Bedömningsgrund: Forskarutbildningsämne

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden och beprövad erfarenhet är välmotiverad och adekvat.

Beskrivningen av forskarutbildningsämnet utgår från att det omfattar konst och visuella uttryck med såväl historiska som filosofiska och sociala perspektiv. Detta är i princip gemensamt för de konstvetenskapliga forskarutbildningarna i Sverige, även om betoningen på perspektiv skiftar. Ämnesbeteckningen är konstvetenskap (sedan 1969), men i praktiken är visuella studier infogat i ämnet sedan en längre tid. Det görs därmed ingen värderande åtskillnad mellan studieobjekten, den "empiriska basen", som i och med ämnets utvidgning omfattar i princip alla slags visuella uttryck. Det framhålls att ämnet konstvetenskap funnits ända sedan den första donationsprofessuren inrättades 1889 (Berg) vid dåvarande Stockholms högskola och att forskning bedrivits inom institutionen sedan dess med en utvidgning 1920, då ytterligare en donationsprofessur kom till (Zorn). Ämnet av idag innefattar alltifrån tidigmodern till samtida konst, design, arkitektur och teori. Dessutom finns kulturarvsstudier och curating i nära anslutning till ämnet. Det betonas i självvärderingen att ämnet utövas i nära förbindelse med kulturarvsinstitutioner i det omgivande samhället. I detta avseende föreligger särskilt gynnsamma omständigheter för lärosätet då det ligger i Stockholm, med dess rikedom av museer, arkiv, konsthallar, förlag och redaktioner. Självvärderingen framhåller även ämnets teoretiska mångfald och medvetenhet samt att denna underlättat gränsöverskridande kontakter inom institutionen för kultur och estetik (IKE). En livaktig kontakt med ämnets utövare vid andra lärosäten lyfts också fram, i synnerhet med Uppsala universitet och Södertörns högskola. Beskrivningen framstår enligt bedömargruppen som pragmatisk och verklighetsnära.

Bedömningsgrund: Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande.

Det finns tretton tillsvidareanställda och disputerade lärare av vilka sex är professorer, tre är docenter, tre lektorer och en är forskningssekreterare. Lärarnas vetenskapliga meriteringsnivå är således hög. Handledarkompetensen vilar på lärarnas ämneskunskaper och forskningsmässigt täcker kollegiet konstvetenskapen väl, såväl kronologiskt som ämnesmässigt, teoretiskt och metodologiskt. Det framhålls i självvärderingen att samtliga lärare har erhållit sina anställningar i öppen konkurrens, efter sakkunnigutlåtanden och beslut i fakultetens lärarförslagsnämnd. Ämnet har även tre postdoktorer och två externfinansierade forskare.

Det finns särskilda riktlinjer för doktorandhandledning och alla handledare har högskolepedagogisk utbildning eller motsvarande. Adekvata rutiner och riktlinjer för handledarbyten finns också. Ett utvecklingsområde som pekas ut i självvärderingen är fortlöpande pedagogisk utbildning. Handledningskompetensen bedöms trots detta som tillfredsställande, och i vissa fall anlitas externa handledare vilka bedömargruppen förutsätter bidrar till miljön. Ett reellt problem är istället att antalet doktorander blivit färre på grund av trängre ekonomiskt utrymme. Institutionens lärare har en hög andel forskning och kompetensutveckling i sina tjänster (30 procent för lektorer, 40-70 procent för professorer). Det finns medel för medfinansiering av externa forskningsanslag, vilket medför att lärarna har goda möjligheter att bidra till och bygga upp forskningsmiljön.

Systemet för att främja kompetensutvecklingen hos befintlig personal är: a) mycket tid för egen forskning, b) tid för kompetensutveckling inkluderande samverkan med omgivande samhället, c) utgiftskonto för resor och konferenser, d) intern seminarieverksamhet, e) handledarkollegium.

