Bedömningsgrund: Forskarutbildningsämne

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden och beprövad erfarenhet är välmotiverad och adekvat.

Forskarutbildningsämnet pedagogik är ett av sex forskarutbildningsämnen vid utbildningsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet. Forskarutbildningsämnet finns vid samtliga fyra institutioner inom fakulteten, men endast två av dem har idag aktiva doktorander: institutionen för kommunikation och lärande samt institutionen för pedagogik och specialpedagogik. Detta är ett resultat av den omorganisation som genomfördes 2010, då en institution delades upp i fyra, och där fakulteten har strävat efter en profilering och renodling av forskarutbildningen mellan de fyra institutionerna. Vid intervjuerna blev det tydligt att profileringen är en medveten strategi som både handlar om att utnyttja resurserna effektivt och om att öka tydligheten. Att forskarutbildningsämnet finns kvar vid de andra två institutionerna är kopplat till de forskare som placerades där vid omorganisationen, men det sker ingen nyantagning där.

Den allmänna studieplanen för forskarutbildning i pedagogik är gemensam för alla institutioner inom utbildningsvetenskapliga fakulteten. Pedagogik beskrivs i den allmänna studieplanen som "ett ämne på forskarnivå med fokus på processer, såväl formella som informella, genom vilka människor formas och förändras inom olika sociala, kulturella och historiska sammanhang. Dit hör olika dimensioner av fostran, utbildning, undervisning, lärande och andra påverkansprocesser". Doktoranderna i pedagogik är kopplade till fem forskningsmiljöer inom de två aktuella institutionerna, och dessa forskningsmiljöer återspeglar bredden i ämnet. Den breda definitionen gör det svårt att förstå hur forskarutbildningsämnet pedagogik är avgränsat från övriga forskarutbildningsämnen vid fakulteten.

Men till skillnad från de övriga forskarutbildningsämnena krävs det 90 högskolepoäng i pedagogik för att antas till utbildningen. Skillnaden i förkunskapskrav bidrar till att tydliggöra ämnesavgränsningen mellan de olika forskarutbildningsämnena, samtidigt som närheten och samverkan mellan de olika ämnena bidrar till en bredd i utbildningen.

Forskarutbildningsämnet hålls samman mellan institutionerna genom den gemensamma allmänna studieplanen, men också genom gemensamma seminarier och gemensamma obligatoriska kurser (en introduktionskurs, en fördjupningskurs inom forskarutbildningsämnet samt tre metodkurser).

Bedömargruppens slutsats är att lärosätet har hittat en avgränsning av forskarutbildningsämnet som fungerar, men att de gränser som finns mellan de olika forskarutbildningsämnena vid utbildningsvetenskapliga fakulteten - till exempel mellan pedagogik och pedagogiskt arbete - snarast är pragmatiska konstruktioner efter omorganisationen 2010.

Bedömningsgrund: Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande.

Den utbildningsvetenskapliga fakulteten framstår som en stark forskarutbildningsmiljö med många kvalificerade forskare och handledare. Av de 38 huvudhandledarna och biträdande handledarna i ämnet är 32 docenter eller professorer. Könsfördelningen är relativt jämn med 23 kvinnor och 15 män. Genomsnittsåldern är 56 år vilket tyder på stor erfarenhet, men visar också att man behöver förbereda för ett generationsskifte. Höstterminen 2016 var antalet aktiva doktorander i pedagogik 26, fördelade mellan fem forskningsmiljöer. I självvärderingen och i intervjuerna blev det tydligt att den kritiska faktorn inte är tillgången på kompetenta handledare och lärare, utan istället den minskning av antalet doktorander som skett under de senaste åren. Den förklaring som gavs till detta var framför allt bristande ekonomiska resurser, och det framkom att institutionerna ser över nya sätt att finansiera doktorandtjänster.

