Bedömargruppens uppdrag

Universitetskanslersämbetet (UKÄ) har gett oss i uppdrag att granska utbildningar som leder till licentiat- och doktorsexamen inom psykologi och tillämpad psykologi. I bilaga 1 framgår våra bedömningar med vidhängande motiveringar och ett förslag till samlat omdöme för varje granskad utbildning.

Härmed överlämnar vi vårt yttrande till UKÄ.

Bedömargruppens sammansättning

I bedömargruppen ingick följande ledamöter:

Professor Gunilla Preisler, Stockholms universitet (ordförande och ämnessakkunnig)

Professor Karina Nielsen, University of Sheffield (ämnessakkunnig)

Professor Steven Linton, Örebro universitet (ämnessakkunnig)

Professor Philip Hwang, Göteborgs universitet (ämnessakkunnig)

Professor Kerstin Isaksson, Mälardalens högskola (ämnessakkunnig)

Docent Henrik Gustafsson, Karlstads universitet (ämnessakkunnig)

Professor Bo Melin, Karolinska institutet (ämnessakkunnig)

Docent Annika Nordlund, Umeå universitet (ämnessakkunnig)

Elinor Schad, Lunds universitet (doktorandrepresentant)

Jessica Westman, Karlstads universitet (doktorandrepresentant)

Alina Franck, Högskolan i Halmstad (doktorandrepresentant)

Leg. psykolog och fil. dr. Sven Kylén, Västra Götalandsregionen (arbetslivsföreträdare)

Specialistläkare och med. dr. Karin Rudling, Stockholms Sjukhem (arbetslivsföreträdare).

Se bilaga 2 för bedömargruppens jävsförhållanden.

Bedömargruppens arbete

Utvärderingen har utgått ifrån de krav som ställs i högskolelagen (1992:1434) och högskoleförordningen (1993:100). I de fall lärosätet ger både licentiat- och doktorsexamen i psykologi och tillämpad psykologi har dessa utvärderats som en enhet. Underlag för bedömningen har utgjorts av lärosätenas självvärdering inklusive bilagor som utarbetats utifrån Vägledning för utvärdering av utbildning på forskarnivå, Universitetskanslersämbetet 2016, allmänna och individuella studieplaner, intervjuer med företrädare för den granskade utbildningen och doktorander samt andra underlag som UKÄ tagit fram. Underlagen redovisas i bilaga 3.

Öl k

BEDÖMARGRUPPENS YTTRANDE 2(179)

Datum Reg.nr

2018-03-21 411-00401-16

Bedömningsprocessen

Utifrån underlagen har vi gjort en bedömning av utbildningarnas kvalitet utifrån nedanstående aspektområden och perspektiv.

Aspektområden:

• miljö, resurser och område
• utformning, genomförande och resultat
• uppföljning, åtgärder och återkoppling.

Perspektiv:

• doktoranders perspektiv
• arbetslivets perspektiv
• jämställdhetsperspektiv.

Bedömargruppens preliminära yttrande per utbildning har skickats till respektive lärosäte på delning, för att påpeka eventuella sakfel. Delningstiden var fyra veckor. De svar som lärosätena inkom med framgår av bilaga 4. Vi har tagit del av lärosätenas svar, och i de fall där vi gjort bedömningen att det varit relevant har ändringar gjorts i yttrandena.

Reflektioner från bedömargruppen

Bedömargruppen finner att forskarutbildningen i psykologi i Sverige uppvisar många likheter, men att det också finns väsentliga skillnader mellan olika lärosäten. Skillnaderna gäller ämnets ställning inom lärosätet, dess koppling till den vetenskapliga grunden och beprövad erfarenhet, finansieringsformer, fördelning av avhandlingsarbete i relation till kurser, eventuella tillgodoräknanden av tidigare kurser, antal delarbeten i avhandlingen samt synen på progression. Villkoren för deltidsdoktorander samt så kallade externa doktorander jämfört med förhållandena för heltidsdoktorander skiljer sig även åt.

