Doktoranders perspektiv

Utbildningen verkar för att doktoranderna tar en aktiv del i arbetet med att utveckla utbildningen och lärprocesser.

Doktorandernas möjligheter till formellt inflytande regleras av Doktorandreglerna, som gäller för hela Göteborgs universitet. Av självvärderingen framgår att doktoranderna finns representerade i exempelvis

· fakultetsstyrelsen

· institutionsråden

· beredningen för utbildning på forskarnivå

· doktorandråden

· tillfälliga arbetsgrupper som till exempel antagningsgrupper

Doktorandrepresentanter utses genom samverkan över ämnesgränserna, och val av ledamöter tas upp inom doktorandråden. Självvärderingen framhåller att doktoranderna uppmuntras att åta sig uppdrag. Uppdragen ersätts som institutionstjänstgöring, alltså studietid, för doktoranderna, och med arvode för samverkansdoktoranderna. Vid intervjuerna framkom att doktoranderna upplever att de har god insyn i verksamheten, men det framkom också att det har varit svårt att bemanna alla positioner med doktorandrepresentanter när antalet doktorander har minskat.

Doktorandernas möjligheter till informellt inflytande beskrivs bland annat genom att en doktorand vanligen är sekreterare för den så kallade kollegieverksamheten, som är en öppen och utåtriktad seminarieverksamhet där inbjudna gäster ofta deltar. Av självvärderingen framgår också att doktorander engageras i att organisera och genomföra konferenser. Det är dock något oklart i vilken utsträckning detta sker.

I självvärderingen beskrivs arbetsmiljöarbetet, inklusive dess psykosociala aspekter, som en livaktig del av forskarutbildningsmiljön. Frågor som rör arbetsmiljö är en stående punkt till exempel vid de årliga uppföljningssamtalen mellan doktoranderna och examinator. I den doktorandenkät som genomfördes 2014 identifierades stress som ett problemområde, och det framkommer av självvärderingen att man har vidtagit tydliga och konkreta åtgärder för att hantera detta. Åtgärderna involverar såväl doktorander som ansvariga för forskarutbildningen. Exempel på åtgärder är att man har bildat doktorandråd och handledarkollegier vid båda institutionerna, och att frågan om arbetsmiljö och stress kommer att tas upp återkommande vid deras möten. Andra åtgärder är att se över planeringen av institutionstjänstgöring, så att den tar hänsyn till doktorandernas övriga åtaganden. Vidare får nyantagna doktorander en doktorandmentor som ska underlätta för dem att komma in i verksamheten. Vid intervjuerna framkom också att det förs en diskussion om den akademiska kulturen när det gäller exempelvis arbetstider och seminarier, och att handledarna är medvetna om den psykosociala arbetsmiljön och problemen med stress. Detta är något som handledarna försöker motverka och förebygga. Sammantaget framstår det som att arbetsmiljö är en fråga som tas på allvar, och att doktoranderna får förutsättningar att delta i såväl problemformuleringar som åtgärder.

I självvärderingen konstateras att studierna är en större utmaning för samverkansdoktorander, som ofta befinner sig på annan plats, än för övriga doktorander. Svårigheten ligger i att säkerställa en regelbunden närvaro och medverkan i den kollegiala miljön vid fakulteten. Vidare skiljer sig förutsättningarna för konferensdeltagande och internationella utbyten åt ekonomiskt mellan de två institutionerna, vilket kan skapa skilda möjligheter att delta i internationella sammanhang.

Utbildningen följs systematiskt upp för att säkerställa att doktorandinflytandet används i kvalitetssäkring och utveckling av utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Genom årliga uppföljningssamtal med doktorandexaminatorn följs utbildningen för de enskilda doktoranderna upp. Samtidigt får doktorandexaminatorn en helhetsbild av forskarutbildningen vid institutionen, av doktorandernas situation och av de samlade synpunkterna. Självvärderingen beskriver också att kursutvärderingar genomförs i samband med kurser, och att dessa rapporteras i beredningen för utbildning på forskarnivå där doktoranderna är väl representerade. Det som behandlas i beredningen återkopplas sedan till studierektorer och kursledare. Självvärderingen ger flera exempel på konkret förbättringsarbete som har genomförts utifrån bland annat doktorandernas synpunkter. Exempel på detta är tydligare rutiner vid handledarbyte, införandet av ett handledarkollegium samt kursutbudet i metodologi. Under intervjuerna nämndes även det pågående arbetet med att se över rutinerna för att tillgodoräkna kurser.

Det finns tydliga strukturer för var olika frågor ska behandlas, och det framstår som klart att doktorandernas synpunkter tas till vara i såväl kvalitetssäkring som utveckling. Detta intryck förstärktes vid intervjuerna.

Bedömargruppen vill som ett gott exempel lyfta det konkreta åtgärdsarbetet för att förebygga ohälsosam stress.

Ett område som kan utvecklas är samverkansdoktorandernas möjlighet att delta i forskningsmiljön under utbildningen.

Sammantaget bedöms doktoranders perspektiv vara tillfredsställande.