Det framgår av självvärderingens bilagor att samtliga handledare är aktiva och högprofilerade forskare både nationellt och internationellt, vilket ger en bra grund för handledning. Doktorandreglerna som gäller för all forskarutbildning vid Göteborgs universitet är etablerade och säkrar en väldefinierad ram för handledningen. Tydliga krav ställs på handledare och handledarkompetens. Exempelvis är det ett krav att huvudhandledaren ska vara professor eller docent, och minst en handledare ska ha handledarutbildning. Tilldelningen av handledare sker enligt relativt strikta och ämnesbaserade riktlinjer som säkerställer god överensstämmelse mellan doktorandernas behov och handledarkompetens.

Som nämns ovan är det snarare antalet doktorander än antalet handledare som i dagsläget begränsar forskarutbildningen i pedagogik, och som lärosätet ser som en stor utmaning. Vid intervjuerna nämndes att man arbetar för att öka antalet doktorander genom samverkan med annan verksamhet och genom ökad extern finansiering. Detta sker primärt genom att man får in finansiering av doktorander i ansökningar om externa forskningsprojekt. Såväl 2015 som 2017 har fakulteten dessutom genomfört strategiska satsningar för att stimulera forskarutbildning och unga forskare vid fakulteten, men det framkommer inte vad satsningarna har resulterat i respektive förväntas resultera i.

Enligt självvärderingen tilldelas alla lektorer 10 procent forskningstid, docenter 20 procent och professorer 25 procent. Dessutom får alla 10 procent för övrig kompetensutveckling. Vid fakulteten bedrivs bland annat en utåtriktad seminarieverksamhet där även doktoranderna har en aktiv roll, vilket bidrar till att handledare och doktorander får en gemensam plattform och kompetensutveckling. Ett annat kollegialt arbete som bidrar till gemensam kompetensutveckling för handledare och doktorander är planering och genomförande av konferenser. I självvärderingen nämns en mängd viktiga internationella konferenser som arrangerats av fakulteten under de senaste tio åren. I självvärderingen nämns också att många av fakultetens forskare och doktorander är engagerade i den nyligen instiftade organisationen Swedish Educational Research Association, vilket ger möjlighet till erfarenhetsutbyte mellan olika pedagogiska forskningsmiljöer i Sverige.

Handledarnas pedagogiska kompetens utvecklas genom högskolepedagogiska kurser och inom olika handledarkollegier. Handledarna går bland annat en grundkurs i handledning för forskarutbildning om 5 högskolepoäng och en kurs i handledning för erfarna handledare i forskarutbildning om 5 högskolepoäng. Vidare erbjuder enheten för pedagogisk utveckling och interaktivt lärande ett pedagogiskt stöd, bland annat i form av webbaserade resurser som alla handledare kan ta del av.

Enligt självvärderingen har doktorandprojekten och handledarnas egen forskning vanligtvis en inriktning som berör samhällsfrågor på olika sätt, vilket ger handledarna möjlighet att följa samhällsutvecklingen inom områden som är relevanta för utbildningen. Här bidrar också samverkansdoktorander genom sin direkta koppling till skolan.

De fakultetsspecifika doktorandreglerna anger att handledningen ska omfatta minst 320 timmar under 48 månaders heltidsstudier. Dessutom har doktorander med behov av specialistkompetens inom ett avgränsat område rätt till experthandledning.

Handledarnas och lärarnas sammantagna kompetens och kompetensutveckling följs systematiskt upp i syfte att främja hög kvalitet i utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Uppföljning av handledarnas vetenskapliga och pedagogiska kompetens sker vid årliga medarbetarsamtal med närmaste överordnad. Av självvärderingen framgår att medarbetarsamtalen exempelvis fångar upp behovet av pedagogisk utbildning, och den som inte har gått en sådan uppmanas att göra detta. Uppföljningen kopplas till den kompetensutvecklingsplan som finns för varje institution.

Vidare skriver man i självvärderingen att handledningens omfattning planeras genom detaljerad bemanningsplanering. Från och med 2017 skrivs omfattningen in i den individuella studieplanen och följs upp av examinatorn. Vid varje institution finns en examinator som är delaktig i uppföljningen av de individuella studieplanerna, och som fungerar som oberoende part i uppföljningen.