Ämnet har en studierektor. Institutionen har en samordnande studierektor och en forskningssekreterare för forskarutbildningen. Därutöver har institutionen en samordnande forskningssekreterare. Studierektorskollegiet vid institutionen sammanträder fyra gånger per år. Ämnet har ett handledarkollegium som träffas fyra gånger per år, och där kan problem i doktorandernas studier och progression diskuteras.

Handledarnas och lärarnas sammantagna kompetens och kompetensutveckling följs systematiskt upp i syfte att främja hög kvalitet i utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Uppföljning av kompetensutveckling hos befintlig personal sker genom studierektor och forskningssekreterare, studierektorskollegiet och handledarkollegiet. Kompetensutvecklingen och uppföljningen av den är robust organiserad. Pedagogiska utbildningsdagar för handledare planeras att hållas på sikt, vilket bedöms vara ett välmotiverat initiativ för att följa upp handledarnas pedagogik och identifiera områden för pedagogisk kvalitetsutveckling.

Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Stockholms universitet har en stor miljö för ämnet när det gäller antalet lärare och resurser. Tidigare har doktorandgruppen varit större, ca tolv personer, men är i nuläget (vårterminen 2017) endast fem efter att ett stort antal doktorander disputerat. Nyanställningar planeras. När den stora institutionen för kultur och estetik (IKE) bildades 2015 skapades även fyra "tvärområden" i syfte att föra samman forskningsmiljöerna. Dessa områden är genus, historiografi, medialitet och performativitet. Det finns också ett "tvärseminarium" som kan behandla såväl etablerade ämnen som nya och aktuella frågor som berör breda områden. Inom ämnet konstvetenskap finns ett högre seminarium, i vilket alla doktorander och verksamma lärare förväntas delta.

Doktoranderna har drivit fram kurser som behandlar klassiker inom ämnet, främst specifika inflytelserika publikationer av teoretiska auktoriteter. Konstvetenskap är en del av Stockholms universitets nätverk Genusakademin, som främjar genusforskning över disciplingränserna. Doktoranderna är en del av detta nätverk, och två doktorander har gått en kurs där. De har möjlighet att ansluta sig till forskarskolor inom lärosätet med tematiska studier, vid vilka kurser ges som är öppna för alla doktorander vid IKE. På detta sätt ges ämnesmässig fördjupning inom ämnet tillsammans med tvärvetenskaplig bredd inom forskarskolorna och "tvärområdena" jämte "tvärseminariet".

Den nationella samverkan inom konstvetenskap som vuxit fram under senare år har i flera fall skett på Stockholms universitets initiativ. Ett löpande metodseminarium pågår i samverkan med Uppsala universitet och Södertörns högskola. Ämneskonferenserna omfattar samtliga lärosäten i landet. Den konsthistoriska kursen i Rom är ett nationellt samarbete sedan 1959. Konsthistorisk tidskrift ges ut i samarbete mellan lärosäten och det årliga doktorandinternatet omfattar Stockholms universitet, Uppsala universitet, Södertörns högskola, Lunds universitet och Göteborgs universitet. Vart tredje år arrangeras en nordisk konferens av Nordik (Nordisk kommitté för konsthistoria) i samverkan mellan lärosätena i de nordiska länderna. Ämnet engagerar sig också i ett nytt (2016) forskningscentrum för kritiska kulturarvsstudier (Stockholm Centre for Critical Heritage Studies) och är representerat i Nationalmuseums forskningsråd.

Lärare inom ämnet deltar i forskningsnätverk nationellt och internationellt. Speciellt för IKE är att det finns en informatör med ansvar för samverkan. Sammantaget anser bedömargruppen att miljön har en stor omfattning internt, liksom stora kontaktytor med omgivande samhälle. Forskningen har en sådan kvalitet och omfattning att forskarutbildningen kan bedrivas på en hög nivå och med goda förutsättningar. Samverkan sker fortlöpande på såväl nationell som internationell nivå och med ett nära utbyte med närbelägna kulturinstitutioner.