Å/förändrades reglerna för vid högskolorna på så sätt att doktorandernas studier ska vara fullt finansierade under hela den fyråriga utbildningen. Denna förändring genomfördes utan att de statliga anslagen ökade. Doktorander är numera anställda vid universiteten, och har laglig rätt till arbetsplats och tillgång till samma service som andra anställda. För att klara full finansiering antas ett litet antal doktorander vid de flesta lärosäten. Flera lärosäten är starkt beroende av externa anslag för att kunna finansiera sina doktorander. Anslagen löper vanligen på tre år medan utbildningen beräknas ta cirka fyra år. Institutionen eller fakulteten får i dessa fall stå för finansieringen för att doktoranden ska kunna slutföra sin utbildning.

En konsekvens av att få doktorander antas till utbildningen är att lärosätet, som ska erbjuda doktorander ett varierat utbud av kurser i metod och fördjupning av ämnet, får problem att anordna dessa. Många kurser kan endast erbjudas doktoranden med ett eller ett par års mellanrum, vilket i sin tur kan påverka doktorandens studieplanering. Gemensamma kurser för olika institutioner inom fakulteten eller mellan universitet är ett sätt att lösa problemet med få studerande. Forskarskolor är ett annat sätt och praktiseras vid vissa lärosäten. Läskurser är ytterligare ett alternativ, men den vetenskapliga och kritiska diskussionen under forskarseminarier riskerar att då gå förlorad. Några lärosäten har dragit ned på antalet kurspoäng till förmån för avhandlingsarbetet. Andra diskuterar

Öl k

BEDÖMARGRUPPENS YTTRANDE 3(179)

Datum Reg.nr

2018-03-21 411-00401-16

att göra detta. Ett sätt att få fler studerande till kurser är att göra dessa gemensamma för studerande på avancerad nivå och doktoranderna på forskarnivå. Detta tillämpas vid några lärosäten. Några lärosäten har samma examinationskrav för de båda grupperna, vilket kan innebära brist på progression i lärandet för doktoranderna.

De större institutionerna kan av naturliga skäl oftast erbjuda en mer varierad forskningsmiljö med både fler doktorander och handledare/forskare än de små institutionerna. Vid de mindre lärosätena försöker ansvarig personal skapa en stimulerande forskningsmiljö för doktoranderna genom olika samverkansmodeller. Men forskningsmiljön vid dessa lärosäten är sårbar även vid smärre personalförändringar, då antalet doktorander och handledare där är begränsat.

Bedömargruppen ser en uppenbar risk för att beslutet om full finansiering av doktorandstudierna utan ökade anslag på sikt kan komma att urholka kvaliteten på forskarutbildningen i psykologi i vårt land.

Ämnet psykologi definieras vanligtvis genom olika tematiska indelningar eller profilområden som är väl förankrade inom det akademiska ämnet psykologi. Vid några lärosäten är fokus på grundforskning, vid andra på mer tillämpad forskning. Ett par universitet inriktar sig på vissa delar av psykologiämnet medan andra på vissa aspekter av tillämpad psykologi, såsom exempelvis idrott och miljö, som en del i en tvärvetenskaplig kontext. När det gäller vissa av dessa senare utbildningar fordras inte speciella förkunskaper i psykologi vid antagningen. Bedömargruppen anser i dessa fall att det är viktigt att lärosätena utvecklar tydliga rutiner och information kring vad för slags teoretisk, psykologisk kunskap som doktorander utan psykologibakgrund särskilt behöver tillägna sig. I två fall finner bedömargruppen att avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden och beprövad erfarenhet inte är välmotiverad och adekvat. I dessa fall får lärosätet ifrågasatt kvalitet på sin utbildning.

Vid flera universitet utlyses nu tjänster som professor i samband med pensionsavgångar. I samband med dessa rekryteringar kan nya forskningsområden tillkomma och som en konsekvens prägla de aktuella institutionernas verksamhet framöver.

Merparten av de bedömda lärosätena bedöms ha god tillgång till handledare. I något fall finns det för få handledare men det förekommer även att det finns betydligt fler handledare än doktorander, vilket kan göra det svårt för enskilda lärare att få möjlighet att handleda. Samtliga lärosäten praktiserar vidare regeln med två handledare per doktorand, ofta med olika kunskapsinriktningar, för att kunna säkerställa goda villkor för doktorandens lärande. Denna praxis med två handledare underlättar processen när önskemål om byte av handledare uppkommer. Handledarbyten sker, men är för merparten av de bedömda lärosätena inte särskilt frekvent förekommande. I de fall sådana äger rum finns ett regelverk för hur byten kan ske snabbt och smidigt. För att få handleda doktorander rekommenderas vanligtvis att läraren/forskaren har minst docentkompetens och har genomgått en handledarutbildning. Handledarna bedriver oftast egen forskning och i många fall leder de egna forskningsgrupper samt ingår i olika nationella och internationella nätverk. Merparten av huvudhandledarna är anställda vid

Öl k

BEDÖMARGRUPPENS YTTRANDE 4(179)

Datum Reg.nr

2018-03-21 411-00401-16

det aktuella lärosätet, medan bihandledare kan vara anställda vid andra universitet men även vid andra institutioner inom det egna lärosätet.