De tydligt formulerade kraven på handledning och handledarkompetens, tillsammans med de tydliga rutinerna för uppföljning, ger sammantaget en grund för att främja hög kvalitet i utbildningen.

Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Utifrån beskrivningen i självvärderingen framstår forskningsmiljön som rik och livaktig, och vid intervjuerna framkom att doktoranderna till stor del upplever sig som delaktiga i forskningsmiljöerna. Samtliga handledare är aktiva forskare, både nationellt och internationellt, och forskningsmiljöerna är kopplade till ett flertal olika nätverk. Forskarna deltar också aktivt i att arrangera internationella konferenser, något som tillsammans med nätverken berikar forskarutbildningsmiljön och kommer doktoranderna tillgodo genom att de involveras i arbetet. Varje doktorand får ett fast belopp, dock olika stort vid de två institutionerna, för att delta i konferenser och olika möten. Detta ger en tydlig signal om att de förväntas delta i sådana aktiviteter.

När det gäller samverkansdoktorander framkommer det i självvärderingen och i intervjuerna att det är svårt för dem att medverka regelbundet i forskningsmiljön. En annan fråga om utbildningsmiljön som lyfts i självvärderingen är möjligheten för doktorander som inte är svenskspråkiga att utvecklas i svenska. Visserligen erbjuds dessa doktorander kurser i svenska och annat språkstöd, men man strävar också efter att de ska få möjlighet att praktisera språket i vardagen på institutionerna. Bedömargruppen ser det som angeläget med en språkpolicy för att hantera detta problem.

För att underlätta för de icke svensktalande doktoranderna kan samtliga kurser vid behov genomföras på engelska. Att kurser och seminarier kan genomföras på engelska kan generellt bidra till att öka den engelskspråkiga kompetensen, men en risk är att det sker på bekostnad av ämnesinnehållet.

Som nämnts i tidigare avsnitt finns forskarutbildningens doktorander vid fem olika forskningsmiljöer vid två av fakultetens fyra institutioner, vilket gör att den organisatoriska strukturen kan upplevas som relativt oöverskådlig. Dessutom har dessa institutioner doktorander inom närliggande ämnen som till exempel pedagogiskt arbete. Uppdelningen kan göra det svårt för doktoranderna att få överblick över de möjligheter som finns. Självvärderingen tar också upp detta: "För doktoranderna är organisationen och därigenom även forskarutbildningsmiljön kanske inte alltid transparent". Vid intervjuerna framstod dock inte detta som något stort problem. Den utmaning det innebär att skapa en sammanhängande miljö för doktoranderna över ämnes- och institutionsgränserna är något lärosätet visar medvetenhet om och arbetar med. Till exempel är introduktionskursen gemensam för alla doktorander vid fakulteten, och det finns goda möjligheter att delta i aktiviteter vid de andra institutionerna. De fyra institutionernas studierektorer har ett nära samarbete och träffas regelbundet för att diskutera frågor som är gemensamma för fakultetens samtliga forskarutbildningar, bland annat kursutveckling, hantering och utveckling av individuella studieplaner, uppföljning med mera. Vidare framhåller självvärderingen att det i det dagliga arbetet inte görs någon skillnad mellan doktorander antagna i olika ämnen. Doktoranderna är kopplade till en bestämd miljö, där de har sin fasta arbetsplats, men har samtidigt möjlighet att ta del av kompetens och verksamhet inom en brett sammansatt fakultet. Det innebär att doktoranderna har möjlighet att kombinera en personlig specialisering med en bred, utbildningsbaserad bakgrund. Detta gäller även samverkansdoktoranderna.

