Bedömningsgrund: Forskarutbildningsämne

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga miljön är välmotiverad och adekvat.

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet är vetenskapligt väl motiverad både i förhållande till andra discipliner och till egna specialiseringar, vilket framgår av självvärderingen. Ämnet är definierat som studiet av människans historiska livsvillkor och förutsättningar vad gäller politiska, sociala, ekonomiska och kulturella förhållanden från tidig medeltid till dagens samhälle. Kronologiskt innefattas perioden från tidig medeltid fram till sent 1900-talet, och temamässigt, där det förekommer flera olika forskningsinriktningar. På institutionen finns särskild fördjupad kompetens inom sju så kallade "profilområden": medeltidens historia, äldre historia/förmodern historia, urban historia, genushistoria, idrottshistoria, modern politisk och social historia samt maritim historia. Sammantaget bildar dessa profilområden en ram för institutionens mer fördjupade forskningskompetens. Till respektive profilområde finns ett antal professorer, docenter, lektorer, fristående forskare och doktorander kopplade. Varje profilområde leds av en profilområdesansvarig - professor eller docent - som regelbundet anordnar forskningsseminarier, temadagar och konferenser med både interna och externt inbjudna föredragshållare och presentatörer. Vid institutionen finns också tre särskilda centrumbildningar och institut placerade.

Bedömningsgrund: Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande.

Av självvärderingen och intervjuerna framgår det att handledarnas höga forskningsaktivitet i sig innebär en fortlöpande kompetensutveckling, men också att det systematiskt arbetas med kvalitetshöjande åtgärder inom forskarutbildningsämnet. Av självvärderingen att döma uppfylls kraven i bedömningsgrunden gott och väl. Lärares och handledares forskning är omfattande, liksom deras samverkan med det omgivande samhället. För doktoranderna är deltagande i doktorandseminariet obligatoriskt, och seminarieverksamheten är överhuvudtaget livaktig. Doktoranderna ges rikhaltiga möjligheter till kontakter med forskningen vid andra universitet, både inom och utanför landet.

I självvärderingen framhålls att ämnet uppvisar en i svenska sammanhang ovanligt stor kritisk massa. Vid institutionen fanns vid slutet av år 2016, 10 professorer, 8 docenter, 12 lektorer och 14 projektforskare, samt ett antal emeritus som fortsatt är aktiva inom sitt forskningsområde. Det betyder sammantaget drygt 40 personer som har disputerat i historieämnet, eller i några enstaka fall i närliggande ämnen.

Handledarnas och lärarnas sammantagna kompetens och kompetensutveckling följs systematiskt upp i syfte att främja hög kvalitet i utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling, och återkoppling sker till relevanta intressenter.

En viktig del i kompetensutvecklingen av handledarna beskrivs i självvärderingen som förmågan att erhålla forskningsmedel i konkurrens, där institutionen varit framgångsrik. Lärosätet bedriver också intern handledarutbildning, men alla handledare har inte genomgått den. Samarbetet med Uppsala universitet i en forskarskola (Forskarskola i historia Stockholm-Uppsala) gör att handledarkompetensen är ännu större, vilket också gäller andra samarbeten där lärosätet ingår. Handledarna deltar också i institutionens forskarutbildningsnämnd och institutionen arrangerar årligen en forskardag där forskarutbildningsfrågor lyfts.

En skevhet finns dock avseende fördelningen mellan män och kvinnor där bara en tredjedel av handledarna är kvinnor. Detta är något institutionen arbetar med att åtgärda enligt självvärderingen.

I självvärderingen framstår det också som angeläget att förbättra samarbetet inom handledarkollegiet vad gäller samsynen på forskarhandledning. I intervjuerna framkommer att arbete med detta pågår.

Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Vid lärosätet fanns höstterminen 2016 23 aktiva doktorander och könsfördelningen var jämn. Doktorander som antas får i normalfallet en doktorandanställning på fyra år med möjlighet till ett femte år genom institutionstjänstgöring. Varje doktorand får två handledare, varav minst en ska ha docentkompetens. Fördelningen mellan handledarna synliggörs i doktorandernas individuella studieplaner. Det finns tydliga riktlinjer för hur ett eventuellt handledarbyte ska ske, vilket framgår i den allmänna studieplanen.

Vid sidan av obligatoriska och valbara kurser och handledning är doktorandseminariet en central och obligatorisk del i forskning och utveckling samt en återkommande verksamhet som bidrar till att främja olika aspekter av doktorandernas vetenskapliga utveckling.

Doktoranderna uppmuntras till deltagande i internationella vetenskapliga sammanhang, bland annat att tillbringa en period vid utländska universitet. Lärosätet har enligt de uppgifter som redovisats synbarligen inga problem med att doktorander uppvisar låg närvaro på grund av att de bor långt ifrån lärosätet. Av självvärderingen framgår att doktorandernas aktivitetsgrad växlar betydligt, men så många som 12 uppvisade höstterminen 2016 en aktivitet som uppgick till 91 procent eller mera.

Forskarutbildningsmiljön följs systematiskt upp för att säkerställa hög kvalitet. Resultatet av uppföljningen omsätts vid behov i kvalitetsutvecklande åtgärder och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Systematisk uppföljning sker dels genom planering och uppföljning av individuella studieplaner, dels genom diskussioner i handledarkollegium och diskussioner i ledningsgruppen för forskarskolan Stockholm-Uppsala (som följer upp forskning och utbildning) samt i institutionens forskarutbildningsnämnd.

Av självvärderingen framgår vilka organ som har ansvar för att forskarutbildningsmiljön upprätthåller god kvalitet, något som bekräftades vid intervjuerna. Handledarkollegiet följer upp forskarutbildningen liksom varje doktorands utveckling och läge inom forskarutbildningen. Till grund för kollegiets diskussioner ligger bland annat doktorandernas individuella studieplaner och de årliga uppdateringarna. Vid kollegiet diskuteras eventuella handledarbyten som kan vara föranledda antingen av doktorandernas begäran om att få byta handledare eller av det faktum att handlarna går i pension eller börjar arbeta på en annan arbetsplats.

Institutionen har också en forskarutbildningsnämnd som vanligtvis sammanträder en gång per läsår och vid behov oftare. Samtliga handledare kallas till dessa möten. Vid nämnden tas ett antal formella beslut om bland annat kommande forskarutbildningskurser. Vid dessa möten deltar också institutionsledningen och doktorandrepresentanter.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet miljö, resurser och område

Tillfredsställande

Aspektområdet miljö, resurser och område bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Forskarutbildningsämnet vid Stockholms universitet är väl motiverat, forskningsmiljön består av många olika inriktningar som alla har en kritisk massa av disputerade och doktorander. Doktoranderna uppmuntras att tidigt utveckla egna nätverk både inom Sverige men även internationellt.

Handledargruppen är omfattande och har god kompetens, även om det är färre kvinnor än män som handleder.

Vad gäller aspekten personal ser bedömargruppen utvecklingsmöjligheter beträffande att utveckla en mer jämställd handlargrupp samt ett ökat samarbete inom handledarkollegiet. Bedömargruppen vill särskilt lyfta det goda exemplet som handledarnas höga aktivitet som forskare utgör.