De doktorandanställningar som utlyses har inte någon särskild inriktning. Rekryteringarna bereds av en särskilt tillsatt grupp av tre till sex lärare som tillsätts inför varje rekrytering (normalt en till tre anställningar per år). Det system för rekrytering, handledning och verksamhetsutveckling som beskrivs här är väl i linje med utbildningens innehåll och genomförande.

Forskarutbildningsmiljön följs systematiskt upp för att säkerställa hög kvalitet. Resultatet av uppföljningen omsätts vid behov i kvalitetsutvecklande åtgärder och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Systematisk uppföljning är inbyggd i forskarutbildningens organisation. Studierektorn inom ämnet, institutionens forskningssekreterare för forskarutbildning, institutionens samordnande studierektor samt institutionens samordnande forskningssekreterare och studierektorskollegiet har en fast struktur vilken kompletteras av handledarkollegiet som sammanträder två gånger per termin. Doktorandernas inflytande säkerställs genom representation i grupperingar och i utvecklingssamtal. Bedömargruppen finner detta vara en god struktur för att löpande och systematiskt följa upp och utveckla miljön. Flera stora åtgärder har vidtagits för att höja kvaliteten under 2015-16, bland annat i form av en vidgad tvärvetenskaplig institution samt nya nätverk och seminarieformer.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet miljö, resurser och område

Tillfredsställande

Aspektområdet miljö, resurser och område bedöms sammantaget vara tillfredsställande. Vad gäller aspekten forskarutbildningsmiljö ser bedömargruppen styrkor beträffande den tydliga strukturen för handläggning, mötesformer och uppföljning.

Beskrivningen av forskarutbildningsämnet föranleder inga invändningar. Det system för rekrytering, handledning och verksamhetsutveckling som lärosätet beskriver är robust. Organisationen för att främja kompetensutvecklingen hos befintlig personal är tydlig. Uppföljning sker genom studierektor och forskningssekreterare, studierektorskollegiet och handledarkollegiet.

Ett utvecklingsområde som nämns i självvärderingen är fortlöpande pedagogisk utveckling hos handledare och lärare, men bedömargruppens intryck är att detta för närvarande hanteras på ett lämpligt vis genom planerandet av särskilda pedagogiska utvecklingsdagar. En förhållandevis stor del av lärarnas och handledarnas tjänstgöring utgörs av tid för forskning och kompetensutveckling. Detta och de förhållandevis stora kontaktytorna med aktörer utanför universitetet är att betrakta som goda exempel, då en forskningsintensiv miljö som samverkar i hög grad med omgivande samhället utgör en god förutsättning för hög kvalitet hos forskarutbildningen.

Sammantaget har miljön en stor omfattning internt och vida kontaktytor med omgivande samhälle, vilket borgar för en god forskarutbildningsmiljö. Systematisk uppföljning är också inbyggd i forskarutbildningens organisation. Studierektorn inom ämnet, institutionens forskningssekreterare för forskarutbildning, institutionens samordnande forskningssekreterare och studierektorskollegiet utgör tillsammans en fast struktur vilken kompletteras av handledarkollegiet som sammanträder två gånger per termin. Doktorandernas inflytande säkerställs genom representation i grupperingar på institutionsnivå och i utvecklingssamtal samt genom informella samtal. Forskarutbildningen utvärderas muntligen och även skriftligen genom anonyma blanketter som doktoranderna fyller i varje termin, vilket bedömargruppen ser som en fullgod uppföljningsrutin. Utvärderingarna sammanställs av utbildningens administratör, för att värna om doktorandernas anonymitet, och sammanställningen följs upp av studierektorn. Flera åtgärder har vidtagits för att höja kvaliteten under de två senaste åren genom att utbildningen infogats i en större tvärvetenskaplig institution med nya nätverk och seminarieformer. Sammanfattningsvis inger beskrivningen av den nuvarande forskarutbildningsmiljön bedömargruppen ett positivt intryck.