Forskarutbildningsmiljön följs systematiskt upp för att säkerställa hög kvalitet. Resultatet av uppföljningen omsätts vid behov i kvalitetsutvecklande åtgärder och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Självvärderingen beskriver att arbetet med uppföljning, åtgärder och återkoppling av forskarutbildningen i pedagogik följer den formella linjeorganisationen. Där finns en ingående beskrivning av hur samarbetet mellan de olika nivåerna i organisationen är fördelat för att säkerställa en forskarutbildning med hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Dessutom finns kollegiala grupperingar där dessa frågor hanteras. Ett exempel är Beredning för utbildning på forskarnivå, som arbetar med strategisk och kvalitativ utveckling samt bereder ärenden till fakultetsstyrelsen. I beredningen är såväl forskare som doktorander från alla fyra institutionerna representerade. Hur samverkan mellan de olika organisatoriska nivåerna och organen sker beskrivs i självvärderingen.

Det framgår av underlagen att forskarutbildningen arbetar för att följa upp och förbättra doktorandernas arbetsmiljö. Det sker bland annat genom årliga utvecklingssamtal, genom arbetsmiljöronder och genom doktorandrådens arbete. I samband med en doktorandenkät som genomfördes 2014 framkom förekomsten av ohälsosam stress hos doktoranderna. För att förbättra arbetssituationen har man sett över doktorandernas institutionstjänstgöring, och man arbetar för rimliga arbetstider som underlättar för doktorander med små barn. En annan åtgärd är att man har återupptagit en tidigare tradition med handledarkollegier, som träffas ett par gånger per termin och diskuterar olika frågor om handledning. Frågorna kan lyftas av handledare, doktorander eller studierektor. Det framstår som ett mycket bra initiativ att återinföra ett sådant formaliserat kollegialt diskussionsforum för denna typ av frågor.

Kvalitetssystemet ger intryck av att fungera väl. Doktorandernas arbetsmiljö ses som en viktig fråga som man arbetar med, och systemet med en examinator som har ett övergripande ansvar för alla doktorander på en institution främjar likvärdiga förutsättningar för doktoranderna och fungerar som en oberoende instans.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet miljö, resurser och område

Tillfredsställande

Aspektområdet miljö, resurser och område bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Pedagogik beskrivs i den allmänna studieplanen som "ett ämne på forskarnivå med fokus på processer, såväl formella som informella, genom vilka människor formas och förändras inom olika sociala, kulturella och historiska sammanhang. Dit hör olika dimensioner av fostran, utbildning, undervisning, lärande och andra påverkansprocesser". Bedömargruppens slutsats är att lärosätet har hittat en avgränsning av forskarutbildningsämnet som fungerar, men att de gränser som finns mellan de olika forskarutbildningsämnena vid utbildningsvetenskapliga fakulteten - till exempel mellan pedagogik och pedagogiskt arbete - snarast är pragmatiska konstruktioner efter omorganisationen 2010.

Baserat på det samlade underlaget är bedömargruppens slutsats att forskarutbildningen i pedagogik vid Göteborgs universitet bedrivs i en miljö som fungerar väl både ämnesmässigt och handledarmässigt. Forskarutbildningen ger också de forskarstuderande goda möjligheter till en utbildning på hög internationell nivå. Handledarna har god professionell kompetens och ett stort internationellt nätverk, vilket säkrar förutsättningarna för att ge doktoranderna en god vetenskaplig grund och ett internationellt perspektiv i utbildningen. Handledarnas kompetens, såväl den vetenskapliga som den pedagogiska, följs upp regelbundet och förutsättningarna för kompetensutveckling är goda. Den omfattande miljön har fördelar i fråga om att erbjuda bredd och djup i utbildningen, men kan också innebära utmaningar i form av sämre insyn för medarbetarna och behov av extra samordnande organ för att utbyta erfarenheter och skapa ett gemensamt sammanhang.

Bedömargruppen vill särskilt lyfta det goda exemplet med forskningsmiljöernas täta internationella kontakter och välutvecklade forskartradition, samt det sätt som detta bidrar till forskarutbildningens kvalitet.

Bedömargruppen ser utvecklingsmöjligheter beträffande samverkansdoktoranderna och deras delaktighet i miljön.