Bedömargruppen menar att den individuella studieplanen är ett bra instrument när det gäller att få överblick över handledningens omfattning och kvalitet. Där redovisas årsvis doktorandens uppnådda resultat och progression, samt handledningens omfattning och kvalitet. Vid betydande avvikelser från föregående års studieplan, görs uppföljning av studierektor och/eller prefekt. Utvecklingssamtal, medarbetarsamtal, samt pedagogisk och vetenskaplig kompetensutveckling genom kurser är ytterligare exempel på åtgärder som kan förbättra handledarkompetensen ytterligare. Uppföljning av handledares forskning i form av publicerade artiklar och anslagsansökningar, samt av handledares undervisningserfarenheter och utvärderingar av deras undervisning är andra sätt att följa upp kompetensutvecklingen. Handledningsfrågor diskuteras också i handledarkollegier eller i motsvarande sammanhang och kan följas upp i samtal med studierektor och/eller prefekt. Vid behov används även externa handledarresurser, till exempel om det krävs speciella metodologiska eller teoretiska kunskaper som inte finns att tillgå inom den egna institutionen.

För några lärosäten efterlyser bedömargruppen en mer systematisk uppföljning av handledarkompetensen samt bättre återkoppling och uppföljning. Sammanfattningsvis finner dock bedömargruppen att de flesta lärosätena arbetar aktivt för att doktoranderna ska få tillgång till vetenskaplig och teoretisk handledning av tillfredsställande kvalitet.

För att därutöver få god genomströmning av doktorander har samtliga bedömda lärosäten infört olika kvalitetskontroller. Den första handlar om antagningen till forskarutbildningen. Varje lärosäte har egna antagningsrutiner med vissa gemensamma nämnare. Några lärosäten har särskilda behörighetskrav om avlagd masterexamen i psykologi för att antas, medan andra inte har det som formellt krav. Vid några institutioner finns inga förkunskapskrav alls i psykologi för de sökande till doktorandutbildning i psykologi. Där kan även finnas handledare utan formell kompetens i ämnet psykologi vilket bedömargruppen anser otillfredsställande. I dessa fall har bedömargruppen ifrågasatt kvaliteten på utbildningen.

Några lärosäten har externa bedömare för granskning av ansökningar till utbildningen, medan andra använder interna granskare. Syftet är detsamma, nämligen att anta doktorander som förväntas klara av studierna under fyra års heltidsstudier, att de har en realistisk forskningsplan och att finansiering kan garanteras. Doktoranderna ingår oftast i olika forskargrupper. Är doktoranden finansierad av handledarens forskningsmedel kan handlingsutrymmet för egna forskningsidéer i vissa fall begränsas.

Andra kvalitetskontroller handlar om att följa upp doktorandernas studieresultat. Det handlar om planeringsseminarium i början av studierna, halvtidskontroll, slutseminarium samt slutligen disputation. Dessutom kan doktorandens individuella studieplan fungera som en form av kontroll då den regelbundet analyseras och diskuteras av handledare, doktorand och studierektor eller examinator en gång om året. Vid bedömargruppens intervjuer med doktoranderna verkar dock deras upplevelse av den individuella studieplanens betydelse vara att denna är något överskattad.

