Arbetslivets perspektiv

Utbildningen är användbar och förbereder doktorander för ett föränderligt arbetsliv.

Utbildningen innehåller flera möjligheter till förberedelse inför arbetslivet. En särskild möjlighet som framhålls är att den nydisputerade ges vägledning i att söka medel från forskningsfinansiärer.

Det framhålls i självvärdering och intervjuer att utbildningen i sig tränar doktoranden i självständigt forskningsarbete, problemformulering, skrivande och presentationer samt respekt för givna tidsramar. Doktoranderna erbjuds tjänstgöring inom grundutbildningen under sin egen utbildningstid. Ledning och handledare anger vid intervju att tilldelningen av undervisning sker av studierektorn för grundutbildningen efter förfrågan hos doktoranderna och samråd med handledarna, medan doktoranderna uppfattar att tilldelningsrutinen främst bygger på doktorandernas initiativ. I övrigt förbereds doktoranden för arbetslivet genom deltagande i nätverk, empirisk insamling på arkiv, museer m.m. samt externa handledare som är knutna till kulturinstitutioner. Beträffande sådan anknytning till arbetslivet är forskarutbildningen i konstvetenskap genom lärosätets läge i Stockholm särskilt gynnad på grund av de många kulturinstitutioner som finns i huvudstaden. I och med att forskarutbildningen nyttjar dessa möjligheter i viss utsträckning kan situationen anses tillfredsställande, även om den kan utvecklas ytterligare, till exempel genom en planmässig karriär- och yrkesplanering i samverkan med externa kulturinstitutioner.

Utbildningens utformning och genomförande följs inte systematiskt upp för att säkerställa att den är användbar och förbereder för arbetslivet. Resultaten av uppföljning omsätts inte vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker inte till relevanta intressenter.

Uppföljningen ger intryck av att vara mera informell, bland annat genom att doktoranden ofta håller kontakt med sin handledare även efter disputation, utöver samtalen före disputationen. Det förefaller således inte finnas några former för systematisk uppföljning och säkerställande av att forskarutbildningen är användbar och förbereder för arbetslivet, varför detta kan betraktas som ett utvecklingsområde. En indikation på god kvalitet vad avser förberedelser för arbetslivet är inte desto mindre att omkring hälften av de doktorander som disputerat de senaste fem åren nu arbetar på kulturinstitutioner utanför universitets- och högskolevärlden.

Sammantaget bedöms arbetslivets perspektiv vara tillfredsställande.