Bedömargruppens uppdrag

Universitetskanslersämbetet (UKÄ) har gett oss i uppdrag att granska utbildningar som leder till licentiat- och doktorsexamen inom konstvetenskap. I bilaga 1 framgår våra bedömningar med vidhängande motiveringar och ett förslag till samlat omdöme för varje granskad utbildning.

Härmed överlämnar vi vårt yttrande till UKÄ.

Bedömargruppens sammansättning

I bedömargruppen ingick följande ledamöter:

• Docent Martin Olin, Nationalmuseum (ordförande och arbetslivsföreträdare)
• Professor Solfrid Söderlind, Lunds universitet (ämnessakkunnig)
• Professor Renja SuominenKokkonen, Helsingfors universitet, (ämnessakkunnig)
• Charlotta Krispinsson, Stockholms universitet (doktorandrepresentant)
• Anders Dahlgren, Göteborgs universitet (doktorandrepresentant).

Se bilaga 2 för bedömargruppens jävsförhållanden.

Bedömargruppens arbete

Utvärderingen har utgått ifrån de krav som ställs i högskolelagen (1992:1434) och högskoleförordningen (1993:100). I de fall lärosätet ger både licentiat- och doktorsexamen i konstvetenskap har dessa utvärderats som en enhet. Underlag för bedömningen har utgjorts av lärosätenas självvärdering inklusive bilagor som utarbetats utifrån Vägledning för utvärdering av utbildning på forskarnivå, Universitetskanslersämbetet 2016, allmänna och individuella studieplaner, intervjuer med företrädare för den granskade utbildningen och doktorander samt genomströmningsstatistik som UKÄ har tagit fram. Underlagen redovisas i bilaga 3.

Bedömningsprocessen

Utifrån underlagen har vi gjort en bedömning av utbildningarnas kvalitet utifrån nedanstående aspektområden och perspektiv.

Aspektområden:

• miljö, resurser och område
• utformning, genomförande och resultat
• uppföljning, åtgärder och återkoppling.

Perspektiv:

• doktoranders perspektiv
• arbetslivets perspektiv
• jämställdhetsperspektiv.

Bedömargruppens preliminära yttrande per utbildning har skickats till respektive lärosäte på delning, för att påpeka eventuella sakfel. Delningstiden var tre veckor. De svar som lärosätena inkom med framgår av bilaga 4. Vi har tagit del av lärosätenas svar, och i de fall där vi gjort bedömningen att det varit relevant har ändringar gjorts i yttrandena.

Reflektioner från bedömargruppen

Bedömargruppen har granskat fem forskarutbildningar. Ämnesbeteckningen varierar något mellan lärosätena: den är konstvetenskap vid Stockholms universitet och Uppsala universitet samt vid Södertörns högskola, konst- och bildvetenskap vid Göteborgs universitet samt konsthistoria och visuella studier vid Lunds universitet. Att ämnet under det senaste halvseklet breddats från ett smalare studium av konst och arkitektur till att innefatta även andra bildkategorier och visuella uttryck återspeglas redan i kursutbudet på grundnivå och alltså även inom forskarutbildningen.

Doktorandernas avhandlingsämnen visar på stor spännvidd när det gäller epok, material och angreppssätt. Geografiskt är spridningen också stor – Europa, Nord- och Sydamerika – men med något undantag handlar avhandlingarna om västerländsk bild och historia. Antalet doktorander inom forskarutbildningsämnet uppfattas generellt av lärosätena som för litet för att man ska kunna upprätthålla en livaktig konstvetenskaplig seminariekultur, eller åtminstone önskas att antalet vore större. Könsfördelningen i doktorandgruppen är i några fall ojämn och det gäller också ibland handledarkollektivet. Vid alla lärosäten ingår ämnet i en större institution, vanligtvis som en av de mindre eller medelstora disciplinerna. Inom institutionen vid Uppsala universitet är konstvetenskap det största ämnet.

Fördelarna med institutionsgemensamma resurser inkluderar bland annat rutiner och mötesformer där forskarutbildningsfrågor kan hanteras mer principiellt, och en arbetsplats där doktorandens chef oftast är en annan person än handledaren. I självvärderingarna återkommer frågor om hur seminarier och kurser lämpligen kan organiseras för ett litet antal doktorander. Aktiviteter där doktorander från flera lärosäten deltar är ett svar, liksom naturligtvis att samverka med närliggande ämnen. Om det förstnämnda kan innebära praktiska och administrativa svårigheter kan det sistnämnda eventuellt föra med sig komplikationer av annan art. I självvärderingarna ventileras farhågor: Hur bibehåller man fokus på konst- och bildvetenskapliga forskningsfrågor? Riskeras ämnets identitet? Bedömargruppens intryck är att en tydlig struktur med ett förutsägbart och gärna återkommande utbud är att föredra, oavsett med vem samverkan kring utbildningen sker. Det ger också en möjlighet att utvärdera och förbättra.

Bedömargruppen föreslår i flera fall att forskarutbildningens kursdel får en tydligare inriktning mot examensmålen. I synnerhet gäller det målet kunskap och förståelse, där gruppen ser ett behov av att stärka kunskaperna inom forskarutbildningsämnet. Fakultetsövergripande eller tematiska kurser utan förankring i forskarutbildningsämnet bör inte utgöra en alltför stor del av utbildningen. Goda exempel finns på riktlinjer för kurspoängens fördelning.

Vid bedömningen av arbetslivets perspektiv har gruppen slagits av den i några fall uttalade synen att forskarutbildningen i första hand är en förberedelse för en fortsatt karriär inom akademin. Arbetslivet utanför universitet och högskolor ges med några undantag litet utrymme i självvärderingarna. Bedömargruppen ser ett behov av mer kunskap vid lärosätena om det utom-akademiska arbetslivets förutsättningar för forskarutbildade konstvetare, men kanske också en tydligare bild från uppdragsgivaren vad utbildningen förväntas leda till i detta avseende.

Sammantaget ser bedömargruppen vitala forskarutbildningar som är starka när det gäller handledarresurser men ibland ändå sårbara som forskarutbildningsmiljöer, i första hand på grund av att doktorandgrupperna är små.

För bedömargruppen

Martin Olin

Ordförande