Öl k

BEDÖMARGRUPPENS YTTRANDE 5(179)

Datum Reg.nr

2018-03-21 411-00401-16

Gemensamt för de flesta lärosäten är att det finns ett antal metodkurser som är obligatoriska, medan andra metod- och ämneskurser kan väljas fritt för att passa den enskilda doktorandens behov. Metodkurserna är framförallt fokuserade på kvantitativa metoder. På flera lärosäten ingår inslag av kvalitativa metoder i institutionens kursutbud. Vid några institutioner får de doktorander som önskar tillägna sig kvalitativa metoder vända sig till andra lärosäten eller institutioner. Motivet att inte anordna kvalitativa kurser anges vara att lärosätet inte har lärare som kan undervisa i kvalitativ metodik, att studenterna inte efterfrågar dessa eller att de avhandlingsprojekt som bedrivs är av kvantitativ karaktär. Bedömargruppens rekommendation är att inslag av kvalitativ metod bör ingå i institutionernas utbud av metodkurser för att säkerställa en god bredd på utbildningen.

Förutom traditionella kurser anordnas olika former av seminarier där doktoranderna oftast förväntas delta aktivt. Presentation av egen peer review-granskad forskning vid nationella och internationella forskarseminarier och konferenser är ett sätt att värdera doktorandernas prestationer och progression. Publicering av artikel i tidskrifter med peer review och tillhörande dialog med tidskriften betraktas som ett viktigt inslag i träning av doktorandens självständighet, liksom egen undervisning. Vid de flesta lärosäten har doktoranderna möjlighet att få upp till tjugo procents institutionstjänstgöring. Vill de undervisa på dessa tjugo procenten fordras en genomförd kurs i universitetspedagogik. Doktorandtjänsten förlängs då med motsvarande tid.

Viss undervisning och diskussion om etik, värderingsfrågor och förhållningssätt inom forskning ingår i samtliga utbildningar. I många fall skriver doktoranderna egna etikansökningar vilket bedömargruppen anser vara ett värdefullt sätt att rent konkret sätta sig in i etiska och moraliska aspekter av psykologisk forskning. Bedömargruppen anser vidare att metoden att ta upp ett aktuellt forskningsämne och diskutera detta ur både ett tvärvetenskapligt perspektiv och ett samhällsperspektiv, vilket förekommer vid ett av de bedömda lärosätena, är ett bra exempel på hur vetenskapens roll i samhället och ansvaret för hur den används kan diskuteras inom ramen för forskarutbildningen.

När halva tiden har gått, alternativt när doktoranden bedöms ha utfört cirka femtio procent av sitt avhandlingsarbete, har de flesta lärosäten infört en så kallad halvtidskontroll. Extern och/eller intern bedömare tillkallas och seminarium anordnas som en slags mini-disputation. På detta sätt kan doktoranden få återkoppling på sitt arbete och även förslag på förbättringar för den fortsatta forskningen. Inför själva disputationen kan i flera fall slutseminarium anordnas där den slutliga texten kan finslipas och justeringar göras.

Sammanläggningsavhandlingar är den vanligaste formen för avhandlingar inom psykologi. Antalet artiklar som ingår varierar mellan olika lärosäten. Tidigare kunde det förekomma att det ingick uppemot sex artiklar i en doktorsavhandling. Men med de ökande kraven på att genomföra studierna på en begränsad tid (fyra år) har kravet på minsta antal delarbeten för en avhandling minskat. Några lärosäten kräver fyra artiklar, med doktoranden som förste författare på minst två. Andra godkänner tre artiklar, varav två publicerade alternativt en publicerad och en accepterad för publicering samt en artikel

Öl k

BEDÖMARGRUPPENS YTTRANDE 6(179)

Datum Reg.nr

2018-03-21 411-00401-16

i manusform. Många artiklar är skrivna tillsammans med handledare eller andra medarbetare i forskningsgruppen, vilket gör att det kan finnas många författare till artiklarna. Det vanligaste kravet är då att doktoranden ska stå som första författare till minst två av tre artiklar, alternativt två av fyra. Artiklarna sammanfattas i den så kallade kappan, som skrivs av doktoranden.

Doktoranderna vid landets forskarutbildningar i psykologi får anses att efter avlagd doktorsexamen ha förvärvat god teoretisk kunskap inom ämnet, inhämtat aktuell forskningskunskap och förvärvat färdighet i att självständigt driva projekt. Kunskaper och färdigheter som är användbara för utrednings- och projektverksamhet även utanför akademin förvärvas likaså. Doktoranderna erbjuds som nämnts möjligheter att undervisa på den egna institutionen efter att ha genomgått en universitetspedagogisk kurs. Denna möjlighet ses som användbar för en fortsatt karriär såväl inom akademin som i offentlig eller privat sektor. Karriärplanering är ett sätt att förbereda doktoranden för arbetslivet. Vissa lärosäten erbjuder kurser i karriärplanering, medan andra ålägger handledaren att vägleda doktoranden för ett liv efter disputation.

