsansökan och att kritiskt granska andras ansökningar. Detta främjar självständighet och då forskningsansökningar ofta innefattar forskningsetiska ställningstaganden är detta en bra och viktig övning.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Med undantag för intellektuell självständighet sker systematisk uppföljning av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Detta sker i huvudsak vid handledningsmöten och interna seminarier, samt vid slutseminarium och disputation. Beträffande säkerställandet av intellektuell självständighet, ser bedömargruppen det som en svaghet att det inte finns något krav på egenförfattade artiklar i avhandlingen.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget vara inte tillfredsställande.

Det är svårt att hävda att ett program som lyckats utexaminera en doktorand de senaste fem åren uppvisar tillfredsställande resultat. I de delar utformningen av programmet är snarlikt programmet i nationalekonomi är det sammantaget tillfredställande. Denna slutsats vilar i stor utsträckning på att ekonometriprogrammet förutsätts följa samma rutiner och regler som nationalekonomiprogrammet. I de delar det går att göra en bedömning av ekonometriprogrammet ensamt finns flera svagheter i genomförandet som tillsammans med avsaknaden av resultat ligger till grund för bedömningen att aspektområdet sammantaget inte är tillfredställande.

När det gäller kunskap och förståelse avseende forskning inhämtas dessa på metodkurserna, i avhandlingsarbetet och via handledning. Av den allmänna studieplanen framgår att texterna i avhandlingen "ska doktoranden ha författat ensam eller gemensamt". Det finns alltså inget krav på ensamförfattarskap, vilket enligt bedömargruppen är en svaghet. Avsaknaden av särskild seminarieverksamhet, för att garantera en tillräckligt fördjupande diskussion i forskarutbildningsämnet, är en svaghet. Detta ser bedömargruppen som ett viktigt utvecklingsområde. När avhandlingen börjar närma sig färdigställande hålls ett slutseminarium. Vid slutseminariet utses två granskare för varje del av avhandlingen. En av granskarna ska vara lektorskompetent. Detta är bra men bedömargruppen anser att man inom ekonometri bör använda sig av externa granskare i senare stadier av avhandlingsarbetet och i synnerhet vid slutseminariet med tanke på att ekonometriforskarna är så få vid enheten. Detta anser bedömargruppen vara ett viktigt utvecklingsområde.

Förmåga att bedriva forskning och kommunikationsfärdighet erhåller doktorander skriftligt via avhandlingsarbetet och muntligt på seminarier, konferenser och undervisning. Genom undervisning får doktoranderna erfarenhet av att redovisa och förmedla kunskap inom sitt specialistområde. Doktoranderna förväntas också delta vid minst en internationell konferens och presentera sin egen forskning. Vidare framgår att doktoranden inledningsvis förväntas arbeta med samförfattade uppsatser, för att efter två år vara redo för att skriva egenförfattade uppsatser. Detta får anses vara en god och naturlig progression.

Intellektuell självständighet kan bedömas och säkerställas delvis genom skriftlig och muntlig examination på kursdelen. Enligt självvärderingen framgår också att examinationen på kursdelen huvudsakligen är skriftlig och därmed sannolikt individuell. En annan viktig indikation på självständighet är förmåga att egenförfatta forskningsartiklar, något som inte är ett formellt krav. Ett sådant krav skulle säkerställa att doktoranderna kan forska självständigt när de disputerar. Lärosätet ställer däremot krav på att avhandlingen ska innehålla en relativt omfattande kappa där doktoranden visar prov på att självständigt förhålla sig till den aktuella forskningen. Bedömargruppen ser positivt på detta.