Bedömargruppen konstaterar att de som disputerat i psykologi i första hand fortsätter sitt yrkesverksamma liv inom akademin. Även inom de mer tillämpade och tvärvetenskapliga institutionerna, där mycket av forskningen bygger på samverkan med externa parter inom både den offentliga och privata sektorn, förefaller merparten av de disputerade stanna kvar vid universiteten. Systematiska alumnuppföljningar saknas emellertid vid flera lärosäten, varför uppgifterna är något osäkra. Några utbildningar är så pass nya att det inte har utexaminerats några doktorander alls eller endast ett fåtal doktorander, vilket gör att bedömargruppens iakttagelser när det gäller detta främst bygger på de stora och sedan länge etablerade lärosätena.

Många av de som söker sig till forskarutbildningen siktar på en karriär inom akademin. Universiteten verkar också mest fokuserade på detta. Också flera av de mindre lärosätena behöver disputerade medarbetare för fortsatt forskning och handledning och uppmuntrar därför till fortsatt akademisk karriär.

Det finns doktorander som arbetar halvtid inom offentlig sektor och studerar på halvtid, eller finansieras helt av offentlig och/eller privat sektor. Men även många av dessa väljer att efter disputation fortsätta inom akademin. Frågan är om den offentliga respektive privata sektorn erbjuder tjänster efter doktorsexamen som är attraktiva för den nydisputerade att söka och där deras kompetens kan tillvaratas.

Arbetsmiljölagen som antogs av riksdagen 1977 ger de yttre ramarna för vad som gäller för miljön på en arbetsplats. Ett syfte är att skapa en god arbetsmiljö och det är arbetsgivaren som ska leda detta arbete. Det framgår samtidigt av lagen att arbetsgivare och anställda ska samarbeta för att arbetsmiljön ska bli så bra som möjligt. Reguljära medarbetarsamtal med doktorander förekommer, men det är inte alltid klart hur uppföljning av dessa samtal sker. Vid ett par universitet är sjukskrivningstalen höga framförallt bland kvinnor. Det förekommer även en stor spridning av aktivitetsgrad bland de studerande, från några få till hundra procents aktivitet. För doktorander med låg aktivitetsgrad kan det vara svårt att få tillgång till handledning, deltagande i

Öl k

BEDÖMARGRUPPENS YTTRANDE 7(179)

Datum Reg.nr

2018-03-21 411-00401-16

forskningsmiljön och anslag till konferensresor med mera. Liknande problematik kan finnas för externa doktorander, till exempel de som är anställa av företag eller kommun och landsting. Det ställs höga krav på institutionerna att hålla ihop en forskningsmiljö med en relativt stor andel deltidsstuderande och externa doktorander. Detta kan innebära brister i arbetsmiljön, varför det är viktigt att uppföljning av de doktorandernas studiesituation sker på ett systematiskt sätt.

Genomgången av den individuella studieplanen i dialog mellan doktorand och handledare är ett annat instrument för uppföljning av arbetssituation och studier. Dessa samtal mellan doktorand och handledare bör kunna innebära att doktoranderna har ett fullgott inflytande över den egna forskarutbildningens planering och utformning. Studierektor och/eller prefekt kan också vara involverade i övergripande genomgångar av samtliga individuella studieplaner. Vid några lärosäten har formuläret för individuell studieplan arbetats om för att kunna vara ett verksamt instrument för detta, medan det vid andra lärosäten saknas ett sådant arbetssätt.

Vid de större institutionerna har doktoranderna bildat så kallade doktorandråd i syfte att kunna diskutera olika för doktoranderna angelägna frågor. Dessa grupperingar har även en viktig social funktion exempelvis för att introducera nya doktorander till utbildningen. På vissa orter utser doktorandrådet gamla doktorander att fungera som faddrar för de nyantagna, medan det vid andra lärosäten förs diskussioner om att införa ett sådant system.

Doktorandrådet kan vara det organ som väljer ut representanter för deltagande i olika beslutande organ. Vid lärosätena finns doktoranderna representerade i beslutande organ som till exempel institutionsstyrelse, forskarutbildningskollegium, fakultetsnämnd eller motsvarande inrättningar. Dessa doktorander kan då få en nedsättning i tjänsten om ett par procent. På detta sätt säkerställs möjlighet till inflytande från doktorandernas sida på utbildningens utformning.

Ett annat sätt att ha inflytande på utbildningen är kursvärderingar. Sådana förekommer på de flesta lärosäten vilket möjliggör för doktoranderna att ha synpunkter på utbud och genomförande av kurser. Bedömargruppen efterlyser dock strukturer för sammanställning av kursvärderingar, något som vissa lärosäten saknar. Konsekvenser av utvärderingarna bör också tydliggöras.

Alumnundersökningar kan ge värdefull information om hur utbildningen har fungerat med avseende på förberedelser för ett föränderligt arbetsliv. Här ser bedömargruppen att det finns utrymme för förbättringar hos de flesta lärosäten.

Lärosätena planer som handlar om jämställdhet, likabehandling och mångfald. Det finns även jämställdhetsgrupper både centralt och på institutionsnivå och i dessa finns också doktorander representerade. Vid något lärosäte introduceras jämställdhetsfrågor i samband med en frivillig introduktionskurs i samband med nyantagning. Det finns även exempel på ledarutbildning för avdelningschefer med fokus på genus, mångfald och makt.

Öl k

BEDÖMARGRUPPENS YTTRANDE 8(179)

Datum Reg.nr

2018-03-21 411-00401-16

Vid ett lärosäte finns en obligatorisk genuskurs, som syftar till att ge kunskap om genusperspektivets utveckling inom psykologin utifrån ett vetenskapsteoretiskt och vetenskapshistoriskt betraktelsesätt. Inom ramen för denna kurs finns möjlighet för doktorander att utveckla sin förmåga till kritisk granskning av psykologisk forskning ur ett genusteoretiskt perspektiv.

För att anlägga ett genusmedvetet och normkritiskt perspektiv på forskarstudierna och i det vetenskapliga samtalet kan jämställdhetsfrågor även förekomma i seminarieverksamhet som ett integrerat tema. Något som sällan nämns i någon självvärdering är hur kurslitteratur speglar jämställdhet. Om jämställdheten ska vara väl integrerad i forskarutbildningen anser bedömargruppen att även innehållet i kurslitteratur bör diskuteras.

Det vanligaste svaret från lärosätena om jämställdhetsperspektivet handlar om könssammansättningen bland doktorander och handledare. Bland handledare på professorsnivå är männen i majoritet, varför bedömargruppen anser att det är viktigt att sträva efter en jämnare könsfördelning vid tillsättning av nya professorer.

På vissa lärosäten är kvinnliga doktorander i majoritet, medan manliga doktorander dominerar på andra lärosäten. För att skapa bättre jämvikt både bland handledare och doktorander vidtas eller planeras olika åtgärder. Det kan handla om marknadsföring av utbildningen och om utformning av rekryteringsprocessen. På flera lärosäten eftersträvas att doktoranden ska ha både manliga och kvinnliga handledare, liksom att jämställdhetsaspekter läggs vid val av slutgranskare, opponent och betygsnämnd. Det finns goda exempel i självvärderingarna på arbete för att främja jämställdhetsarbetet, men den samlade bedömningen är att det finns mycket arbete kvar att göra för att i grunden integrera jämställdhetsperspektivet i forskarutbildningen i psykologi i landet. Vissa institutioner tillskriver området hög prioritet medan andra behandlar jämställdhet som en mindre viktig fråga.

Bedömargruppen vill framför allt framhålla vikten av väl genomarbetade handlingsplaner för jämställdhetsfrågor, ett fungerande regelverk samt kontinuerlig utvärdering och uppföljning av verksamheten. Utbildning om jämställdhet och maktstrukturer för ledning, handledare, doktorander och annan personal är några sätt att främja en bättre jämställhet vid universiteten. Det är ledningens ansvar att skapa en god arbetsmiljö vid arbetsplatsen och en hel del arbete återstår att göra vid de bedömda institutionerna.

För bedömargruppen

Gunilla Preisler Ordförande

Öl k

BEDÖMARGRUPPENS YTTRANDE 9(179)

Datum Reg.nr

2018-03-21 411-00401-16